Rosor, växthus och lymfa.

Kommer ni ihåg rosknoppen som jag visade den 7 oktober?
Knoppen utvecklas sakta men säkert. Hoppas den hinner visa sin fulla blom innan frosten tar den.
I natt var det tydligen -0,4 grader, enligt termometern. Men det syntes inte något i trädgården, när jag väl kom upp.
Men det blev en dag med utebestyr. Nu gäller det att stänga trädgården inför vintern.

 

Det är en Erotica ros.
 Jag köpte den till Christers födelsedag för flera år sedan...

 

Jag tömde det mesta i växthuset idag när det blev så fint  och stilla väder.

Några plantor får en andra chans, dvs de får stå nära frostvakten i växthuset och kanske utvecklas lite till. Det var några chili, jalapeño och aubergine.

Tomatplantorna har blivit slaktade och tomaterna skördade.

 

Pelargoner och medelhavsväxter får komma in i källaren. Ännu står olivträd, citron och Afrikas blå  lilja ute på altanen. De klarar en frostknäpp, sen får jag be sönerna komma och bära in.

 

Jag gillar det här cykliska. Avslut och ny början.

 

Det vita mullbärsträdet blev alldeles gult.
För några dagar sedan kunde jag sitta och vila här under trädet, med hönsen omkring mig, när kroppen sa ifrån.
Nu, efter stormen, är trädet kalt



 

 

(Foto: Christer Löfdahl)

 



Höstvindar friska.
Grannens björk gör vad den kan för att tömma alla sina blad på vår nerfart och altan.

 

 Jag har nu varit hos lymfterapeut. Dessvärre fick jag ingen massage - det hinner man inte med numera.

Men jag skall få hela kompressionsstrumpor, liksom stay ups och cykelbyxor.

Jag tyckte att benet var lite bättre. Jag har ju hela tiden haft knästrumpor, men ovanför var benet väldigt svullet.

Jag tror terapeuten sa att det var 1,2 (eller var det 1,8?) liter mer lymfvätska i höger än i vänster ben.

Det gäller att åtgärda innan det transformeras till fast substans och blir helt permanent.

Även i buken har det samlats en del.

Jag tyckte väl jag gått upp lite i vikt!

 

Det positiva med lymfödemet är att ischiasen inte har värkt. Jag har kunnat jobbat utomhus, utan smärtor.

 

Glädjande besked

Sommarens sista rosknopp?
Jag har glömt om just denna är Ingrid Bergman, Bachara eller Erotica.
Jag tycker det är så hoppingivande med knoppande blommor.

 Jag var idag på Radiumhemmet för att få besked på senaste datortomografin.

Sammanfattning:
- minskade inflammatoriska parenchyminfiltrat, (dvs inlagring av främmande celler i lungvävnaden).
 - ingen signifikant statusändring i övrigt i thorax eller buk.

Det är ett mycket glädjande besked att inte tumörerna vuxit så det märks och att inte lungan var mer angripen.
"Det är otroligt" som min onkolog uttryckte det.

Det är verkligen ett bevis på att jag gör allting rätt. Och att jag får den hjälp jag behöver.

Jag var ju rätt orolig inför detta besked pga. symptomen jag fått med värk och ödem.
Jag skall nu hitta en lymfterapeut som kan hjälpa mig med massage och prova ut kompressionsstrumpa som går hela vägen och inte slutar vid knäet som de jag nu har.
Månne det blir strumpa à 6000 kr från Onemed?? Ni som följt med debatten om Stockholms läns landsting upphandling förstår vad jag menar.

Sen fick vi träffa Hanna  också på KS och krama om henne inför hennes USA-resa i morgon.

Jag fick så mycket energi så jag gick min runda i skogen då vi kommit hem och hälsade på trädet som jag brukar prata med. Känner sån enorm tacksamhet.


Vi har en kall hård vind här fast soligt. Var ute i trädgården en liten stund med hönsen, plockade in lite tomater och klippte lite kvistar.

Vilken tur för Blomman att vi inte orkat skyffla grusgången i höst. Där hittar hon mycket smaskens.

Lilla Silke håller sig till gräsmattan och de gamla plattorna som leder till hönshuset.

Den gyllene vägen

 

Elefantben

I onsdagskväll, när jag som vanligt skulle tvätta fötterna och smörja in dom märkte jag att foten var uppsvullen. Det var som den sötaste babyfot, inga fotknölar, melleoler,  syntes. Men svullnaden fortsatte upp över hela benet, knäet jättestort och låren var stora, fasta och släta.
Nej detta elefantben var inte vackert. Och gav förstås upphov till oro.

Lymfödem är inte ovanligt efter cancerbehandlingar och med tanke på mina angripna lymfkörtlar förstod jag att det var stopp någonstans.
"Det kan ju vara blodpropp också" sa en sjuksyster lite hurtigt.
Min första tanke - vad vet jag om lymfan?
Lymfan har ingen egen pump. Den får hjälp av att röra sig genom man motionerar något, djupandas eller får lymfmassage. Om jag gått till doktorn hade jag kanske fått vattendrivande, vilket bara hade förvärrat läget. Lymfan innehåller inte bara vatten utan fett och proteiner också. Tar man då bort vattnet blir lymfvätskan ännu mera trögflytande och besvären förvärras.

Så vad gör jag? Börjar massera förstås, mot hjärtat. Tar på mig kompressionsstrumpa, som jag normalt använder vid långa flygturer, och djupandas.
Nästa morgon torrborstar jag hela kroppen, mot hjärtat, smörjer in mig och sätter på kompressionsstrumpa igen. Svullnaden har gått ner något.
Så kör jag frekvenser mot ödem på min F-scan frekvensapparat och sitter högt med benet. Och andas.
På kvällen tar jag epsombad och badar bastu, Dricker mycket Pau d'Arco te.

Motionen bestod i att plocka äpplen, ta bort tomatkrukor utomhus, skörda tomaterna och tvätta krukorna och lite annat  pyssel.
Nätterna är svala och börjar bli riktigt kalla. Men frost har vi inte haft än, tack och lov.

Ja, benet ser bättre ut nu, men jag har fortfarande kompressionsstrumpa, masserar osv. På fredag skall jag träffa min onkolog,  få DT-svaret och höra vad hon tror om ödemet.