Åter på Arcadia

Nu är jag tillbaka på Arcadiakliniken I Tyskland, där jag även var 14 dagar i juli i fjol.
Det första inlägget härifrån,  är ett test. Har ny platta och vet inte om jag får det att fungera.

Arcadia och naturens läkande kraft

Nu i helgen åker jag till Arcadia-kliniken i Tyskland.
Det var där jag var i fjol och blev så väl omhändertagen. De  lyckades, med min och min kropps hjälp,  faktiskt bromsa tumörernas framfart och tillväxt. Så jag hoppas på lyckat resultat även denna gång.

Jag tog en promenad i höstsolen idag. Det var så färggrant så jag tänkte passa på att stärka alla inre organ.
Enligt kinesisk medicin kan man stärka de olika organen med hjälp av olika färger.
Så jag drog in allt det röda, från nypon, rönnbär mm till hjärtat.
Mjälten fick hjälp av den gula färgen från alla dessa gyllene lönnlöv som låg på marken.
De vita molntussarna och snöbären fick hjälpa till att stärka lungorna.
Njurarna vill ha mörkblå, nästan svart färg. Var hittade jag det? Ja, trädstammarna var rätt mörka, Mälarens vatten var inte blåsvart precis, men det var ju ändå vatten som kan stärka vattenelementet. Men det kändes inte helt rätt. Njurarna behöver ju verkligen extra närande energi nu. Då kom en koltrast. Hans fjäderdräkt blänkte blåsvart i solen. Yes. Så rätt. tack för det lilla fågel.
Grönt, till levern, var inte svårt att hitta. Frodigt gräs och många gröna blad på träden kunde mer än väl "fylla" träelementen lever och gallblåsa.

En aspekt av naturen som medicin.

Jag hörde om en komplementär läkare som föreläste för ett antal läkarstudenter (inte i Sverige).
Han bad eleverna nämna något i naturen som inte främjade hälsan.
Studenterna funderade. Ja, att grönt, många växter och bär var bra, det visste de ju. Likaså att solen behövdes för att alstra D-vitamin, luften innehöll livsviktigt syre.
Men bark på träd? - Varifrån kommer då kanel, undrade läraren. Som är så nyttig för hjärta, kärl, blodsocker mm.
- Ja men klipporna då - de kan vi väl ändå inte använda?
- Och var får vi alla mineraler ifrån som är livsviktiga för oss?
Vattnet? Utan vatten, inget liv.
Tom vågornas svall påverkar oss och sinnet.
Ja, så fortsatte det. Vi kan nog inte hitta något som inte är bra på något sätt. Ja det skulle vara fästingar och mördarsniglar då? Fast om man forskar på det, har de säkert också ett berättigande.

Redan Hippokrates, läkekonstens fader 400 f.Kr., menade att man skulle låta maten bli sin medicin. Allt finns ju redan där för dig!

Inget finns ju i naturen av en slump. Det är så tråkigt att vi använder så mycket kemikalier och syntetiska medel för att "hela" människan. De "kloka gummorna" visste mycket väl vad de gjorde.

I måndags var jag på urologen på KS och träffade en ung trevlig läkare. Han menade att man kunde försöka operera in rör i urinledarna för att vidga dom och att de då skulle fungera. Det är inte helt enkelt och inte säkert att det fungerar om de är strålskadade. Det kan bli lite besvärligt efteråt. Men jag tycker ändå att det är värt ett försök. Det här med påsen har varit lite besvärligt. Men det funkar och man vänjer sig med det mesta.
Men vilken frihet om det skulle fungera att slippa påsen.
Och när det gäller kirurgi, teknik och akuta grejer, då är den västerländska medicinen oslagbar.

Christer kommer att vara hemma och ta hand om hus och höns.
Kanske kan Blomman äntligen börja lägga ägg om hon får en tupp i hönsgården?
Annars får jag reklamera. Vad säger ni, Gunilla och Robban? ;)
Men Lilla Silke levererar nästan varje dag, så jag får väl vara nöjd.

Njuroperation och aldrig mera simturer

Jag har nu kommit hem från KS, där man gjort en nefrostomi på vänster sida.

"Ett enkelt stick" - jo pyttsan. Det var väldigt smärtsamt och man fick fylla på med mera morfin under operationen. Jag var således vaken, inte nedsövd.
Min venport, som avdelningen inte fick att fungera, testades, rensades och röntgades samtidigt. "När jag ändå låg under lampan".  Så nu är även den fit for fight.

Men det här med stomi är rätt besvärligt. Men jag skall väl vänja mig. På måndag skall jag till distriktssköterska och få det omlagt och kanske hon har några praktiska tips hur jag skall hantera det hela.
Jag tänker undslippa er alla detaljer hur det fungerar. Du som undrar får väl fråga mig.

