Japan 4.

Här fortsätter min fotoberättelse från resan till Japan som Henrik och jag gjorde i april i år.
Bloggen fungerar som min dagbok. Dels får jag återuppleva resan igen, bearbeta och minnas, dels är det skönt att ha allt samlat på ett ställe. Man glömmer ju så lätt.
Jag är så otroligt glad och tacksam att ha kunnat genomföra den här resan. En hyllning till livet!
Och utan "min personlige assistent" Henrik, hade det varit väldigt knepigt. TACK!

Resan fortsatte till Matsumoto Castle, en imponerande och vacker försvarsborg med murar och vallgrav från 1500-talet.



Henrik och jag i Japan. Borde vara omslagsbild till hela bloggen.



Det går ju inte att låta bli att fotografera dessa träd...



Den här knoppande azalean har varit ute i rymden och vänt.
Dvs. den donerades av Japans första,  kvinnliga atronaut, Tiaki Mukai.
Hon hade med sig frön till denna buske 1994 då hon gjorde sin rymdfärd. 
Nu ser man om fröna har påverkats av dess spacetrip. Den såg i alla fall pigg och frisk ut.

   



En äkta samuraikrigare. Men han var snäll och släppte in oss i slottet.




Det var en härlig utsikt från övervåningarna, dit vi klättrat.
Inga skor fick vi ha på oss och vi frös rejält om fötterna. Skorna fick vi bära i en plastpåse.



Det var en ljuvlig park som omgav slottet.



Ja ja ja, trött på körsbärsblom någon?



Vi träffade på ett brudpar.
Tyvärr regnade det så mycket, annars hade de gärna ställt upp bättre för fotografering. Jättesöta. Undrar om regn i brudens "krona" betyder lycka/rikedom även i Japan?
Någon säger att det betyder tårar, men sån skrock tror vi inte på.



Risfält. Så åtminstone bönderna borde bli glada över allt regn?

Så närmade vi oss en av resans höjdpunkter. Fuji-san, berget Fuji, världsarv förstås.
Fujiyama är en västerländsk benämning. I Japan säger man Fuji-san, som om vore hen en besjälad person.



Från den här platsen ser man Fuji bäst, dvs om det inte regnar och är molnigt...
 

Vi åkte till turistcentret och gick upp på deras terrass. Skulle inte regnet lätta och molnen skingra sig?

Jag bad till högre makter och till Fuji-san, snälla, snälla, visa dig lite grann åtminstone.

 

Och som ett under lättade molnen och hen började visa sig. Jag blev alldeles gråtfärdig. det var såå mäktigt!

Kameran började lysa rött och jag tordes inte ta så många bilder. Jag förstod att jag skulle uppleva det "live", inte genom kameralinsen.

Fujis topp är snötäckt, så toppen och molnen som smeker den går ihop.

 

Sista bilden av Fuji, taget från bussfönstret från ett annat håll.
Om vi hade väntat ytterligare en stund, kanske molnen hade skingrats helt och hållet??
Men vi var så nöjda över vår upplevelse. 

 När vi anlände till Tokyo sken solen! Vi åkte upp i stadshuset, Tokyo Metropolitan Government Building, Twin Tower i stadsdelen Shinjuko, och hade en magnifik utsikt ifrån ett av tornen.

 

 

 





 



Tokyo är en stooor ändlös stad. 35 miljoner invånare.
Månne man skymtar Fuji i fjärran?

Lättare att fotografera en modell av de båda tornen, än att stå på gatan och sikta uppåt.



Tokyos Empire State Building

Tokyos eget Eiffeltorn.

Vi åkte över långa Rainbow bridge till stadsdelen Daiba och besökte  Miraikan, Nationalmuseum för teknikutveckling och innovation.
En spännande plats att utforska.



Tulpaner, tulpaner, tulpaner utanför Miraikan



Roboten Asimo hade en uppvisning och talade med oss. Ruskigt mänskligt.

Och en android, människoliknande robot.
Serien "Äkta människor" var inte så långt från verkligheten?



Den lille ingenjören testar några apparater.

Och över oss svävade jorden.



Bilder på astronauter.
Dessa var uppe i rymden 2009. Vår egen Christer Fuglesang syns på andra raden.

Vi besökte även Toyotas showroom. Bifogar några bilder till intresserade.

Henrik testade denna. "Svår att fickparkera" var hans omdöme.



Då var den här mycket behändigare. Lätt som en plätt att ha i stan.



Tokyos skyline från the Rainbow Bridge över Tokyo Port.





Ingen dag utan tempelbesök.
Det här är templet Asakusa Kannon eller Sensojitemplet, Tokyos heligaste och mest praktfulla tempel. Det ligger i norra Tokyo i stadsdelen Asakusa.
Här var det japaner, japaner, japaner och turister. Svårt att känna lugn och ro. Jag hittade dock en liten inhägnad oas där jag kunde sitta ner

Vi skulle hälsa på hos kejsaren. Hans palats skymtar i fjärran, men han kunde inte ta emot den dagen så vi fick nöja oss med att promenera i den vackra parken.

Samurajen Kusunoki Masashige som levde på 1300-talet, kämpade för kejsaren Go-Daigo som försökte överta herradömet över Japan från shogun Kamakura.

 

 

 

 

 

Stilla stund i kejsarparken under de vackra tallarna.

 

En av resans absoluta höjdpunkter var den fantastiska måltiden som Henrik och jag njöt av på 46:e våningen.

Restaurangen, Yakiniku Toraji Param i Carretta  Shiodome, låg på gångavstånd från vårt hotell och vi hade hela (nästan) Tokyo by night vid våra fötter.

Detta kött var så underbart gott och smälte i munnen. Världens bästa betjäning, trots språksvårigheter. Vi njööt!

Vår gångväg från hotellet, Hotel Villa Fontaine, centralt i Shiodome.  Vi bodde på nionde våningen och hade sjöutsikt.
En skywalk cirka fyra våningar upp från gatuplanet, nära och behändigt då  vi skulle till restaurang, Ginzaområdet eller parken.

Oh denna underbara park,  Hima-rikyu Gardens. En park som Shogun Tokugawa lät anlägga.
Här kunde jag träna qigong under en vacker tall. Ett sagolikt andningshål.
Och den låg  i stort sett bara tvärs över gatan från vårt hotell.

 

Maskrosorna hade börjat komma fram och då krävdes det handarbete.
10 hjälmförsedda trädgårdsarbetare låg på knä och pillade bort allt som inte fick finnas i gräsmattan. Hos mig får numera maskrosorna finnas. Bladen är ju utmärkta till sallad och gröna drinkar.
Men så har jag ju inte en fd kejsarpark heller.

 Sista bilden får bli en bild av sista måltiden med gänget.
Det blev en massa sushi plus deras godaste sake.
Kampai!

Och härmed avslutar jag bloggarna om min Japanresa.
Och livet återgår till det normala. Men minnena finns kvar.