Då hoppas jag att maskinen ser mig lika frisk som jag själv gör. Status quo eller helst förstås att tumörerna/metastaserna har minskat eller försvunnit.
Jag ber er, alla kära vänner, att hålla tummarna, be böner, att så är fallet. Hittills har det ju hjälpt :)
Vilket jag är oerhört tacksam över.
De här vackra sensommardagarna har jag ägnat åt att skörda, klippa gräs, rensat lite och solat på balkongen. Det gäller att fånga de sista solstrålarna och fylla på D-vitamindepån.
Jag måste visa en bild på en bifftomat jag plockade i växthuset. Den vägde 534 gram, dvs över ett halvt kilo!
När jag skar itu den, syntes det att den var odlad med kärlek.
Som hönsmamma måste jag förstås berätta om senaste nytt på hönsfronten.
Lilla Silke, som inbillar sig att hon skall bli mamma, ligger och "ruvar", utan ägg.
Jag läste att silkeshönor kan ruva ihjäl sig, så beteendet måste brytas. Bästa botemedlet är att ge henne befruktade ägg eller kycklingar, så hon förstår att hon snart ruvat färdigt. Men hur får man tag på det?
Jag valde i stället att bära ut henne varje dag, så att hon åtminstone äter, dricker och får solljus. Dessutom var jag tvungen att stänga luckan, så hon inte sprang in med detsamma igen.
Hon blev så sur! Hormonerna sprutade och det gick ut över stackars Blomman.
Lilla Silke lekte stridstupp och for emot Blomman, som visserligen är dubbelt så stor, men blev förstås livrädd.
Som tur var har Silke nu lugnat ner sig, är ute varje dag, men värper inget. Hon ligger rätt mycket och då står Blomman och vaktar henne så hon får ligga i fred. Blomman har nog ett väldigt gott hjärta, det lilla livet.
Finns det någon hönsexpert som har några flera tips?
Jag sitter här och eftersvettas med en kopp te efter en lång härlig session, med meditation, i bastun.
Livet är gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar