Seglivat virus, dramatik och födelsedagsfirande

Ja viruset som Christer och jag drabbades av är väldigt seglivat.
Vi hostar ännu och har noll energi.
Christer som har kraftigt nedsatt lungfunktion fick det väldigt besvärligt i torsdags. Han fick andningssvårigheter så jag var tvungen att tillkalla ambulans.
Två lugna, fina killar kom snabbt, gav honom syrgas och körde med blåsljus och sirener till Huddinge sjukhus. Vi blev väldigt väl mottagna och man gjorde nödvändiga undersökningar i akutrummet och för min del kändes det skönt att Christer blev omhändertagen. Jag kunde överlåta ansvaret och släppa oron.
Det var meningen han skulle vara kvar över natten. Henrik skulle komma och hämta mig. Men fem minuter innan Henrik anlände kom nya besked. Det fanns ingen ledig säng till Christer på sjukhuset, syresättningen var nu nästan normal så man trodde han skulle ha det bättre hemma. Klockan var då närmare 20 på kvällen och vi var rejält trötta.
Och visst var det skönt att vi fick komma hem i lugn och ro. Christer fick med sig en del mediciner och resten hämtade Henrik ut på Apoteket dagen efter, som var min födelsedag.

Det blev av förklarliga skäl ett stillsamt firande den 22. Henrik var och köpte 5 säckar ekologisk plantjord, 12 rosor, färsk rödingfilé mm, så det blev en fin dag i alla fall.

Men i går var vi på restaurang Le Bon och åt en fin middag. Christer orkade inte följa med, men vi tog bubbel här hemma, innan ungdomarna och jag åkte in till Hornsbergs strand via Kungsträdgårdens blommande körsbärsträd.

Meny: Cava med Amuse Bouche (bubbel och laxbakelse)
Skaldjursplateau med ostron, rökta räkor, ishavsräkor, krabbklor, surdegstoast, olika majonnäser
Grillad tender steak - helgrillad oxfilé, grillad rödräka, baconlindade haricots verts, cocktailtomater, bordelaisesås, pommes chips garlic & herbs.

En riklig skaldjursplateau

Oj vad gott allt var. Jag njöt verkligen av både mat, miljö (sjöutsikt) och sällskap.
Jag har faktiskt aldrig ätit ostron förut, så nu kan jag pricka av ytterligare en upplevelse. Nåja, upplevelse, det smakade ungefär som musslor. Men OM det funnits på min "Before I die"-lista, så är ostronätandet avbockat.

Slurp, så hade jag sugit i mig mitt första ostron.



Hanna och jag skålar med...



Henrik och Richard



Till dessert åt vi sen hemma äkta Mozartkugeln som Hanna haft med sig hem från Salzburg, där hon varit en vecka och jobbat. En underbart fin pralin, som nog bara gjorde gott i min kropp.
Det är guldkanterna i tillvaron som har sån läkande förmåga tror jag.

Idag trodde jag att jag skulle behöva ta itu med de sista fönstren. Men jag blev räddad av snöstorm - flera riktiga "staräurar". Hjälpt av naturen att faktiskt ta det lugnt.

Tack alla söta älskade vänner för uppvaktningar på Facebook, mejl, kort och telefon. Mitt bekräftelsebehov har nu blivit tillgodosett för en tid framöver.... Det värmer hjärtat.