Santa Monica i Falköping

Nu har jag kommit hem från min fantastiska vecka på Santa Monica.
Det var så lyckat på alla sätt, fantastisk duktig och mycket trevlig personal, oerhört god, vällagad, ekologisk, nyttig och näringsrik mat, jättebra behandlingar.
Jag gick upp två kilo på denna vecka. Det var precis vad jag behövde. Närmar mig nu 50 kg. Tänk om jag stannat flera veckor. Det blir mycket på ett år....

Jag skulle förstås ha tagit mycket fler bilder från detta ljuvliga ställe, men dagarna fylldes av diverse behandlingar och man levde i en bubbla.

Jag har fått infusioner med C-vitamin, selen, gluthation mm. samt kosttillskott.
Jag har fått magnetterapi och syrgas, rektal syrebehandling (ozon), bubbelbad med välgörande oljor (som jag blev jättepigg av), helkroppshypertermi, vilket tog nästan hela torsdagen.

På onsdagen fick jag skjuts upp på Mösseberget och promenerade hem. Det var kul att se de platser jag besökte för två år sedan då jag var på rehab på Mösseberg.

Varje morgon hade vi meditation med Marie Haglund, underbar start.
Av Marie fick jag också massage, hypnos (djupmeditation) och healing. Vilken duktig tjej!
Vi hade så mycket gemensamt då Marie, liksom jag, är både akupressör och qigonginstruktör också.

Resan dit tog lååång tid. I stället för 2,5 timme tog det 5 timmar, direkt Stockholm - Falköping.
Det var många incidenter. Dels allvarligt elfel på Stockholms central så samtliga tåg blev försenade redan vid start. Richard och Christer som skjutsade mig fick vänta länge. Richard installerade mig på tåget så jag slapp bära och lyfta någon väska.
Sen var det stopp i Laxå pga. brofel i Töreboda. Vi stod stilla närmare 2 timmar i Laxå. Allmänt kaos utbröt. Göteborgståget, som startat 10 minuter före vårt tåg,  stod på spåret bredvid och fick vända. Själv satt jag på Uddevallatåget som tur var.
Efter Skövde var det banarbeten med bara ett spår öppet, varför vi fick vänta på två mötande tåg.
Det var mycket logistik för SJ att ta hand om. Synd om dom som hade byten, alla tider havererade.
Men jag hade det rätt bra på tåget i min tysta kupé.
Jag hade mest tanke på sköterskorna som skulle hämta mig vid tåget. Det var svårt att få fram vettig information.

Hem åkte jag Regionaltåg, som stannade vid varje mjölkpall, men det tåget höll i varje fall tidtabellen. Kärt när Henrik kom och lyfte ner min väska och gav mig efterlängtad kram, liksom den jag fick av Christer som väntade vid bilen.
Home sweet home.

Idag har hönsen fått vara ute lite tillsammans med mig i duggregnet. Vädret här hemma har varit höstlikt vad jag förstår. Men det har bara kommit sammanlagt 12 mm på hela veckan. Fortfarande mycket torrt och gula blad.

Några bilder från Falköping.

Entrén till Santa Monica.
Mycket röda rönnbär. Månne det blir en kall vinter?



Hann ner till centrum en kväll och kunde njuta av den vackra stadskärnan.
Sist jag var där var i november.Fontänen på Stora torget i Falköping heter Venus i badet och är skapad av konstnären Ansgar Almqvist. Fontänen kallas i folkmun för Malta-Johanna



I de här sköna reclinerfåtöljerna satt vi med våra droppställningar och fick våra behandlingar.
Vi var bara fem patienter och hade många härliga samtal.



TV-hörnan.
Trots att de hade massor av kanaler såg jag inte TV en enda gång denna vecka.

Den ljusa matsalen där vi serverades härlig frukost-, lunch- och middagsbuffé.
Hade man särskilda önskemål försökte de tillfredsställa detta så länge det gick inom ramarna för den mat vi bör äta.


Några djur från djurparken uppe på berget.

Appenzeller höns.
De ser lite kul ut. Tuppen var noga med att försvara sina hönor.

Dovhjort



Månne det är en gutebagge?

Kurorten Mösseberg, där jag hade sköna dagar i november 2014.

