Svar från senaste DT, nya varor, utflykt och Santa Monica. Samt grodan i grädden.

Ja så fick jag då äntligen besked från datortomografin som Thorax gjorde över lungorna. Det tog bara en månad.
Det var inget roligt besked. Speciellt inte efter jag pratat med min onkolog. Men hon gick med på att avvakta åtgärder till efter nästa datortomografi. Hon har bara cellgifter att erbjuda och med mycket osäkert resultat. Mina njurar och resten av min tunna kropp skulle inte gilla det.

"Hope and fear, love and grief, faith and doubt…" (Jennifer McLean)

Jag bokade genast en behandlingsvecka på Santa Monica i Falköping, "Arcadia light". De kan hjälpa mig att stärka kroppen. Så om allt går väl med stentoperationen som är planerad till den 11 augusti, så åker jag den 14. Christer är hemma och tar hand om höns och växter efter bästa förmåga.

Ulla B ringde mig dagen efter jag fått beskedet och undrade om jag ville följa med på en utflykt till Drottningholm. Jag var rätt låg men insåg att det var nog precis det jag behövde för att skingra tankarna. Så enkelt att bara att gå ner till bryggan och ta M/S Prins Carl Philip till Drottningholm, tillsammans med 5 andra trevliga "tanter".

M/S Prins Carl Philip

Drottningholms slott

Vi andades havsluft, strövade omkring i parken, var inne i slottskyrkan och åt en god lunch på slottscafét. Hemma igen efter tre timmar. Jag hade fått lite ny energi och intryck, även om jag var lite trött förstås.

Så har jag haft kärt gotlandsbesök. Det var Maria och hennes fina familj som hälsade på. De små sötnosarna Hanna och Julia är de underbaraste och mest kärleksfulla små tjejer man kan tänka sig. När jag vill må lite extra bra, tänker jag på deras goa kramar.

Idag har jag packat upp ytterligare en försändelse, denna gång från Hälsokostcentralen.
Jag har varit dålig på att sända brev till mina kunder. Men det finns mycket smått och gott och nyttigt i butiken. Hör av er så sänder jag listan.

Till sist en söt historia.

Ge inte upp även om det känns som en kraftig uppförsbacke. Efter backkrönet blir det utför igen. Nedan är en liten text som jag hittat som jag tror ursprungligen är från den buddhistiska läran, är inte helt säker, men det spelar en mindre roll egentligen. Jag tror du kan fånga essensen…

Två grodor ramlade ner i ett krus, där gumman förvarade grädden. Den situationen var inte alls ljus, de tittade upp mot brädden. Den ena grodan hon sade: - Det här går ej alls, jag dör och jag sjunker ner till botten. Hon lade sin arm om sin älskades hals, beklagade ödet och lotten. Sen sjönk hon och kvävdes i grädden så söt och ensam blev genast kamraten.

Men han var kavat och på stubben beslöt han sig för att försöka leva i maten. Med grädde i ögon och grädde på nos simmade han runt, runt i kruset. Han tänkte på henne som farit sin kos men sneglade upp mot ljuset.  – Vad hjälper det världen om jag också dör, tänkte han och fortsatte att simma. Hans livhank hängde på en skör silkestråd dock såg han av hoppet en strimma.

Han simmade runt i en timme, ja två och han tappade inte humöret. Och plötsligt nu hände det något ändå han satt där nu – mitt uppe i smöret! Han rätade på sig och andades ut och måttade upp emot ljuset. Sedan tog han ett skutt från smöret till slut, och hoppade bort från kruset.