Jag är fri.

Halo över Mälarhöjden

 

Ja, tyvärr inte cancerfri, men jag har befriats från nefrostomin, dvs påsen som var kopplad direkt till min njure.
Inga slangar att trassla in sig på natten, vara orolig för läckage eller känna att något skaver, sticker och gör ont i ryggen. Även om jag vant mig, är det en stor lättnad.

Operationen i tisdags gick bra, fast den var tydligen besvärlig. Jag var nedsövd och ovetande om detta som tur var. Läkaren berättade efteråt att han ett tag inte trodde det skulle gå. Urinledaren var så tilltäppt, igenvuxen av strålskada, men med minsta stenten lyckades han få igenom den så att jag nu har fritt flöde förhoppningsvis.
Det positiva var också att höger urinledare, som ju också tidigare ansetts nödvändig att vidga, nu hade fritt flöde, så jag behövde ingen operation där. Underbart.
Jag har kört frekvenser med min lilla apparat på ett program som heter "nephrosis" och visualiserat och tänkt att det sker en vidgning. Yes! Tack för det.

Jag fick ett stort eget rum på KS, besök av sönerna och dagen efter mådde jag riktigt bra efter dusch och qigong - utmärkt med eget rum - trots att jag sovit väldigt lite. Var speedad som om jag fått kortison. Vet ej om så var fallet. Ingen kunde bekräfta.
Ronden på onsdagen var lite förvånad att jag mådde så bra och det bestämdes att jag skulle få ta bort stomin.
Så det blev ett nytt ingrepp redan samma dag och på kvällen kunde Christer komma och hämta mig.
Härligt.

På torsdagen var det besök hos ögonläkare. Ett besök som har skjutits upp tre gånger, pga. av att jag varit dålig. Jag var rädd förstås att jag inte skulle hinna hem från sjukhuset även denna gång. Men det gick ju vägen.
Jag är tidigare starropererad och min optiker tyckte synen blivit så mycket sämre, så det kanske var dags för åtgärd/laserbehandling för efterstarr.
Men ögonläkaren tyckte vi skulle avvakta. Risken var att Gula fläcken, makuladegenerationen som jag har, skulle bli sämre vid en sån behandling. Inte värt att riskera.
Jag tycker inte hellre att min syn blivit så mycket sämre sen i höstas, snarare tvärtom. Månne ögonakupressuren jag gör flera gånger i veckan har hjälpt till?

Men alla dessa besök på sjukhus tar på krafterna. Tack och lov att jag har "privatchaufför". Christer skjutsar mig från dörr till dörr.

På måndag är det dags för ny datortomografi. Alltid lite spänt förstås, men hittills har alla era stärkande tankar, tummar och tår hjälpt mig och min kropp.

Och det gäller att kunna resa sig igen och ännu så länge har det ju gått bra. Som kära Anneli sa - "du är som en sån där vippmugg eller vippgubbe. Man puttar till dig, men du kommer på rätt köl igen".

Min nya profilbild?

Idag är jag ledig och gick för första gången på två år ut på isen på Mälaren. Det var så vackert, sol och stilla, - 10 grader. Det blev en kort, men stärkande promenad.
I fjol la sig aldrig isen helt och hållet, men i år är den stabil och tjock.

Ja, det är min lilla skugga



Mälarhöjden och Fridhemsbryggan från sjösidan. Snart hemma.