Idag fick jag ett så tråkigt sorgebesked.
Min goda vän L. gick bort i lördags natt. Vi har följts åt och hade så många gemensamma nämnare.
Vi var på hälsokryssning tillsammans, åt luncher, utbytte minnen och upplevelser från Arcadiakliniken i Tyskland, var på workshop med vår qigongmästare Liu. Hon gjorde flera besök hos mig och min lilla shop, fast hon bodde på andra sidan stan mm mm.
Vi utbytte erfarenheter, tipsade och peppade varann på vår cancerresa. Hon var ständigt i mina tankar.
Så sent som i torsdags hade vi mejlkontakt.
När jag fick mitt besked från senaste datortomografin där det stod att man sett något misstänkt på lungorna, skrev jag lite skämtsamt att "måste jag följa dig i allt?".
Själv led hon sen en tid tillbaka av metastaser på lungorna. Men som alltid hade hon ett tröstande ord.
"Jag håller alla tummar för dig då du ska träffa doktorn, det med lungorna
behöver ju inte betyda någonting, egentligen."
När hon berättade att doktorn sagt att det nu inte fanns något att göra och att hospice får ta över, kändes det mycket tungt. Hon, och hennes familj, blev givetvis oerhört ledsna. Med ett sånt besked är det inte konstigt att kroppen och själen ger upp. De sista dagarna hade hon det jobbigt.
Hon hann inte vara på hospice ett dygn en gång.
Jag saknar och sörjer henne mycket.
Nu har jag för första gången sen den 4 oktober i fjol, tagit ett varmbad! Jag fick ju inte bada med nefrostomin. Oh vad skönt det var. Jag gjorde ett detoxbad med epsomsalt, kokosolja och lavendelolja. Och hade levande ljus och tänkte på L. Hon var mig mycket nära.
Sen gick jag in i IR-bastun och fortsatte meditera. Drack detoxte och citronvatten i mängd därinne. Renande och stärkande. Så nu känner jag mig stärkt och tillfreds igen.
På torsdag träffar jag min onkolog och får då höra vad läkarna anser om senaste datortomografin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar