Väsentligen oförändrat

Lymfkörtelmetastaserna vid nyckelbenet och bröstbenet är i stort sett oförändade i storlek, 11-14 mm, de längs med aorta i buken oförändrade ca 2 cm. De är många så man specificerar inte. Men lymfkörteln invid vänster höftbenskam är 11 mm jämfört med 16 mm tidigare!!
Det är underbart.
Att jag har kunnat hålla tumörerna oförändrade och att de inte spritt sig är helt fantastiskt. Prognosen var inte särskilt positiv. Således har jag gjort allting rätt och känner mig så nöjd. Att en körtel tom har minskat ser jag som en stor framgång.

Däremot är man lite bekymrad över njurarna och kommer att fortsätta med undersökningar. Flödet är inte som det borde vara. De stackars strålskadade/igenvuxna urinledarna jobbar hårt och har det svårt.
Den inopererade stenten hjälper förstås till, men är inte tillräcklig tydligen.
Men jag känner inget och jag mår bra!

Röntgenplåtarna skall kollas lite närmare så man ev. kan se vad det är som trycker på ischiasnerven. Jag har en konstaterad försvagning i L5 och benmärgen är bortstrålad.

Man hittar givetvis en massa skräp i en kropp som varit med några år, t ex inflammatoriska infiltrat i lungorna, ev. något på tarmen mm. Men så länge det inte är cancer, kan jag säkert leva med det.

Ett mycket glädjande besked i stort trots allt.
Så tack alla kära fina vänner för tummar och tankar.  <3

I väntrummet läste jag Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang. en liten bedårande saga som jag fått låna av Eva S. Hon trodde jag ville läsa den när hon såg Blomman och jag rensa ogräs.
Som det står på baksidan av boken "Berättelsen om den modiga hönan Knopp är en lovsång till fantasin, vänskapen och föräldraskapet med en pigg hjältinna som vägrar att acceptera de regler som andra satt upp för hennes liv".
Hon lyckades fly från att vara en äggproducerande burhöna till ett fritt, men farligt liv, ute i naturen.

Jag har rensat ut en del böcker, många som jag aldrig läst. Bl.a. Jean M Auels böcker om folket under istiden. Jag har väl inte tyckt jag ville "ödsla" min tid på sån litteratur. Jag hade en massa snobbiga fördomar tror jag. Men ack vad jag bedrog mig. De är ju fascinerande! Jag började med Hästarnas dal och kunde känna igen kärleken till hästen och insikter om vad allt naturen ger oss. Hur man faktiskt kan överleva av allt som Moder Jord förser oss med, om vi bara har lite fantasi och kunskap.
De här ursprungsfolken talar mycket om Modern som upphovet till allt liv.
Lite påminnelse och tacksamhet inför Mors Dag på söndag.

Morsdagsblomman framför andra.
Nej, jag har inte tagit bilden. I fjol fick jag en så vacker bukett som pojkarna plockat på sin tomt. Undrar om de blommar där i år också?

Det blev höstkallt igen, +25 i tisdags, + 10 i går och nu +8, regn och blåst. Det blev vinterjacka i morse när jag gick ut till hönsen och ingen qigong utomhus i regnet.

Körsbärs-, plommon- och äppelträden som blommat så otroligt vackert har blivit av med alla sina blommor i blåsten. Jag undrar om de verkligen hann pollineras? Jag har inte sett ett enda bi, däremot har vi många humlor tack och lov.
Jag skulle naturligtvis ha fotograferat blomsterprakten, men hann aldrig.
Men jag har det på näthinnan. Allt har sin tid. Inget är stillastående, precis som det skall vara.

I väntans tider

Nu är det inte bara tiden mellan hägg och syren utan även tiden mellan datortomografi och svar.
På onsdag har jag tid hos min onkolog på Radiumhemmet. Spännande och nervöst? Självklart.
Men eftersom jag ser mig själv som frisk, vore det väl idiotiskt om inte apparaten också gjorde det.
Jag siktar på status quo eller minsking av tumörerna.

