Jag är fri.

Halo över Mälarhöjden

 

Ja, tyvärr inte cancerfri, men jag har befriats från nefrostomin, dvs påsen som var kopplad direkt till min njure.
Inga slangar att trassla in sig på natten, vara orolig för läckage eller känna att något skaver, sticker och gör ont i ryggen. Även om jag vant mig, är det en stor lättnad.

Operationen i tisdags gick bra, fast den var tydligen besvärlig. Jag var nedsövd och ovetande om detta som tur var. Läkaren berättade efteråt att han ett tag inte trodde det skulle gå. Urinledaren var så tilltäppt, igenvuxen av strålskada, men med minsta stenten lyckades han få igenom den så att jag nu har fritt flöde förhoppningsvis.
Det positiva var också att höger urinledare, som ju också tidigare ansetts nödvändig att vidga, nu hade fritt flöde, så jag behövde ingen operation där. Underbart.
Jag har kört frekvenser med min lilla apparat på ett program som heter "nephrosis" och visualiserat och tänkt att det sker en vidgning. Yes! Tack för det.

Jag fick ett stort eget rum på KS, besök av sönerna och dagen efter mådde jag riktigt bra efter dusch och qigong - utmärkt med eget rum - trots att jag sovit väldigt lite. Var speedad som om jag fått kortison. Vet ej om så var fallet. Ingen kunde bekräfta.
Ronden på onsdagen var lite förvånad att jag mådde så bra och det bestämdes att jag skulle få ta bort stomin.
Så det blev ett nytt ingrepp redan samma dag och på kvällen kunde Christer komma och hämta mig.
Härligt.

På torsdagen var det besök hos ögonläkare. Ett besök som har skjutits upp tre gånger, pga. av att jag varit dålig. Jag var rädd förstås att jag inte skulle hinna hem från sjukhuset även denna gång. Men det gick ju vägen.
Jag är tidigare starropererad och min optiker tyckte synen blivit så mycket sämre, så det kanske var dags för åtgärd/laserbehandling för efterstarr.
Men ögonläkaren tyckte vi skulle avvakta. Risken var att Gula fläcken, makuladegenerationen som jag har, skulle bli sämre vid en sån behandling. Inte värt att riskera.
Jag tycker inte hellre att min syn blivit så mycket sämre sen i höstas, snarare tvärtom. Månne ögonakupressuren jag gör flera gånger i veckan har hjälpt till?

Men alla dessa besök på sjukhus tar på krafterna. Tack och lov att jag har "privatchaufför". Christer skjutsar mig från dörr till dörr.

På måndag är det dags för ny datortomografi. Alltid lite spänt förstås, men hittills har alla era stärkande tankar, tummar och tår hjälpt mig och min kropp.

Och det gäller att kunna resa sig igen och ännu så länge har det ju gått bra. Som kära Anneli sa - "du är som en sån där vippmugg eller vippgubbe. Man puttar till dig, men du kommer på rätt köl igen".

Min nya profilbild?

Idag är jag ledig och gick för första gången på två år ut på isen på Mälaren. Det var så vackert, sol och stilla, - 10 grader. Det blev en kort, men stärkande promenad.
I fjol la sig aldrig isen helt och hållet, men i år är den stabil och tjock.

Ja, det är min lilla skugga



Mälarhöjden och Fridhemsbryggan från sjösidan. Snart hemma.

 

En social vecka

Det har varit en intensiv och social vecka, blandad med skratt och tårar.
Vi har firat sonens födelsedag med en mycket trevlig middag, min syster och svåger från Gotland har varit här i tre dagar men vi har också varit på en mycket vacker, men ack så sorglig begravning.
Det var visserligen kära möten med släktingar, men det är så trist att träffas av en sådan anledning.
Jag saknade min kära kusins närvaro, så konstigt att han inte var med. I alla fall inte fysiskt.

Eftersom jag varit/är så infektionskänslig skulle jag helst inte krama mina släktingar. Det är väldigt svårt att låta bli,  när känslorna tar överhand. Men det gick bra. Jag blev inte sjuk, bara allmänt trött.

Det har blivit lite mycket för kroppen och nu njuter vi av tystnaden, lugnet och de vackra vinterdagarna. Tyvärr blir det inte så mycket utevistelse när det är -12 till -15 grader, men en liten runda kan jag i alla fall gå och tanka lite dagsljus.

Hönsen sitter inne och kurar i värmen i sitt hus och det blir en hel del att göra rent efter de små grisarna. Och så får de ju lite extra gott, så de håller värmen. Det de inte äter upp, får fåglarna. Det är lite lagom pyssel så här i vintertid.

Och idag har vi börjat plocka bort julen. Granen har åkt ut, porslinstomtarna är nerpackade och julgrupperna/hyacinterna har jag ställt ner i källaren. I vår skall jag gräva ner lökarna i trädgården.
De flesta elljusstakar har vi plockat bort. Resten julpynt tar vi i morgon. Allt skall så småningom upp på vinden. The same procedure as every year.

På måndag blir det förberedelser inför operation på tisdag. Den planerade operationen har tidigare blivit uppskjuten tre gånger pga. att jag haft en infektion i kroppen och varit sjuk.
Jag skall vara på Karolinska klockan 06 på morgonen, nyduschad och fastande. Inte får jag dricka heller, det är det värsta för en torris som jag.
Nu hoppas jag att det fungerar att vidga urinledarna med stentar och att jag slipper nefrostomin/påsen. Men eftersom området är så strålskadat, är det inte säkert att det går.

Men med skickliga kirurger, andliga hjälpare och rätta tankar, skall det nog gå vägen.
Tillit och förtröstan.

Änglar - finns dom?

 

Ja, det är klart att dom finns.
Både som fysiska personer, men även som metafysiska hjälpare i vår vardag. Visst har vi våra skyddsänglar. Sen om man vill kalla kraften för änglar eller något annat, är upp till var och en.
Många frågar mig vad jag får min kraft ifrån. Jag har ingen aning. Den bara kommer till mig som tacksamhet och glädje. Fast ibland måste jag, i ärlighetens namn, be om den.

Men visst finns det dystra dagar. Jag tror att de måste finnas som en balans, svart och vitt, yin och yang.
Det har varit tungt ett tag, då det känts svårt att känna tillit och förtröstan.
En kär nära släkting avled mycket hastigt och oväntat; jag fick en ny infektion, kroppen svarade med att börja blöda på nytt. All energi tar slut.

Då hamnade i mina händer två böcker om änglar. Precis vad jag behövde.
Jag är ju övertygad om att man får till sig vad man behöver vid precis rätt tillfälle.

Jag kunde gå in i min IR-bastu, känna hur värmen och strålarna smälte och transformerade de mörka cancercellerna/metastaserna, immunförsvaret fick hjälp att angripa fulingarna - och änglarna kom med glada tillrop. Yipee!

Så behöver du hjälp - kom ihåg att be din ängel. Hen blir så lycklig och är där för att hjälpa dig.

Och kommer du ihåg tavlan från din barndom? Man blir skyddad om man går över en skranglig bro med forsande vatten under. Tillit!

Avslutningsvis vill jag förstås tillönska er alla ett underbart 2016.
Vi har så enormt mycket att vara tacksamma över. Vi har ett varmt boende, gott om mat och trygghet. Känn glädje över att du föddes i just din kropp.