Vidarkliniken - here I come.

Tänk att jag har blivit beviljad rehab på Vidarkliniken i Ytterjärna.
Hela tolv dagar skall jag bara ta hand om mig själv och bli omhändertagen. Inga datorer eller mobiltelefoner är tillåtna. Så jag kommer att vara i total digital skugga 22 januari t o m 2 februari.
Det blir väldigt spännande.
Sen hoppas jag tarmen lugnar ner sig, så det inte blir katastrof av det hela.
Den är väldigt asocial. "Icke rumsren" kan man säga. Ständiga panikutryckningar och det går väl an när man är hemma. Det är alltså de gamla strålskadorna som triggades igång på nytt 110 % efter alla cellgifter.

Men annars mår jag rätt bra.
Yogan började förra veckan.
I morgon hoppas jag orka gå på "Heliga danser" i kyrkan med samtal efteråt.
Förra söndagen var Hanna, Oliver och jag på en mycket intressant konstutställning, "Den osynliga kroppen". Färglagda mikroskopförstoringar av celler, nervtrådar, genomskärningar av vävnad osv. Allt det som vi består av. Oh, så vackra vi är!!
Det var kul att gå med en läkare som jobbar inom området. Hanna kunde direkt peka ut vad de olika bilderna föreställde.
Några exempel från utställningen:

 

Det här är frisk hud där man kan se fettceller och svettkörtlar.
Bilden är inte färglagd, utan det är verkliga färger man ser.

Det här är 33 sammansatta bilder, där de olika färgerna visar nervspår med olika syften.

På måndagen var jag i Liljeholmen på en koll hos lymfterapeuten. Inget nytt alarmerande. Det bästa var att jag fick träffa Oliver igen, eftersom han bor i närheten.

 

Och i fredags var vi alla på nytt hemma hos Henrik, Hanna och Oliver. Henrik fyllde år och hade lagat jättegod middag.

Det är så läkande och roligt att träffa barn och barnbarn.

 

Jag har dessutom varit hos både optiker och audionom. Optikerbesöket resulterade i remiss till ögonläkare och audionombesöket till utprovning av hörapparat. Det är många små celler som tagit stryk av cellgifterna.

Det är klart, jag kanske tror att åldern spelar en viss roll, men eftersom läkare även skyller på cancerbehandlingarna lutar jag ju mot det. Gammal? Jag? Icke.

 

Så har jag läst en massa. T ex:

Peter Wohlleben: Trädens hemliga liv. En bok alla borde läsa för att få en bättre förståelse om naturen.

Joyce Carol Oates: Blonde. Äntligen, säger jag bara. Det tog många år innan jag tog itu med tegelstenen. Klart läsvärd och aktuell i Me too-rörelsen.

Sigrid Combüchen: Sidonie och Nathalie. Kändes obligatorisk efter alla lovord och utmärkelser. Bra.

Per Wästberg: Ute i livet. Jag var så säker på att jag läst den, men upptäckte att jag missat den delen. Denna memoardel börjar 1980, då jag fortfarande arbetade med Per. Jättekul att läsa nu om Pers engagemang och nyfikenhet på världen och på alla kontakter av maktmänniskor, författare, presidenter osv som han har och hade. Många av de kända personerna har jag fortfarande adresser till i min tummade anteckningsbok med svarta vaxpärmar. De flesta döda dock eller åtminstone "gränsfall" som jag minns Per brukade säga.

Charlie Eriksson: Aldrig ensam. Mycket välskrivet om psykisk ohälsa.

Sist men inte minst de tre böckerna om Det lilla bageriet av Jenny Colgan. Underbart charmiga och lättlästa böcker. Kan varmt rekommenderas.

 

Jag har precis kommit ut från min IR-bastu, nysvettad, ren och fräsch.

Nu TV-kväll med Christer.