Ny CT på onsdag. Samt stor tacksamhet till alla givmilda personer som stärker mig mycket.

På onsdag är det dags för en ny datortomografi. Då kommer jag så småningom att få veta om årets tuffa, ansträngande och besvärliga behandlingar har gett önskat resultat.
Biverkningarna har satt spår i kroppen.
Förmodligen får jag inte besked förrän strax före jul, då jag fått läkartid hos min onkolog.
Gissa vad jag önskar i julklapp?!

Jag tycker att jag omges av så mycket omtanke från familj och vänner.

Jenny A var t ex här med en vacker höstbukett ("som matchar era gardiner") och vackert gratulationskort till att vi blivit farmor och farfar, Marias fantastiska orkidé blommar intensivt och ståtligt fortfarande, Sirkka kom med en julstjärna som en tidig julhälsning (fast hon kom för att handla), Gunillas Amaryllis har slagit ut och påminner om att det är dags att ta fram elljusstakar och juldukar. Jag älskar den här tiden. Och vad jag njuter av all blomsterfägring.

Färdiga maträtter har jag tidigare fått av underbara Eva R och Isa. Stor kärlek till er.
Och Birgitta var inne med härliga gruyèreostar och Lena M kom med fantastisk fin olivolja från en liten grekisk gård de bott på.

Det är lite farligt att rada nämna personer vid namn, jag har säkert glömt någon i skrivande stund.
Jag får dessutom så mycket positiv feed back på bloggen och digitala styrkekramar från många håll. Kroppen suger åt sig detta.
Mitt hjärta fylls av tacksamhet. Kommer jag någonsin att kunna återgälda allt? Om det inte blir i detta livet, får det väl bli i nästa.

Jag har lärt mig att inte ställa för höga krav på mig själv. Det gäller att kunna ta emot kravlös kärlek.

När vi kom hem, efter att ha hälsat på Oliver för första gången, stod ett vackert paket på trappan.
Det var från Marketing Manager på Vita Coco!
Jag har nog någon gång skrivit i min blogg hur mycket jag uppskattar detta kokosvatten, hur det hjälper till att återfukta och ge kroppen extra kalium och annat. Dessutom är jag stor användare av ekologiskt koksfett till allt.
I kartongen låg 1 liter vita coco och 3 stycken 33 cl kokosvatten med olika smaker + en fin kokosfettburk.
Därtill ett vackert kort som berörde mig.



"Solweig, Du är en sann kämpe. Vi skickar massa styrka och lite kokosvatten till dig. Hälsningar team Vita Coco"
står det på kortet.

När jag sen skrev och tackade fick jag detta svar:

"Tack själv för detta. Och fantastiskt med en ny familjemedlem, grattis! ☺

 Vi är så glada att kunna göra något litet för att lysa upp för en liten stund, om än det känns så litet i det stora hela.

Fortsätt hålla denna glöd, som jag tycker mig känna i din positiva inställning i det du skriver, det imponerar enormt.

Du är en sann inspirationskälla. Stort lycka till på din resa. "

 

Värmande ord som känns så gott i kroppen.

 

Jag vet inte om de vet att jag är kund hos Biofood och återförsäljare av deras produkter. Det har blivit rätt dålig omsättning i år, så jag har inte varit någon stor kund. Men kokosvatten försöker jag alltid ha hemma.

 

Nu väntar jag på att fönsterputsare skall komma. Det känns så fräscht med rena fönster när man skall sätta ut alla elljusstakar.

På söndag är det första advent, så börjar den härliga tiden med  ljus och kärlek och inga krav!

 

 

 

Åttan inställd

Det blir ingen åttonde behandling i morgon!! Det har blivit så mycket biverkningar efter de sju tidigare cytostatikabehandlingarna så man törs inte ge mig mer.
Och jag är glad!
Visserligen sa doktorn att tumörerna kommer aldrig att försvinna, men det är lämpligt att göra en paus nu. Ju längre uppehåll man kan göra innan det är dags för nya behandlingar, desto bättre.
Jag försökte tala om för cellerna och immunförsvaret att inte lyssna på doktorn, negativa besked kan verka som en självuppfyllande profetia. Vi jobbar på som vanligt och ser framtiden an.
Jag var inte ett dugg glad över att behöva gå igenom ytterligare en häxkur med diverse cellgifter och kroppen bad högljutt "gånge denna kalk ifrån mig".
Så då blev vi bönhörda.

Nu måste jag stärka och detoxa.

Ett klart stärkande evenemang var farsdagsfirandet i söndags tillsammans med ungdomarna och lille underbara Oliver.

I Dagens Nyheter den 8 november kungjordes denna stora händelse.

Henrik sa att från och med i år måste Fars Dag firas ordentligt :=). Så vi firade de båda papporna Christer, som dessutom är farfar nu, och Henrik.

Nu börjar också vintern göra sig påmind. Vi har tjock is på tunnorna. I går lyckades jag tömma några.
Blomman ruggar för fullt och lägger inga ägg. Hon byter "päls" inför vintern. Det gjorde hon vid exakt samma tid i fjol. Lilla Silke gör henne sällskap och skippar äggläggandet.

Som tur var hade vi kärt och trevligt Gotlandsbesök i veckan. Min syster Gunilla och svåger Klasse var över några dar. Och de hade med sig ekologiska gotländska ägg. Frukosten är räddad.
De ville så klart också beundra det senaste tillskottet i Wessman-klanen.

Nu skall jag strax iväg på medicinsk yoga (om taxin kommer). Det är så välgörande för kropp och själ. Kunnig, duktig ledare. Allt i ASIHs regi.
Som alltid - stor tacksamhet!

Stor lycka

Jag har blivit farmor!!
Oliver föddes i förrgår, torsdag den 2 november. En stor fin kille som vi fick träffa igår.
Det är väldigt stort i vårt liv.
Vi gratulerar Hanna och Henrik och känner oss djupt tacksamma att vi fick uppleva detta.






Ja det är sann lycka. Christer och jag skålade på torsdagskvällen med minichampagne. Naturligtvis åt vi också goda oliver, hommage till Oliver.

Visst finns det mycket att glädjas åt. Blomsterprakt t ex.

Passionsblomman som jag har haft stående ute på terrassen blommade när den kom in.





Än blommar passionen





Azalean som jag fick av Christer på min namnsdag den 9 oktober,
(Inger är mitt första namn), blommar fortfarande fantastiskt.
Sällan har jag sett så många blommor på en gång och hela tiden. Man tror knappt den är äkta, men det är den.

För övrigt är det utejobb i trädgården som gäller när orken finns där. Men nu fick vi milt igen, +10 idag, så det känns inte så akut.