Dagen efter

Jag kom hem efter 8,5 timmar i går, fullproppad med cytostatika och annat. Fruktansvärt trött.

 

Bilder från Radiumhemmet

En icke smickrande selfie. Jag mår inte så superbra där.

 

Apparaten som reglerar det hela.

 

Sex flaskor som skall in i kroppen

Då gäller bara vila och vätska - filtrerat vatten, Vita coco kokosvatten och granatäpple/rödbetsjuice. kallt och uppfriskande. Mat hade jag haft med mig till sjukhuset i vanlig ordning.


Sömn blir det dock ingen. Kroppen ar alldeles för uppjagad. Varenda cell skriker "nu tyar jag inte mera!"
Efter tre timmars sömn i natt gav jag upp. Kroppen bara vred och vände på sig, lugnet infann sig inte.
Jag måste hjälpa min stackars kropp, tycker så synd om den pga. allt vad jag utsätter den för.

Jag tappade upp ett lavendelbad, tände levande ljus i kandelabern på badkarskanten och sjönk ner. "Det tackar vi för" sa cellerna. Kroppen är så vätskefylld, ödemet stort. Tre liter intravenöst samt mycket vatten klarar inte det sargade lymfsystemet och njurarna. Jag la upp fötterna högt och masserade framför allt högerben och buk, där ödemet är som störst efter operationer och mycket strålning för sju år sedan.
När man får cellgifter och kortison får man yangöverskott. Yang = dynamik, rörelse, ljus, hetta mm. Då gäller det att stärka yin, det lugna, mörka, stilla. Så jag tryckte på yinpunkter på lever-, njur- och mjältesmeridianerna som ligger ytligt på fötterna och benen enligt akupunktursystemet. Något hjälpte det kanske, men det är inte detsamma som att få en hel behandling. Jag kände i alla fall att de kom igång, fick "qi".
Efteråt smorde jag in mig med ekologiskt kokosfett på överkropp, den hårlösa skulten samt i armhålorna och masserade med cypressolja på ben och buk, som Maria Åkerberg har lärt mig är bra vid lymfödem.
Jag tog även extra melatonin, som är bra och lugnande vid sömnproblem. Vi får lätt melatoninbrist nu när vi vår sämre med dagsljus. Särskilt cancerpatienter kan behöva lite extra + D-vitamin förstås.

Nu har jag vilat några timmar. Det blev ingen mera sömn, men rejäl avkoppling i alla fall. Dock blev jag hungrig och måste gå upp och äta lite frukost.
Tyckte jag lika gärna kunde skriva av mig också. Ni är många som är så gulliga och undrar hur det går.

Att jag skriver är ju för att jag vill dela med mig av mina erfarenheter och vad JAG gör. Det är inget recept som passar alla. Man får känna in som vanligt.

Jag läser just nu Lise Bourbeaus "Läk dig själv, bli vän med dina fem inre sår". Den handlar om själens läkning men eftersom kropp och själ hör i hop i högsta grad kan ingen kropp bli hel om inte själen är det. Hon talar också mycket om egots roll - liksom även Eckhart Tolle gör.
Så märk väl - att jag skriver blogg är inte för att boosta egot. Jag ser det mer som terapi för mig, ett sätt att bearbeta vad som händer, få perspektiv och naturligtvis dela med mig.

Men jag läser annat också. På sjukhuset läste jag David Lagercrantz första bok i Milennieserien, "Det som inte dödar oss" eftersom jag hade den boken i telefonen. Har inte hunnit så långt, men den är mycket välskriven. Dessförinnan läste jag - för första gången - Stephan King. En riktigt bra triologi om Mr Mercedes.
Christer har köpt ett familjeabonnemang på Nextory, och där finns massor av bra litteratur som e-böcker.
Det är skönt att blanda spänning, fiktion (har förresten läst hela Engelsforsserien av Sara Bergman Elfgren och Mats Strandberg) och mera djupgående själslig litteratur. Samt givetvis välskrivna böcker om hälsa. Har precis också läst underbara Karin Björkegren Jones bok  "Omstart", om hur hon tar hand om sitt lymfsystem efter strålskador.

I natt var första frostnatten. Gräset var lite krispigt men det var ingen is på tunnorna. Tur det. Jag har ännu mycket kvar ute. Men jag brukar ju vara lite speedad efter behandlingen så jag har nog ork idag att ta hand om en del.
Dessutom kommer Henrik. Han är stark och ger oss så mycket glädje.
Nu ännu mer än vanligt. Vi väntar nämligen vårt första barnbarn i dagarna!
Henrik och Hanna berättade det tidigt för oss så hela sommaren har vi känt sån glädje och följt den lillas utveckling och sett hur Hannas mage blivit allt rundare.
DET är mycket stort i vårt liv. Så nog har vi något att leva för och försöka må så bra så länge som möjligt. I går när jag kom hem hade Christer kraftig frossa. Det släppte något när jag väl var hemma. Vi behöver verkligen varann.

Jo, förresten. Jag fick hem varor från Maria Åkerberg i förra veckan. Hon hade ett jättefint erbjudande på hennes prisbelönade underbara dagkrämer, Face Lotion More, Face Dream och Face Lotion Clearing. Man får 100 ml till priset av 50 ml före den 31 oktober. Jag hade några beställningar och passade på att köpa lite mer. Så kommer du hit före 31 oktober kan du fynda julklappar till dig själv och andra. Nästa vecka bör jag vara fit for fight igen, hoppas jag.
Jag får hem olika varor från mina ekologiska leverantörer lite då och då. Du kanske behöver komplettera med något mer?