Dagen efter

Jag kom hem efter 8,5 timmar i går, fullproppad med cytostatika och annat. Fruktansvärt trött.

 

Bilder från Radiumhemmet

En icke smickrande selfie. Jag mår inte så superbra där.

 

Apparaten som reglerar det hela.

 

Sex flaskor som skall in i kroppen

Då gäller bara vila och vätska - filtrerat vatten, Vita coco kokosvatten och granatäpple/rödbetsjuice. kallt och uppfriskande. Mat hade jag haft med mig till sjukhuset i vanlig ordning.


Sömn blir det dock ingen. Kroppen ar alldeles för uppjagad. Varenda cell skriker "nu tyar jag inte mera!"
Efter tre timmars sömn i natt gav jag upp. Kroppen bara vred och vände på sig, lugnet infann sig inte.
Jag måste hjälpa min stackars kropp, tycker så synd om den pga. allt vad jag utsätter den för.

Jag tappade upp ett lavendelbad, tände levande ljus i kandelabern på badkarskanten och sjönk ner. "Det tackar vi för" sa cellerna. Kroppen är så vätskefylld, ödemet stort. Tre liter intravenöst samt mycket vatten klarar inte det sargade lymfsystemet och njurarna. Jag la upp fötterna högt och masserade framför allt högerben och buk, där ödemet är som störst efter operationer och mycket strålning för sju år sedan.
När man får cellgifter och kortison får man yangöverskott. Yang = dynamik, rörelse, ljus, hetta mm. Då gäller det att stärka yin, det lugna, mörka, stilla. Så jag tryckte på yinpunkter på lever-, njur- och mjältesmeridianerna som ligger ytligt på fötterna och benen enligt akupunktursystemet. Något hjälpte det kanske, men det är inte detsamma som att få en hel behandling. Jag kände i alla fall att de kom igång, fick "qi".
Efteråt smorde jag in mig med ekologiskt kokosfett på överkropp, den hårlösa skulten samt i armhålorna och masserade med cypressolja på ben och buk, som Maria Åkerberg har lärt mig är bra vid lymfödem.
Jag tog även extra melatonin, som är bra och lugnande vid sömnproblem. Vi får lätt melatoninbrist nu när vi vår sämre med dagsljus. Särskilt cancerpatienter kan behöva lite extra + D-vitamin förstås.

Nu har jag vilat några timmar. Det blev ingen mera sömn, men rejäl avkoppling i alla fall. Dock blev jag hungrig och måste gå upp och äta lite frukost.
Tyckte jag lika gärna kunde skriva av mig också. Ni är många som är så gulliga och undrar hur det går.

Att jag skriver är ju för att jag vill dela med mig av mina erfarenheter och vad JAG gör. Det är inget recept som passar alla. Man får känna in som vanligt.

Jag läser just nu Lise Bourbeaus "Läk dig själv, bli vän med dina fem inre sår". Den handlar om själens läkning men eftersom kropp och själ hör i hop i högsta grad kan ingen kropp bli hel om inte själen är det. Hon talar också mycket om egots roll - liksom även Eckhart Tolle gör.
Så märk väl - att jag skriver blogg är inte för att boosta egot. Jag ser det mer som terapi för mig, ett sätt att bearbeta vad som händer, få perspektiv och naturligtvis dela med mig.

Men jag läser annat också. På sjukhuset läste jag David Lagercrantz första bok i Milennieserien, "Det som inte dödar oss" eftersom jag hade den boken i telefonen. Har inte hunnit så långt, men den är mycket välskriven. Dessförinnan läste jag - för första gången - Stephan King. En riktigt bra triologi om Mr Mercedes.
Christer har köpt ett familjeabonnemang på Nextory, och där finns massor av bra litteratur som e-böcker.
Det är skönt att blanda spänning, fiktion (har förresten läst hela Engelsforsserien av Sara Bergman Elfgren och Mats Strandberg) och mera djupgående själslig litteratur. Samt givetvis välskrivna böcker om hälsa. Har precis också läst underbara Karin Björkegren Jones bok  "Omstart", om hur hon tar hand om sitt lymfsystem efter strålskador.

I natt var första frostnatten. Gräset var lite krispigt men det var ingen is på tunnorna. Tur det. Jag har ännu mycket kvar ute. Men jag brukar ju vara lite speedad efter behandlingen så jag har nog ork idag att ta hand om en del.
Dessutom kommer Henrik. Han är stark och ger oss så mycket glädje.
Nu ännu mer än vanligt. Vi väntar nämligen vårt första barnbarn i dagarna!
Henrik och Hanna berättade det tidigt för oss så hela sommaren har vi känt sån glädje och följt den lillas utveckling och sett hur Hannas mage blivit allt rundare.
DET är mycket stort i vårt liv. Så nog har vi något att leva för och försöka må så bra så länge som möjligt. I går när jag kom hem hade Christer kraftig frossa. Det släppte något när jag väl var hemma. Vi behöver verkligen varann.

Jo, förresten. Jag fick hem varor från Maria Åkerberg i förra veckan. Hon hade ett jättefint erbjudande på hennes prisbelönade underbara dagkrämer, Face Lotion More, Face Dream och Face Lotion Clearing. Man får 100 ml till priset av 50 ml före den 31 oktober. Jag hade några beställningar och passade på att köpa lite mer. Så kommer du hit före 31 oktober kan du fynda julklappar till dig själv och andra. Nästa vecka bör jag vara fit for fight igen, hoppas jag.
Jag får hem olika varor från mina ekologiska leverantörer lite då och då. Du kanske behöver komplettera med något mer?

Mera cellgifter på torsdag.

Operationen förra veckan gick bra och jag kom hem fredag eftermiddag. Trött och skakig, men nu sitter det en ny uretärstent som skall klara ytterligare 9 månader.

Tyvärr räckte det inte med sex cytostatikabehandlingar, vilket jag hoppats på. Den synliga tumören på halsen har  krympt helt och hållet och jag trodde det var en bra indikator på att resten i kroppen också krympt.
Jadå, DT:n visade en långsam regress. Några hade krympt från 19 till 14 mm. Men det är alldeles för lite anser jag, efter allt jag gått igenom denna sommar. Men jag får ta till mig att det är en minskning.

Röntgen visade också på nya lungförändringar, vilka berodde på cellgifterna trodde min onkolog. Inte kul. Vad utsätter jag min stackars kropp för? Men jag har lättare att andas nu, vätskan i lung- och hjärtsäck var borta. Hoppas att qigongen och yogan fixar de här lungförändringarna så att det inte blir något allvarligt permanent.

Och som sagt, på torsdag är det dags igen för en härlig cocktail av cellgifter.

Vi har haft några härliga soliga höstdagar. I går var jag t o m ute och gick i skogen, med käpp visserligen, men tog mig runt hela rundan. Kunde även tanka lite vid mitt kära träd. Det var så länge sedan och jag kände mig så glad att jag klarade av det. Inga pauser på några bänkar, eftersom de var så blöta. Heja kroppen!
Och i dag har vi haft utejobbardag. Nu blir det inga fler sovtimmar i hammocken denna säsong. In med dynor, paviljongtak och de flesta pelargoner. Man får passa på innan Ophelia kommer.
Det står att orkanen Ophelia är på väg. Förhoppningsvis tappar hon fart innan hon kommer hit.

Jag har skördat rödbetor, mangold, tomater och den sista potatisen. Man känner sig så rik då man kan äta denna egenodlade, näringsrika skörd. Ekologiskt och närodlat, från landet direkt i grytan.

Och mina frukostar får jag nog äta inne nu. Tidigare har jag ju kunnat sitta ute under mullbärsträdet och njutit tillsammans med hönsen.
Nu lyser trädet gult och håller på att tappa sina löv.


Det vita mullbärsträdet i höstskrud



Jag avslutar med ett citat av Tage Danielsson som Helena af Sandeberg påminner om i Johan Cronemans intervju i dagens i DN.
"Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.
Det kan vara tungt, men man måste försöka.
Om man ger upp och drunknar i sorgen ökar man världens elände."

Låt oss leva efter dessa kloka ord.

Urologen

Ligger på Urologen, KS. Opererade in en ny uretärstent i går. Operationen gick bra vad jag kan förstå. Men bedövningen ville aldrig släppa. Det var spinalbedövning  (ryggen) . Eftersom jag har lite andnöd, ville inte narkosläkaren söva.
Han satte först in en artärinfart i handleden  , mycket smärtsamt. Han grävde och grävde.

Jag fick kraftigt tryckförband över, eftersom blödningen är riklig. Om det blir ärrbildning efteråt, så vet ni att det är inte något självmordsförsök.
Ingreppet gav i alla fall tydliga besked om blodstatus. Lågt  koldioxid, låga värden av aluminium, magnesium samt kalium. Jag fick dropp av de tre sista. Så nu är jag påfylld på nytt.

Jag har eget rum med utsikt över parken och i natt lyste fullmånen in genom fönstret. Så vackert.
Jag var dock för matt för att sätta igång med fullmåneqigong.
I morse gjorde jag i alla fall ett kort pass. Okej, inte samma energier som i trädgården. Men jag har inte rört mig på ett dygn, på grund av bedövningen, så det var skönt att strcka på sig. Ryggen värkte av allt liggande och sprutan.

Just nu äter jag en stor frukost. Härligt. Var fastande ett dygn nästan.
Ägget ser inte ut som Blommans. Blek gula med grön kant. Men vad kan man begära av ett fattigt landsting?

Jag har det i alla fall bra nu och hoppas få åka hem senare i dag.

(Skrivet på mobilen - inte min bästa kompis. Jag vill ha stort tangentbord)