onsdag 23 december 2015

God Jul!

God Jul alla kära vänner som läser min blogg!


Jag hoppas ni alla får fira helgen precis så som ni önskar.
Själv ser jag fram emot att traditionsenligt vara tillsammans med Christer, Richard och Henrik.
Vi brukar ha väldigt  mysigt vi fyra. God mat, många skratt, roliga spel och tid för eftertanke och tacksamhet att vi får fira helgen i gemenskap.

Jag har med mig några traditioner från mitt barndomshem. T ex att vi turas om att läsa julevangeliet.
Men vi har slutat att spela och sjunga julpsalmerna när inte våra mammor är med oss längre.

I år blir det extra mycket grönt med härliga sallader på julbordet, men även en god (Christer och jag provsmakade i går kväll) ekologisk skinka, köttbullar från Ejmunds på Gotland. Och Christer har gjort sin goda Jansson. Jag har lagt in tre olika sorters sill, utan socker. Skall bli intressant att testa hur det blev. Och från Fiskbilen köpte vi olika sorters lax.
Fröknäcke är det enda jag bakat. Det är ingen som saknar kaffebröd, tack och lov.
Det kommer att bli så bra.

Och hönsen får quinoapuffar, ekologiska sesamfrön och hampafrön som extra julgodis.
I dag har de varit ute och ätit grönt gräs, liksom alla dagar.
Ingen snö i sikte.

lördag 12 december 2015

Så mycket bättre och info med bilder från Arcadia

Ja, nu mår jag så mycket bättre, tack och lov. Jag äter mycket och har t o m. promenerat hela vägen hem från Axelsberg, en dryg kilometer och dessutom gått fram och tillbaka till Konsum/Posten. Yes!
Gissa om jag känner tacksamhet och glädje.

Flera har undrat hur det egentligen var i Tyskland, om jag var besviken över vistelsen, eftersom jag knappt skrivit om den. Ingalunda. Jag är helnöjd.
Nu fick jag visserligen en febertopp och fick äta antibiotika där också, så några dagar försvann. Och stomipåsen läckte innan vi hittade felet. Det blev några dagars extra vila utan ork. Dessutom var internetuppkopplingen så dålig och mellan behandlingarna behövde man vila och kontemplera. Det var således inte aktuellt att prioritera sociala medier. Och sen när jag kom hem, åkte jag ju nästan direkt in på sjukhus och blev liggande i jättehög feber.

Så nu tänkte jag berätta lite om vad jag fick för behandlingar och lägga in lite bilder från Tyskland. Flera som funderat på att åka dit och varit nyfikna på Arcadia och omgivningarna, tycker säkert det är roligt att se. För några är det igenkännandets glädje och för er andra, bara ren info.

Jag var således på Arcadiakliniken i Bad Emstal, ett par mil från Kassel, 14 dagar i oktober/november.
Förra gången jag var där, i juli 2014, var det sommar och sol. Nu var det höst, med kalla dimmiga morgnar och sol nästan varje dag. Det jag var mest förundrad över var att det inte blåste en enda dag. Det var helt stilla. De enda löv som rörde sig var de löv som sakta singlade ner på marken.

Första dagen undersöktes jag, blodprover, ultraljud, avföringsprov, HRV (heart rate variability - ännu stress i kroppen) och samtal med Henning Saupe och Christian Büttner, de underbara läkare som driver kliniken.
Jag hade lite för mycket aluminium, kadmium, kvicksilver, nickel och bly i kroppen. Allt kan tydligen härledas till gamla lagningar i tänder, trots att jag amalgamsanerat. Men vi får i oss dessa toxiner även genom miljögifter som är svåra att undvika. Jag äter nu (dricker) Zeolitpulver som absorberar tungmetallerna.
Jag hade brist på kalcium, kisel, mangan, svavel. Kalcium är lite knepigt, eftersom jag inte äter mjölkprodukter. Men jag kompenserar med malda hela sesamfrön och grönsaker som spenat, broccoli, kelp mm. Eftersom magnesiumhalten var bra, känns det ändå okej. Magnesium är viktigare än kalcium och det äter jag en tablett varje dag plus att jag har magnesiumolja som jag tar på benen, eftersom jag lätt får kramper. Kisel och mangan tar jag tillskott av och svavel får jag i mig av MSM, ägg och lök.

En viktig del av terapin är värmebehandlingarna. Jag fick lokal värmeterapi varje dag samtidigt med infusioner och syrgas samt helkroppshypertermi då man ligger i ett "tält" en gång i veckan i ett par timmar och svettas kopiöst. Det gillar inte cancercellerna alls. (Bilder från dessa behandlingar fanns på bloggen från 2014)

Jag pratade kost och kosttillskott med Dr Saupe. Han gratulerade mig till listan på tillskott som jag äter och visade honom. "Kanonlista. Bättre kan det inte bli", menade han. Så det är bara att fortsätta att boosta immunförsvar och hoppas att kroppen tar till sig allt.

Sen får man även olika infusioner, beroende på vad man behöver. Jag fick dropp i min port-a-cath med C-vitamin, DCA (dichloroacetat) och ozonbehandling.
Info om DCA:http://scienceblog.cancerresearchuk.org/2010/05/12/potential-cancer-drug-dca-tested-in-early-trials/


Efter lunchen fick vi ofta leverinpackning. Man ligger på sin säng och får en värmeinpackning med örter över magen, blir ompysslad och smälter maten i lugn och ro. Kändes underbart.

