Svaret

Först vill jag önska alla en härlig Nationaldag!

Jag ringde till Radiumhemmet för någon dag sedan för att kolla om de fått svaret från senaste datortomografin.
En sköterska ringde senare upp mig och bekräftade att svaret kommit, men att jag ju hade läkartid nästa vecka. Jag nämnde då att jag brukar kunna få reda på av min kontaktsjuksköterska vad det står i beskedet från röntgen.
"Vill du veta även om det är dåliga nyheter?" frågade hon.
Javisst, menade jag. Bättre att vara förberedd och kunna bearbeta vad som sagts.

Så hon läste upp. Det var den ena tumören/patogena lymfkörteln efter den andra - oförändrat!!! Jag jublade. Sköterskan kunde inte förstå att jag blev glad över ett sånt besked - det var som sagt inte min ordinarie sköterska -  normala mänskor blir ju bestörta då de får höra om en sån spridning. Men i mina öron ringde ju bara OFÖRÄNDRAT!  Det är ju perfekt.

Jag vet att mina cancerceller är små sega, envisa och intelligenta rackare som trivs så bra i min kropp.
Jag förstår dom  - det gör ju jag också.
Men att de inte växer eller sprider sig till andra organ är en otrolig seger.
Det innebär att jag jobbar rätt och ger kroppen - och själen - vad den vill ha. Vem vet, en vacker dag ger cancercellerna kanske upp av brist på näring?

Så flaggan i topp, mina kära vänner. Och stort tack för alla varma tankar. Ni bidrar till mitt läkande!

Idag har jag varit på toning i Katarina Kyrka. Så starkt, emotionellt, kärleksfullt och alldeles alldeles underbart.
Tack för fina möten Marie, Fia, Peter och Daniela!