Väsentligen oförändrat

Lymfkörtelmetastaserna vid nyckelbenet och bröstbenet är i stort sett oförändade i storlek, 11-14 mm, de längs med aorta i buken oförändrade ca 2 cm. De är många så man specificerar inte. Men lymfkörteln invid vänster höftbenskam är 11 mm jämfört med 16 mm tidigare!!
Det är underbart.
Att jag har kunnat hålla tumörerna oförändrade och att de inte spritt sig är helt fantastiskt. Prognosen var inte särskilt positiv. Således har jag gjort allting rätt och känner mig så nöjd. Att en körtel tom har minskat ser jag som en stor framgång.

Däremot är man lite bekymrad över njurarna och kommer att fortsätta med undersökningar. Flödet är inte som det borde vara. De stackars strålskadade/igenvuxna urinledarna jobbar hårt och har det svårt.
Den inopererade stenten hjälper förstås till, men är inte tillräcklig tydligen.
Men jag känner inget och jag mår bra!

Röntgenplåtarna skall kollas lite närmare så man ev. kan se vad det är som trycker på ischiasnerven. Jag har en konstaterad försvagning i L5 och benmärgen är bortstrålad.

Man hittar givetvis en massa skräp i en kropp som varit med några år, t ex inflammatoriska infiltrat i lungorna, ev. något på tarmen mm. Men så länge det inte är cancer, kan jag säkert leva med det.

Ett mycket glädjande besked i stort trots allt.
Så tack alla kära fina vänner för tummar och tankar.  <3

I väntrummet läste jag Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang. en liten bedårande saga som jag fått låna av Eva S. Hon trodde jag ville läsa den när hon såg Blomman och jag rensa ogräs.
Som det står på baksidan av boken "Berättelsen om den modiga hönan Knopp är en lovsång till fantasin, vänskapen och föräldraskapet med en pigg hjältinna som vägrar att acceptera de regler som andra satt upp för hennes liv".
Hon lyckades fly från att vara en äggproducerande burhöna till ett fritt, men farligt liv, ute i naturen.

Jag har rensat ut en del böcker, många som jag aldrig läst. Bl.a. Jean M Auels böcker om folket under istiden. Jag har väl inte tyckt jag ville "ödsla" min tid på sån litteratur. Jag hade en massa snobbiga fördomar tror jag. Men ack vad jag bedrog mig. De är ju fascinerande! Jag började med Hästarnas dal och kunde känna igen kärleken till hästen och insikter om vad allt naturen ger oss. Hur man faktiskt kan överleva av allt som Moder Jord förser oss med, om vi bara har lite fantasi och kunskap.
De här ursprungsfolken talar mycket om Modern som upphovet till allt liv.
Lite påminnelse och tacksamhet inför Mors Dag på söndag.

Morsdagsblomman framför andra.
Nej, jag har inte tagit bilden. I fjol fick jag en så vacker bukett som pojkarna plockat på sin tomt. Undrar om de blommar där i år också?

Det blev höstkallt igen, +25 i tisdags, + 10 i går och nu +8, regn och blåst. Det blev vinterjacka i morse när jag gick ut till hönsen och ingen qigong utomhus i regnet.

Körsbärs-, plommon- och äppelträden som blommat så otroligt vackert har blivit av med alla sina blommor i blåsten. Jag undrar om de verkligen hann pollineras? Jag har inte sett ett enda bi, däremot har vi många humlor tack och lov.
Jag skulle naturligtvis ha fotograferat blomsterprakten, men hann aldrig.
Men jag har det på näthinnan. Allt har sin tid. Inget är stillastående, precis som det skall vara.