Så fick jag då äntligen göra min akuta datortomografi.
Det visade sig att jag hade ett stopp i duodenum, tolvfingertarmen. Magsäcken var utspänd som en ballong och höll nästan på att spricka. Inte undra på att jag inte kunnat äta och hade ont.
Det blev smärtsam införsel av sond för att tömma magsäcken i flera dar, samtidigt som jag kräktes hela tiden. Tack och lov fick jag, efter tjat, näringsdropp och inte bara saltlösning och glukoslösning (det gillade tumörerna. Så mycket socker på en gång har de inte fått på många år).
Gastroskopi med operation för att vidga duodenum med en stent planerades. Jag förbereddes för operation på onsdagen, dusch, rena lakan, inte dricka, bara lite dropp. Operationen sköts upp. Det kom andra akuta fall. Samma procedur på torsdagen. Torsdagkvällen konstaterades att man hann inte den dagen heller. Då var jag beredd att ge upp. Totalt Slut och mycket ledsen.
Fredag morgon fick jag då äntligen åka ner till operation och sövdes.
Vad jag vet har det gått bra och idag lördag får jag dricka vatten men har en smärtsam sond i näsan ner till magsäcken. Det blev knappt någon sömn i natt.
I går tömdes många platser för sjukhuset hade katastrofläge pga det tragiska attentatet i Stockholm. "Men du får ligga kvar", sa man till mig.
Fast jag längtar hem. Trots att familjen varit på besök nästan varje dag. Hanna, som jobbar här på HS,, har varit så engagerad och kommit efter jobbet. En kväll tillsammans med sin chef och de kunde dra i lite trådar så att något hände.
Nu har jag varit hemifrån en månad, alldeles för länge tycker både Christer, hönsen och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar