Genießen, genŏß, genösse, genŏssen



Tulpanrabatten blommade riktigt länge i år, tack vare de svala dagarna.
Jag är så glad att rådjuren inte hann ta alla knoppar.
Nu har den dock börjat vissna.



 

När jag nu går omkring i min trädgård dessa ljuvligt vackra soliga majdagar hör jag hela tiden mig själv säga ramsan ur den tyska grammatiken: Genießen, genŏß, genösse, genŏssen.

Det är märkligt vad som fastnar i hjärnan. (Tänkte flörta lite med mina tysktalande vänner.)

Ja, jag njuter verkligen.

Om ni undrar hur man skriver tyskt dubbel-s, eszett, på ett vanligt tangentbord, kan jag upplysa om att man tar Alt + 0223 på det numeriska tangentbordet.

Se där, en liten lektion, inta bara i tysk grammatik, utan även lite datakunskap. Är man besserwisser vill man gärna dela med sig.

 

De senaste veckorna har jag mått riktigt bra, fått tillbaka mina krafter, nåja reducerade, men ändå. Kompostlådorna är klara, många säckar jord blev det, nästan hela gräsmattan är klippt och jag går omkring och njuter samtidigt som jag blundar för sånt som inte blir gjort. Ogräset täcker jag med ny jord så det inte syns så väl. Det får vara måtta på vad man orkar med.

Hammocken har fått många timmars användning. Jag somnar så lätt i den.

 

Lymfödemet? Jadå, det frodas. I natt fick jag ligga med kompression för högerfoten var enormt svullen. Jag mätte låret i morse  för skojs skull. Höger lår är 1 dm tjockare en vänster.

 

I går fick vi kärt besök från Gotland. Min systerdotter Maria med familj kom och muntrade upp oss.

På lördag kommer de igen och på söndag kommer ungdomarna och firar Mors dag.
Så visst har vi ett bra liv.

 

I morgon är det dags för en ny cytostatikakur. Fortfarande av den "snällare" varianten. Blodvärdet och njurvärden är lite sämre, vilket är en naturlig följd av behandlingen. Men det får inte bli så mycket sämre. Och som sagt, jag tycker själv att jag mått riktigt bra. Jag tror att solen och värmen har gjort en hel del.

Jag är så förbluffad och enormt tacksam över hur min kropp kan resa sig varje gång.

 

Gången därpå blir det dock en tuff variant av cytostatika, men dom problemen tar vi då.

 

Något parkeringstillstånd för handikappade fick jag dock inte. Jag har ju inte rullstol. För en månad sedan, då jag knappt orkade gå 10 meter, hade jag nog protesterat. Nu får det vara.

 

Körsbärsträdet blommar i hönsgården. Ser ni Lilla Silke som ligger vid stenen och solar?

 

Här är hon, sötnosen Lilla Silke; i närbild.