Vanlig massage och klangmassage ingick också.
Klangmassage, "Singing Bowls" går till så att man ligger på en brits och får olika stora tibetanska klangskålar placerade på kroppen. De olika vibrationerna går in i kroppen. En mycket behaglig behandling.

Varje dag hade vi cirkelsamtal i gruppen eller föredrag tillsammans med en läkare. Man kommer de andra rätt nära under de veckor vi ses. Vi hade också väldigt roligt tillsammans. Och flera av dom har jag fortsatt kontakt med. Gruppen är liten, ca 7-8 personer vistas samtidigt på Arcadia.

Maten är helt anpassad "cancerdiet". Inga snabba kolhydrater - inget socker förstås, inget gluten, mycket grönt, men även kött ibland som t ex vilt av olika slag. Allt var givetvis helt ekologiskt och närodlat när det fanns.

Tyvärr kunde jag inte använda thermalbadet, eftersom jag inte får bada med min nefrostomi. Som patient på Arcadia har man annars fri tillgång till att simma/bada i de mineralrika bassängerna. Det blev desto flera promenader för min del.

Vi hade också fri tillgång till magnetterapi (se bilder nedan) och uppmuntrades att köra en omgång när vi hade någon paus.

En av de sista dagarna fick jag pröva på Henning Saupes senaste investering, laserterapi.
Jag fick en intravenös sådan med laserstrålar som syntes under huden. Mycket spännande.
Rött: stimulerar immuncellerna
Blått: antiviralt, antibakteriellt
grön: förbättrar syresättningen
gult: stimmulerar mitokondrierna/energiproduktion i cellerna m.m.

Det är så kul att han är så påläst och tar del av den senaste forskningen och spjutspetskompetensen inom komplementär medicin.

Det finns givetvis mycket mer att berätta, men jag avslutar med att visa bilder från Arcadiakliniken med omnejd.





Arcadia Praxis entré


Arcadiaklinkens baksida i höstfärger
Dimmiga morgnar på väg till qigong i parken och sen frukost


Några bilder från parken, nästan lika vacker i höstfärger som den var förra sommaren med prunkande grönska


Men många rosor blommade fortfarande

1983 står det, men jag tror gubbarna är mycket äldre


Bron under museijärnvägen


Och här kommer tåget. Hade inte sett loket tidigare.


Den kända skulpturen i parken

Promenad ner till byn Bad Emstal. Bra med skylt så man hittar hem (Thermalbad)


En annan dag gick jag längs med floden Ems. Ingen is i sikte dock.


Lantlig idyll i omgivningarna. Roligt att fa prata lite med hästarna.


Floden Ems som flyter i dalen, omgiven av berg.

Det här är den elektriska magnetmadrassen.
Enkelt uttryckt kan man säga att den hjälper cellerna att syresätta blodet bättre. Det är bara behagligt att ligga på den ca 20 minuter. 


Det här är en kraftigare form av magnetterapi, PEMF (Pulsed electromagnetic field therapy), oerhört effektiv.
Man sätter ringarna mot den del av kroppen man vill stimulera.
Lampan är en IR-lampa, med vilken jag lyste på tumörerna uppe ovan nyckelbenet, som ju faktiskt hade minskat i storlek enligt senaste DT!
Och apropå rubriken "Så mycket bättre", ett känt TV-program som ni kanske sett, måste jag berätta att det är inspelat i Burgsvik på södra Gotland där jag är uppvuxen. Håll med om att det visats vackra bilder från Gotland. Det är faktiskt precis så det ser ut.

fredag 4 december 2015

Hälsoläget - instabilt.

Jag hann inte mer än avsluta den starka antibiotikakuren, i måndags, så fick jag feber igen, över 39 grader och kraftig diarré.
Jag blir så trött.
Jag åkte dock inte in till sjukhuset, vilket jag kanske borde ha gjort, men det kändes så mycket bättre att vara kvar här hemma. Christer pysslade om mig, såg till mig en gång i timmen (stränga order från Richard), gav mig vatten och baddade pannan. Och febern sjönk. Och jag slapp ta en massa starka mediciner.
Dessvärre har jag inte hunnit/kunnat äta så mycket av all den goda mat som kyl och frys nu är fyllda av.
Jag vägde mig i går, 45,5 kg. Det är på tok för litet. Jag vill i alla fall väga 50 kg till mina 164 cm- eller 163 cm är det väl numera. Nu ser mina armar och ben ut som på en skinntorr skrynklig gammal gumma utan några muskler. Visserligen vill jag gärna bli 80 - 90 år, men inte än!

Jag dricker mycket kokosvatten för att inte torka ut och smörjer in mig med Maria Åkerbergs härliga hudkrämer eller med kokosfett. Det bara försvinner, jag vet inte vart.

Jag skriver ju inte det här för att ni skall tycka synd om mig. Jag vet ju att det blir bättre. Det är bara en förklaring till varför jag kanske inte hört av mig eller svarat på mejl som jag borde.

Urologen ringde. De hade planerat ny operation v.51 om jag kände mig bra och var infektionsfri. Det är jag ju nu inte, så operationen får skjutas på ytterligare. Och det var väl tur. Vill inte gärna vara konvalescent över jul. Sköterskan var övertygad om att min svåra diarré berodde på den tuffa antibiotikakuren jag fått, först intravenöst och sen i tablettform.
Min kropp reagerar väl med feber då den känner att den verkligen behöver vila, det känner jag till sen tidigare. Så jag är lite lat.
För första gången har jag unnat mig städhjälp. Har hittat en firma som bara använder ekologiska medel och flickan som kommer är helt underbar och duktig, jag är så nöjd. Känner mig som en lyxhustru.