Det tråkiga är att jag nu inte får bada. Inte ta några simturer i sommar på morgonen, något som var så viktigt för min livskvalitet. Inte ta några härliga varmbad med aromaoljor eller renande epsomsalt.

Det är ju onödigt att dö av njursvikt om jag kan hålla cancern stången några år. Och risken att få in bakterier i njuren är förstås överhängande om man ligger i blöt. Det går ju ett rör direkt in till njurbäckenet.

Inte är det så roligt att ligga inlagd på en onkologavdelning. Det finns många riktigt sjuka medsystrar och bröder där. Och maten är förstås inte alls anpassad till cancerpatienter. De gjorde vad de kunde för att jag skulle slippa gluten och socker. Jag fick peta undan pastan osv. De hittade glutenfritt bröd i frysen. Men en tjej på rummet som var laktosallergiker, blev för avancerat. VAD kunde hon då äta? Det fanns inget alternativ till vanlig komjölk och ost t ex. Och detta skall vara ett sjukhuskök!

Ja så är läget nu.
Jag fick idag hjälp av Henrik att flytta in några stora krukor. Jag bör förstås undvika tunga lyft, nu så snart efter operationen. Och nattfrosten närmar sig.
Men oliv, citron och fikon, som står längst in mot husväggen, får vara kvar ute än. Jag vill att de skall få vara ute så länge som möjligt, innan de skall in i källaren för vinterförvaring.

Men dahliorna klippte jag ner, tog hand om knölarna  och Henrik bar bort krukorna. Fast han fick säga till mig att ta det lugnt. Det är trots allt viktigare att jag överlever, än att blommorna gör det.
Så sant!

Senaste svaret

Ja, så har jag fått senaste svaret. Det var med stor oro vi åkte till Radiumhemmet. Både Christer och Henrik var med.
På morgonen hade det känts så dystert. Är det någon idé att spara några fröer eller diska krukorna till nästa år? Metastaserna hade blivit större längs aorta och dåliga njur- och blodvärden. Det hade tillkommit skador  på båda njurarna, vänster njure och urinledare förstorade med någon utväxt . Kunde det betyda något annat än att njurarna nu också angripits med tumörer? Det har ju varit min fasa att de vitala organen skulle drabbas.

Men det visade sig att metastastillväxten inte var alarmerande och framför allt att njurarna och urinlederna fått strålskador, ärrbildning efter strålningen för fem år sedan. Det kunde visserligen slå ut njurarna om man inte vidtog akuta åtgärder. MEN DET VAR INGEN TUMÖR!

Vilken lättnad. Det var med lätta steg vi gick ut från Radiumhemmet.

Jag tror jag fick en liten adrenalinkick och gick ut i trädgården och började jobba då jag kom hem. Jag har varit så otroligt trött ett tag och råkade ut för en förkylning, vilket jag inte haft på flera år, tack vare jag hållit på och boostat immunförsvaret.
Men det är klart, att när hela lymfsystemet är angripet, blir jag väl lite känsligare.

När det kändes så nattsvart efter det preliminära svaret, tyckte jag - vad spelar det för roll? Här har jag gjort allt som står i min makt att hålla kroppen så frisk som möjligt, med kost och livsstil. Och så hjälper det inte.
Men sen tänkte jag efter, att det har det ju verkligen gjort. Tänk vilket fantastiskt bonusår jag fått. Prognosen var ju så eländig från början.
Och nu fick jag åter igen bevis att det hjälpt mig.
Tillväxten var inte alarmerande, det går mycket långsammare än normalt.
Jag fick ny energi att fortsätta som jag gjort.
Och skadorna på njurarna var ju knappast något jag åsamkat själv eller hade kunnat göra något åt.
Biverkningar man sällan talar om.

Och alldeles nyss ringde de från Radiumhemmet att jag får göra en nefrostomi redan på måndag.
Läget är ju lite akut. Så nu kommer jag att få "påse på ryggen" livet ut. Man lägger en kateter direkt i njurbäckenet eftersom det nästan är tilltäppt i urinledaren på vänster sida.
Det skall förhoppningsvis vara en mindre operation. Man brukar få ligga inne någon dag för observation efteråt. Det är ju rätt känsligt det här med njurar och blödningsrisk.
Sen skall jag ju lära mig hur det hela skall skötas. Ett nytt spännande kapitel i mitt liv.
Känner mig så glad och tacksam.

För övrigt har jag skördat ytterligare en bifftomat som vägde 7 hg. Det blir underbara tomatröror med egen lök, paprika, persilja och vitlök.