En social vecka

Det har varit en intensiv och social vecka, blandad med skratt och tårar.
Vi har firat sonens födelsedag med en mycket trevlig middag, min syster och svåger från Gotland har varit här i tre dagar men vi har också varit på en mycket vacker, men ack så sorglig begravning.
Det var visserligen kära möten med släktingar, men det är så trist att träffas av en sådan anledning.
Jag saknade min kära kusins närvaro, så konstigt att han inte var med. I alla fall inte fysiskt.

Eftersom jag varit/är så infektionskänslig skulle jag helst inte krama mina släktingar. Det är väldigt svårt att låta bli,  när känslorna tar överhand. Men det gick bra. Jag blev inte sjuk, bara allmänt trött.

Det har blivit lite mycket för kroppen och nu njuter vi av tystnaden, lugnet och de vackra vinterdagarna. Tyvärr blir det inte så mycket utevistelse när det är -12 till -15 grader, men en liten runda kan jag i alla fall gå och tanka lite dagsljus.

Hönsen sitter inne och kurar i värmen i sitt hus och det blir en hel del att göra rent efter de små grisarna. Och så får de ju lite extra gott, så de håller värmen. Det de inte äter upp, får fåglarna. Det är lite lagom pyssel så här i vintertid.

Och idag har vi börjat plocka bort julen. Granen har åkt ut, porslinstomtarna är nerpackade och julgrupperna/hyacinterna har jag ställt ner i källaren. I vår skall jag gräva ner lökarna i trädgården.
De flesta elljusstakar har vi plockat bort. Resten julpynt tar vi i morgon. Allt skall så småningom upp på vinden. The same procedure as every year.

På måndag blir det förberedelser inför operation på tisdag. Den planerade operationen har tidigare blivit uppskjuten tre gånger pga. att jag haft en infektion i kroppen och varit sjuk.
Jag skall vara på Karolinska klockan 06 på morgonen, nyduschad och fastande. Inte får jag dricka heller, det är det värsta för en torris som jag.
Nu hoppas jag att det fungerar att vidga urinledarna med stentar och att jag slipper nefrostomin/påsen. Men eftersom området är så strålskadat, är det inte säkert att det går.

Men med skickliga kirurger, andliga hjälpare och rätta tankar, skall det nog gå vägen.
Tillit och förtröstan.