Det har hon inte gjort sedan den 4 september.
Jag är så glad att jag kunde bryta hennes mönster med att ligga och ruva - fast det inte fanns något ägg. Nu är det bara en tidsfråga innan Blomman också blir fertil och börjar lägga ägg, hoppas jag.
Jag förstår att ni alla är nyfikna på vad datortomografin visade.
Jag får inget definitivt besked förrän jag träffar läkare den 30 september.
Jag ringde Radiumhemmet i fredags och det var inget roligt preliminärt besked, så jag väljer att inte kommentera det. Inte ta ut några olyckor i förväg. Jag mår ju likadant i kroppen.
Fast det gjorde jag inte i fredags efter telefonsamtalet.
Jag hade precis fått gotlandsbesök, av min syster och svåger, och även pojkarna kom. Vi skulle äta middag tillsammans.
Det blev ingen champagne men det var skönt att dela oron med mina närmaste och käraste.
Men jag gick sen som i en bubbla och på autopilot.
På kvällen var jag ruskigt trött. Tankarna rusade fram och tillbaka, massor av frågor, hela kroppen vibrerade, ansiktet hettade, total inre kalabalik och obalans.
Jag är ju lite konstig, men jag tycker det är intressant hur kroppen fysiskt reagerar.
När jag skulle somna bad jag att jag skulle få sova och att allt skulle kännas bättre dan därpå. Med hjälp av djupa andetag, att kunna känna in i kroppen och hitta tillbaka till glädjen, till min inre källa där allt är lugnt och stilla, somnade jag.
Och nu känns det bra igen. Det är samtalen och besöken på Radiumhemmet som knäcker en.
Men okej, visst är jag glad att de finns.
Nu ser jag framtiden an. Behövs det, finns ju alltid Arcadia som kunde bromsa tillväxten sist.
Tack för alla tummar och böner.
Nu behöver jag dem mer än någonsin.
 |
| Jag väljer denna bild, stilla kontemplation i Japan. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar