Ja , i vinter har det känts som två steg bak och ett steg fram.
Men då gäller det att framsteget blir så långt som möjligt. Och "ingenting är omöjligt" som Gunde säger.
Andningen HAR blivit bättre och nu har jag slutat med kortisonkuren och hoppas att det skall räcka med den.
I onsdags fick jag ett bakslag igen. Jag kräktes hela dagen, ingenting jag brukar göra. Det var vare sig matförgiftning eller vinterkräksjukan. Kroppen ville bara rensa. Magen är väldigt bubblig och orolig. Men när man inget kan behålla av vad man äter, tär det rejält på krafterna. Dagen efter vägde jag 43,9 kg. Men nu är jag på väg upp igen. 45,2 i morse.
Jag har börjat nalla av Christers näringsdrycker.
Henrik kom med eko-yoghurt och ekoblåbär torsdag morgon och sen städade han hela huset. Vilken underbar son vi har!
I söndags hade vi fin meditation i 52an som vanligt, i kväll skall jag på Cirkeldans (Heliga danser) i kyrkan. Jag får skjuts dit och hem och är med så mycket jag orkar. Det brukar vara så fina energier på dessa sammankomster.
Och på torsdag eftermiddag skall jag på en läkande session med min qigongmästare från Kina, Master Liu och Ming Niku på Spånga Friskvård.
Min underbara familj skjutsar och hämtar.
På söndag åker jag till Mösseberg i Falköping. Jag har beviljats lymfödemrehab.
Jag är förstås lite nervös att resan skall bli för jobbig och att magen skall vara så mycket i olag att jag inte kan delta i sammankomsterna och samtalen med andra cancerdrabbade.
Men nej förresten - jag är inte orolig. Det kommer att bli bra.
Jag hoppas jag också hinner med att åka ner till Santa Monica för eventuell komplementär behandling.
Om uppkoppling fungerar, kanske det blir något litet blogginlägg från Falköping.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar