Vilka veckor

Ja, det blev några intensiva veckor med alla sjukhusbesök, provtagningar, operation, inläggning mm.

Jag gjorde ultraljudsundersökning på nya KS - stort, luftigt, stressad personal - samt EKG.
Hjärtat pumpar på bra, trots vätskan i hjärtsäcken. Det tackar vi för. Han som gjorde undersökningen konstaterade också att det var mycket vatten i vänster lunga. Men han kunde/ville/hann  dock ej precisera.

Operationen blev av på utsatt dag. Men det blev en tuff väntan - 8 timmar efter utsatt tid. Jag hade då inte fått äta sedan dygnet före och inte dricka efter klockan 06. Det tog 24 timmar innan jag fick någon mat och 12 timmar innan jag fick dricka! Tufft för min lilla kropp som inte har ett uns fett att ta av. Jag fick dock saltdropp så jag inte skulle bli alldeles uttorkad. Äter ju dessutom vätskedrivande.
Men operationen gick bra. Man tordes inte söva mig, vilket var planerat, pga. vätskan i lungor och hjärtsäck.
Jag har dåliga erfarenheter av ryggbedövningar och var självklart inte så glad. Men denna gång gick det utmärkt.
Jag fick en uretärstent med ett kraftigare material, som inte skall tryckas ihop av metastaser som tidigare pressat ihop stenten. Nu hoppas jag på bättre flöde.
Men området är mycket strålskadat, vilket har orsakat mycket kraftiga blödningar. "Blåsan är sönderbränd" som urologen uttryckte det.

Njur- och blodvärden mm var sämre. Kroppen har hamnat i obalans. Det blev för mycket på en gång.

Jag träffade min onkolog i fredags och var lite nervös inför besöket, men kände mig lättad efteråt. Inget snack om cellgifter. Den stora tumören på halsen "kanske man måste stråla om den blir för stor". Nej tack. Just nu är det mest kosmetisk och det kan jag leva med.
Dessvärre måste jag börja med Kortison. Jag är ingen som förordar Kortison som ni vet, inget man skall ta till i första hand. Men eftersom jag haft så svårt att andas, det är ändå det fundamentala, så har jag nu accepterat att ta till det tunga artilleriet. Doktorn tror att mycket beror på lunginfiltratet och kan man få bukt med den inflammationen så kanske det hjälper mot vätskan också.
Så jag har bestämt mig för att ge det en chans och verkligen tro på att det är just den här smockan som behövs. Kortison är en Quick fix. Jag jobbar ju normalt mera långsiktigt.

Min onkolog skickade remiss till hjärtläkare och till urolog på nytt.

I går var jag äntligen hemma och "ledig". Jag åt gott och nyttigt - sjukhusmat mikrovärmd i plastlådor - känns inte så närande. Min fisk var stenhård och oätlig.
Jag sov i två timmar i går eftermiddag. Jag har sovit alldeles för lite och för oroligt den senaste tiden. Det är stressigt att ha så många tider att passa. I onsdags t ex. skulle jag vara duschad och på plats klockan 7 på morgonen på Urologen inför operationen. Richard skjutsade mig i värsta morgontrafik, men jag kom fram med god marginal.

Nu skall jag försöka bygga upp kroppen på nytt. Jag längtar efter att bara vara här hemma, dricka kaffe med Christer vid köksbordet, sitta under korkeken - ja eller mullbärsträdet då - och bara vänta på att vårsolen skall värma och hela min kropp.

Och vår blir det. Blomman har börjat värpa! Efter nära två månaders vinteruppehåll. Precis som det skall vara.
En av anledningarna till att vi äter ägg till påsk är ju att då hade hönsen börjat värpa på nytt och nu kunde man frossa i de nyttiga äggen. Vi är verkligen beroende av detta ljus.

Nu börjar det röra på sig.

Eldtuppens år
Enligt den kinesiska kalendern startar det nya året med nymånen som infaller mellan den 21 januari och den 20 februari. Varje år symboliseras av ett av tolv djur i följande ordning: råttan, oxen, tigern, kaninen, draken, ormen, hästen, geten, apan, tuppen, hunden och grisen. Djuren har alla olika egenskaper som påverkar de olika åren.
I år inföll det kinesiska nyåret den 28 januari.
Eldtuppens år anses vara skarpsinnets, flitens och beslutsamhetens år. För dem som kämpar är allt möjligt, eller som det gamla kinesiska ordspråket uttrycker det:
Under Eldtuppens år får alla det precis som man förtjänar.

Och visst har vi förtjänat det bästa?

Nu börjar det hända grejer.
I veckan hade jag några dagar med energi och satte igång att ringa en massa samtal.
Jag väntar ju sen rätt länge på kallelser från flera olika sjukinrättningar, men inget har hänt. Symptomen och besvären har bara blivit värre. Det mesta är baserat på strålskador.

Men helt plötsligt vaknade man till på institutionerna- tänk att man måste vara så frisk så man orkar ta tag i det själv och påminna om sin existens.
De närmaste veckorna har jag fått tider till urologen, provtagning, anestesiläkare, operation ("men var mentalt inställd på att det kan bli uppskjutet", så den snälla sköterskan), Thorax - EKG och Kardiografi och Onkologen Radiumhemmet.
Pust - det blev mycket på en gång. Tur jag har snälla chaufförer som tar mig från dörr till dörr.
Så har jag beviljats rehab för lymfterapi, men då måste man få ordning på hjärta och lungor först.

Får vi bara lite solljus därtill så skall vi nog fixa denna vår också.
Just nu är det lite för många nyanser av grått, då är det tungt att andas.

Jag har inte vågat tala om för hönorna att det är Tuppens år. Man vet inte vilka vårkänslor de då får? Men nu är det dags för Blomman att börja värpa, tycker jag, hon har haft ett långt uppehåll i vinter. Fast Lilla Silke har däremot varit rätt produktiv. Så några små ägg har jag fått.
Idag fick de springa på gräsmattan och bada i växthuset. Det borde ju få igång de rätta värphormonerna även för en Skånsk Blomme.