lördag 7 november 2015

Fast i Tyskland

Det är ingen dans på rosor att vara cancerpatient. Surprise!
Livet är fullt av utmaningar. Stort som smått.
Planet som skulle ta mig hem idag, var inställt pga Lufthansas strejk.
Det var inte sånt här jag skulle lägga min energi på.
Många onödiga nervösa timmar.
Det löser sig, men visst är det frustrerande.
Jag blir kvar en dag extra, upp i ottan, fast jag bokade eftermiddagsplan för att slippa.

Andra utmaningar:
I förra veckan rann en dag och natt bokstavligen bort.
Problem med läckande njure.
Var jag än satte eller la mig, blev det dyngsurt.
Tre sköterskor och en läkare försökte hitta felet. Man var beredd att sända mig till stadens sjukhus, för att undersöka.
Jag blev oerhört rädd och ledsen.  Det var inte därför jag kom hit.
Tack och lov hittade jag själv felet så småningom,  fel på en av anslutningarna.
Mycket tvätt av kläder och sängkläder blev det .

Vad värre var, var att jag förra helgen började känna mig febrig och få ont i rygg och blåsa.
Måndag morgon går jag genast ner till sköterskorna, får njurte , lämna urinprov och ta tempen.
Febern stiger snabbt och doktorn fick skriva ut penicillin. Jag hade 38,6, efter jag tagit första tabletten.
Usch så sjuk och eländig jag var. Orkade förstås inget, men febern sjönk efter någon dag och jag slapp sjukhuset.

I sådana här fall, är det tur med västerländsk medicin. Njurarna slås fort ut och att chansa att långsiktigt bota, var det givetvis inte tal om.
Då hade jag ju inte heller kunnat ta de behandlingar som jag kommit ner för.

Så det finns flera anledningar till att jag inte hört av mig på bloggen.
Internet är oerhört långsamt och när vi har pauser bör vi vila. Inte vara aktiv på sociala medier.
Tar dessutom lång tid att skriva på plattan.

Hoppas kunna berätta om vad jag gjort här nere, när jag väl kommit hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar