Det vi tänker på, eller det vi omedvetet oroar oss över, ger vi "näring" i form av energi.
Jag vill inte ge cancern mer energi. Men när besvären gör sig påminda är det svårt att inte fokusera på det. Den lilla kroppen kämpar på och gör allting rätt. Men mot strålskador har den det tufft att klara av reparationsarbetet.
Svaret på senaste DT var trots allt positivt, tumörerna i området man röntgat, hade inte vuxit, men vatten i lung- och hjärtsäck och andra problem gör att tröttheten tar över. Då är det svårt att känna sann glädje.
Jag tänker inte skriva om alla detaljer - inte fokusera på det negativa.
Jag har inte tid hos min onkolog förrän den 17 februari. Tiden har blivit uppskjuten/ändrad tre gånger. Detta är Stockholm. Som tur var ringde hon och talade om svaret från DT och att hon skickat remiss till Thorax.
Nej, nu får jag försöka glädja mig åt att dagarna blir längre och ljusare. Jag hoppas orka gå ut och tanka lite dagsljus. Det var så härligt att se hönsen igår som sprang och flaxade utomhus. Även om de har kunnat gå ut tidigare, har de mest suttit inne och kurat. Jag har fått bära dem över snön så de har kunnat sandbada i växthuset.
Och fåglarna fick helt plötsligt jättebrått när de fick vårkänslor i går.
De kvittrade, gladdes åt att det fanns mat tillgängligt och att det nu är det hög tid att kolla boende och familjebildning.
Så väl vi behöver detta ljus, djur, krukväxter och allt levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar