I morgon är det dags igen

I morgon klockan 9 skall jag vara på Radiumhemmet för att få en 6- 7 timmars intravenös cytostatikabehandling igen, denna gång med Paclitaxel. Man börjar med en svag dos av detta rävgift, samt Avastin.
Klarar kroppen Paclitaxelen höjer man successivt dosen varje gång. Tar man i för mycket måste kuren avbrytas då kroppen inte fixar det.
Jag klarade Karboplatinet rätt bra och blod- och urinvärden är okej, inte bra, men okej för att fortsätta behandling.
Tack för alla tankar och böner. Ni stärker mig!
Vi får se hur det går. En dag i sänder.

Jag har det bra och trivs hittills med tillvaron. Jag vilar och läser mycket men försöker också röra på mig så mycket jag orkar, klipper lite gräs, skolar om mina plantor i växthuset, vattnar, qigongar varje dag utomhus.
Finns det något ljuvligare än att stå med bara fötter i solvarmt gräs (man blir jordad) med solen i nacken och andas, föra in energi, qi, i kroppen? Det måste ju vara helande. Både kropp och själ mår så bra av det.

Jag skördar en liten gurka varje dag, någon jordgubbe och smultron, rädisorna är uppätna och jag har sått nya, squashen skall snart ut i kompostlådan. Den står ännu i växthuset pga. stormen.
Och blommorna avlöser vararandra. Prästkragar förstås, ett måste i midsommarbuketten.Vallmon och irisen lyser fint, pionerna har börjat blomma - oh denna ljuvliga doft. Jag såg första rosen idag, pelargonerna i trappan börjar slå ut och fläderns blomklasar börjar visa sig. Månne jag gör en osötad flädersaft i år också? Med mycket citron och förvaring i frysen funkar det.

Men det blir fort djungel. Vi hinner inte klippa ur och ner. Men varför hämma denna livskraft? Det är prunkande grönska, vilket ger ett ombonat och harmoniskt intryck.
Rådjuren gör vad de kan för att hålla nere blomingen. De mumsar på rosknoppar, flox och mycket mer. Och mördarsniglarna börjar dyka upp nu när vi fått några mm regn.

Vad gör man? Sniglarna kan man halshugga då man träffar på dem men det funkar inte med rådjuren. Ser jag några, försöker jag förstås skrämma bort dem. De tittar då lite förnärmat på mig att jag kommer och stör mitt i kalasandet.
Alla måste ju få finnas - men kanske inte just i min trädgård. De passar bättre i skogen.

Jag vill passa på att önska alla en Glad Midsommar!
Det blir spännande för min del att se hur jag mår "dagen efter", dvs dagen efter cellgiftsbehandling.