Vidarklinik, flyktingkatastrof, höns. Den stora och den lilla världen och egen energi mitt i all detta.

Veckan varit ganska intensiv och jag är rätt trött.

Heldagsregn och lågtryck idag lättar ju inte precis upp. I natt har det kommit 35 mm och åskan dånade. Regnet var välkommet. Efter regniga juni och juli hann det torka upp rejält i sommarmånaden augusti.

Var finns glädjen och energin inom mig?
Det finns händelser som tar väldigt mycket energi, både ute i världen och i det lilla livet. Då gäller det att hitta det positiva i vad som sker.

Lille Alan Kurdi dog inte förgäves. Hans öde öppnade många hjärtan. Det blev en sån konkret bild av vad som händer.

En nära vän råkade ut för en olycka, men hade en enorm tur trots allt. Det kunde ha blivit mycket värre. Och man blir åter igen påmind om hur skört livet och hälsan är.

En oro har varit för Lilla Silke som nu legat i flera dagar och knappt ätit. Jag hoppas att hon tror att hon ligger och ruvar på sitt obefruktade ägg. Hon verkar sur men frisk. Under henne låg ett ägg som jag pillade fram.  Och idag kan jag förstå henne om hon inte vill gå ut i regnet. Men jag hoppas hon skall äta och dricka och bli glad igen.

Jag lägger in några bilder från när de fick gå i extrahagen en vacker dag.


Lilla bedårande Silke



Lilla Silken och Blomman i extrahagen

Bra dag i onsdags. Först mycket trevlig lunch med mina goda vän Lena A, sen var jag hos Fia Hobbs på behandling. Jag brukar boka tid hos henne när det närmar sig ny datortomografi. Hon kände ingen "negativ aktivitet" förutom i höften/benet.
Jag har lidit ett tag av besvärlig värk i ischiasnerven och det var den som gjorde sig påmind. Så hon behandlade den och fick igång ett bra flöde. När jag åkte därifrån hade jag fruktansvärt ont och kunde knappt sitta på de hårda stolarna på tvärbanan. Solklart fall av förstförsämring. Vissa grejer måste värka ut för att sen bli bättre. Och redan nästa dag kände jag klar förbättring. Det småmolar visserligen fortfarande emellanåt, men topparna av smärta är borta.
En bra påminnelse om hur jag skall sitta och hur jag skall böja ryggen då jag jobbar i trädgården etc.
Min fina duktiga kropp som hela tiden påminner mig.

Fredagen var en intensiv dag.
Först ärenden, bl. a till biblioteket i Fruängen som skulle ha en bok jag ville ha. Efter mycket letande konstaterade personalen att den var borta.
Därefter till Vidarkliniken. När vi kom till Ytterjärna stod det en lapp på dörren att Vidarklinikens vårdcentral, där jag fått tid, hade flyttat till centrala Järna. Som tur var hade vi marginaler och hann dit i tid.
Jag träffade en ny bra läkare som skrev ut Iscador till mig. Det var så positivt. Han var så imponerad av mitt hälsotillstånd. "Du är ett unikum. Det är oerhört sällsynt att man mår så bra efter den tuffa diagnosen du fick i fjol. Mycket klokt av dig att tacka nej till en ny omgång cellgifter", menade han. "Du verkar göra allting rätt", sa han. Jag nästan studsade av glädje därifrån.
När jag var på Apoteket i Järna väntade Christer i bilen och blir påbackad. Bilen framför kör in sin dragkrok i vår fina bil. Så oerhört trist och onödigt.
Allt besvär nu med försäkringsbolag, verkstad osv. Fast i det stora hela är det trots allt ett mindre problem.

Vi körde vidare till Gnesta, köpte ekologiskt hönsfoder på Granngården och hälsade på släktingar.
Det var mycket trevligt, men så trött och urlakad jag var när jag kom hem.
Då fanns det inga marginaler kvar.
Tur man är pensionär och kan vila och i bästa fall sova ut när man behöver.

I kväll blir det meditation hos Eva S, då skall nog kroppen få tillbaka lite lugn och energi igen.