Svaret på senaste datortomografin var positivt. Det är en viss regress av tumörerna, men cancern är förstås inte borta. Det var inte så stor skillnad på svaret efter sex cytostatikabehandlingar mot det nu efter sju behandlingar. (Fast biverkningarna blev fler.) Hade jag då verkligen behövt den sjunde? Det får man aldrig veta.
Huvudsaken är att tumörerna minskat och att de inte bråkar med mig. Jag försöker nu bygga upp kroppen på nytt så gott det går.
Värdena från blodprovet ASIH tog i går, var mycket bra.
Jag tycker, som jag så ofta sagt, att min lilla kropp är fantastisk och känner enorm tacksamhet för varenda liten cell som jobbar på så gott den kan.
Jag vet att ni är många som undrat hur resultatet efter CT:n var, så jag slänger iväg en kortis idag.
Och nu vänder det, eller hur?
Vi har nymåne, vintersolstånd idag, ljuset återvänder och vi går mot ett nytt och förhoppningsvis lite bättre år.
Jag såg solen idag efter några riktigt mörka trista dagar. Det finns alltid hopp!
Jag citerar Niklas Strömstedt:
"Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
Men det blir ljusare igen"
Jag önskar alla mina kära vänner och läsare underbara fröjdefulla dagar
GOD JUL!
