Vilka veckor

Ja, det blev några intensiva veckor med alla sjukhusbesök, provtagningar, operation, inläggning mm.

Jag gjorde ultraljudsundersökning på nya KS - stort, luftigt, stressad personal - samt EKG.
Hjärtat pumpar på bra, trots vätskan i hjärtsäcken. Det tackar vi för. Han som gjorde undersökningen konstaterade också att det var mycket vatten i vänster lunga. Men han kunde/ville/hann  dock ej precisera.

Operationen blev av på utsatt dag. Men det blev en tuff väntan - 8 timmar efter utsatt tid. Jag hade då inte fått äta sedan dygnet före och inte dricka efter klockan 06. Det tog 24 timmar innan jag fick någon mat och 12 timmar innan jag fick dricka! Tufft för min lilla kropp som inte har ett uns fett att ta av. Jag fick dock saltdropp så jag inte skulle bli alldeles uttorkad. Äter ju dessutom vätskedrivande.
Men operationen gick bra. Man tordes inte söva mig, vilket var planerat, pga. vätskan i lungor och hjärtsäck.
Jag har dåliga erfarenheter av ryggbedövningar och var självklart inte så glad. Men denna gång gick det utmärkt.
Jag fick en uretärstent med ett kraftigare material, som inte skall tryckas ihop av metastaser som tidigare pressat ihop stenten. Nu hoppas jag på bättre flöde.
Men området är mycket strålskadat, vilket har orsakat mycket kraftiga blödningar. "Blåsan är sönderbränd" som urologen uttryckte det.

Njur- och blodvärden mm var sämre. Kroppen har hamnat i obalans. Det blev för mycket på en gång.

Jag träffade min onkolog i fredags och var lite nervös inför besöket, men kände mig lättad efteråt. Inget snack om cellgifter. Den stora tumören på halsen "kanske man måste stråla om den blir för stor". Nej tack. Just nu är det mest kosmetisk och det kan jag leva med.
Dessvärre måste jag börja med Kortison. Jag är ingen som förordar Kortison som ni vet, inget man skall ta till i första hand. Men eftersom jag haft så svårt att andas, det är ändå det fundamentala, så har jag nu accepterat att ta till det tunga artilleriet. Doktorn tror att mycket beror på lunginfiltratet och kan man få bukt med den inflammationen så kanske det hjälper mot vätskan också.
Så jag har bestämt mig för att ge det en chans och verkligen tro på att det är just den här smockan som behövs. Kortison är en Quick fix. Jag jobbar ju normalt mera långsiktigt.

Min onkolog skickade remiss till hjärtläkare och till urolog på nytt.

I går var jag äntligen hemma och "ledig". Jag åt gott och nyttigt - sjukhusmat mikrovärmd i plastlådor - känns inte så närande. Min fisk var stenhård och oätlig.
Jag sov i två timmar i går eftermiddag. Jag har sovit alldeles för lite och för oroligt den senaste tiden. Det är stressigt att ha så många tider att passa. I onsdags t ex. skulle jag vara duschad och på plats klockan 7 på morgonen på Urologen inför operationen. Richard skjutsade mig i värsta morgontrafik, men jag kom fram med god marginal.

Nu skall jag försöka bygga upp kroppen på nytt. Jag längtar efter att bara vara här hemma, dricka kaffe med Christer vid köksbordet, sitta under korkeken - ja eller mullbärsträdet då - och bara vänta på att vårsolen skall värma och hela min kropp.

Och vår blir det. Blomman har börjat värpa! Efter nära två månaders vinteruppehåll. Precis som det skall vara.
En av anledningarna till att vi äter ägg till påsk är ju att då hade hönsen börjat värpa på nytt och nu kunde man frossa i de nyttiga äggen. Vi är verkligen beroende av detta ljus.