Ny stent och mot Falköping

Operationen på KS Urolog i torsdags gick bra.
Jag har nu en ny fräsch stent inopererad. Hoppas njurarna tycker det blir bra och kan släppa ifrån sig allt de skall.

I morgon bär det av till Santa Monica-kliniken i Falköping.
Som vanligt vet jag aldrig om jag lyckas komma in på bloggen och skriva något. Annars kommer rapport därifrån när jag kommer hem efter en vecka.
Jag har idag gått omkring och vattnat och vattnat. Sol och blåst och inget regn. Det är fruktansvärt torrt här. Jag försöker bara hålla liv i krukor, växthus och odlingsbänkar. Förhoppningsvis blir det lite svalare så Christer inte behöver vattna så mycket då jag är borta.

Nu står det en gryta och puttrar på spisen. Lite kylskåprensning.
Och jag börjar bli hungrig.

Svar från senaste DT, nya varor, utflykt och Santa Monica. Samt grodan i grädden.

Ja så fick jag då äntligen besked från datortomografin som Thorax gjorde över lungorna. Det tog bara en månad.
Det var inget roligt besked. Speciellt inte efter jag pratat med min onkolog. Men hon gick med på att avvakta åtgärder till efter nästa datortomografi. Hon har bara cellgifter att erbjuda och med mycket osäkert resultat. Mina njurar och resten av min tunna kropp skulle inte gilla det.

"Hope and fear, love and grief, faith and doubt…" (Jennifer McLean)

Jag bokade genast en behandlingsvecka på Santa Monica i Falköping, "Arcadia light". De kan hjälpa mig att stärka kroppen. Så om allt går väl med stentoperationen som är planerad till den 11 augusti, så åker jag den 14. Christer är hemma och tar hand om höns och växter efter bästa förmåga.

Ulla B ringde mig dagen efter jag fått beskedet och undrade om jag ville följa med på en utflykt till Drottningholm. Jag var rätt låg men insåg att det var nog precis det jag behövde för att skingra tankarna. Så enkelt att bara att gå ner till bryggan och ta M/S Prins Carl Philip till Drottningholm, tillsammans med 5 andra trevliga "tanter".

M/S Prins Carl Philip

Drottningholms slott

Vi andades havsluft, strövade omkring i parken, var inne i slottskyrkan och åt en god lunch på slottscafét. Hemma igen efter tre timmar. Jag hade fått lite ny energi och intryck, även om jag var lite trött förstås.

Så har jag haft kärt gotlandsbesök. Det var Maria och hennes fina familj som hälsade på. De små sötnosarna Hanna och Julia är de underbaraste och mest kärleksfulla små tjejer man kan tänka sig. När jag vill må lite extra bra, tänker jag på deras goa kramar.

Idag har jag packat upp ytterligare en försändelse, denna gång från Hälsokostcentralen.
Jag har varit dålig på att sända brev till mina kunder. Men det finns mycket smått och gott och nyttigt i butiken. Hör av er så sänder jag listan.

Till sist en söt historia.

Ge inte upp även om det känns som en kraftig uppförsbacke. Efter backkrönet blir det utför igen. Nedan är en liten text som jag hittat som jag tror ursprungligen är från den buddhistiska läran, är inte helt säker, men det spelar en mindre roll egentligen. Jag tror du kan fånga essensen…

Två grodor ramlade ner i ett krus, där gumman förvarade grädden. Den situationen var inte alls ljus, de tittade upp mot brädden. Den ena grodan hon sade: - Det här går ej alls, jag dör och jag sjunker ner till botten. Hon lade sin arm om sin älskades hals, beklagade ödet och lotten. Sen sjönk hon och kvävdes i grädden så söt och ensam blev genast kamraten.

Men han var kavat och på stubben beslöt han sig för att försöka leva i maten. Med grädde i ögon och grädde på nos simmade han runt, runt i kruset. Han tänkte på henne som farit sin kos men sneglade upp mot ljuset.  – Vad hjälper det världen om jag också dör, tänkte han och fortsatte att simma. Hans livhank hängde på en skör silkestråd dock såg han av hoppet en strimma.

Han simmade runt i en timme, ja två och han tappade inte humöret. Och plötsligt nu hände det något ändå han satt där nu – mitt uppe i smöret! Han rätade på sig och andades ut och måttade upp emot ljuset. Sedan tog han ett skutt från smöret till slut, och hoppade bort från kruset.