För några dagar sedan satt jag under mullbärsträdet och åt min frukost, medan Blomman, största hönan, badade i trädgårdslandet. Bräkande idyll.
Men säg den lycka som varar för evigt. Plötsligt hörs ett gällt skri från Blomman. Grannens svarta panter har hoppat på henne. Katten flyr därifrån när jag också skriker till, men hon lämnar ett litet sår på Blommans rygg. Usch vad upprörd jag blir.
Vi hade ju katt när vi hade våra förra hönor och det var inga problem. De umgicks inte, men accepterade varann fullt ut. Men så var Cassi en klok gammal dam.

Den här årstiden är min absoluta favorit. Det är så vackert så man storknar. Kan inte någon stanna tiden för ett slag? Man vill ju inte stressa för att hinna njuta också.
Men vad gör det om ogräset växer och man inte hinner med eller orkar bry sig om det?
Hammocken är också väldigt skön att tillbringa någon timme i.

Det växer lite lagom fort i odlingslådorna, gräset är klippt, tomaterna skall snart skolas om på nytt, liksom gurka, paprika och melon.
Jag är så glad att vi fick några svala dagar då det faktiskt stannade upp lite.

Idag har jag varit på Mälarhöjdens Dag, ett årligt trevligt evenemang med sång och musik, och försäljning från traktens företag.
För några år sedan hade Metha och jag ett hälsotält med försäljning av ekologiska produkter och massage. Men nu strosar jag bara omkring och hinner prata med kära vänner. Jag köper inga prylar, har alldeles för mycket överallt, däremot köpte jag med mig glutenfria jättegoda wraps till Christer och mig från Mulu café.

Tummar igen på onsdag att jag får ett bra besked?

Datortomografi på tisdag samt hönsbilder

Så gick jag från långklasonger och vinterjacka till shorts och top. Sommaren kom abrupt, men ack så underbart. Vi har det rejält varmt här nu.

Jag hann städa av i trädgården, har börjat så en del i lådorna,  sätta potatis och lök.
Hönsen och jag jobbade med kompostlådorna tidigare och tagit hand om all jord. Jag är så glad och tacksam för allt jag orkar. Man tar inget för givet.




Blomman på språng.



Här vid kompostlådorna finns mycket godis.



Lilla Silke och Blomman undersöker vad de kan hitta för gott vid planteringslådorna

 

Lilla Silke poserar.

 

Diskbråcket har varit väldigt besvärligt.

Men tack vare underbar massage hos Metha, Methamorphos och Qi-, IR och magnetterapibehandlingar hos Fia, Arcadia Frisvård, så har smärttopparna kapats. Nu är det mest molvärk. Det är en himla skillnad på smärta och värk.

Så har jag förstås gjort mina övningar och tränat qigong. Oftast tillsammans med hönsen.

 

 

Här tränar Blomman Qigong tillsammans med mig.
Hon flög upp på planket i qigonghörnan så vi kom på samma nivå.
Vi kunde ha pussats, men det gjorde vi inte.

I morgon skall jag äntligen få träffa en sjukgymnast. Hoppas hon kan hjälpa mig med de sista rygg- och bensmärtorna.

 

Och på tisdag är det dags för en ny datortomografi. Det är förstås alltid lite nervöst och spännande.

Jag hoppas att den senaste infektionen inte sabbade de fina behandlingarna i Tyskland.

Men som Richard sa, jag var ju i så fin form när jag blev sjuk och klarade nog influensan mycket bättre tack vare det.

 

I går var vi och köpte ekologiskt hönsfoder, sättpotatis och sättlök. Jag kom ju aldrig till Trädgårdsmässan i år och det är kanske lite sent. Det blir ingen förgroddning av potatisen. Men det spelar mindre roll. Jag äter knappt någon potatis - för mycket kolhydrater - men det hör ändå till att man skall ha några stånd.

Därefter blev det lätt lunch och  några timmars vila i oasen i Vidja tillsammans med Richard.

 

Nu skall jag iväg på meditation hos Eva S. En timme med stillhet och diksha. Det gillar kroppen och jag.