Upp och ner - mest upp

Hälsoläget går upp och ner.

Efter cytostatikabehandlingen i torsdags var jag rätt speedad och knockad på samma gång. Hetta, hjärtklappning, hård mage, ingen sömn. Kroppen kunde inte varva ner.

Men sen i helgen kom kontrasten. Då var jag riktigt dålig. Hade värk, var illamående och enormt trött. Hela systemet var paj. Kände mig sjuk och låg i flämtade hela tiden. Tur jag har markservice, Christer fixade mat osv. Jag var ledsen för jag trodde inte jag kunde vara med och fira Richard som fyllde 35 i måndags.

Men på måndag eftermiddag började jag känna mig normal igen, så vi kunde åka till Vidja och njuta av den etiopiska buffén. Jag var så enormt glad att jag kände mig pigg och hade aptit. Gissa om jag var tacksam!
Det är så stimulerande att träffa ungdomarna. Det blev mycket prat och skratt, så när vi kom hem var vi alldeles utpumpade. Vi hade dessutom dels varit på banken innan, dels köpt hönsfoder. Det blev mycket på en dag. Det finns inga marginaler.

En dag kom en annan granne, Birgitta L. Hon hade varit inne i stan och handlat ost på Winjas, stans bästa ostbutik. Hon hade läst min blogg och hade tänkt köpa blommor, men undrade om jag kanske hellre ville ha Gruyèreost. Gissa om jag ville det? Vägen till mitt hjärta går definitivt genom magen.
Oh vad glad och tacksam jag blev. Jag omges av så mycket omtanke så jag blir alldeles varm i hjärtat. Nu njuter Christer och jag varje kväll av den fina osten och känner sån tacksamhet.

Av Annelie, den andra grannen har jag lånat en massa böcker. Bl. a har jag i sommar läst 9 Paulo Coelho. Jag trodde jag läst de flesta, men han har varit produktiv.
Men man måste varva med annat.
Jag har även läst Barck Obamas "Min far hade en dröm". Intressant.
Och många fler som jag inte minns just nu. Helt plötsligt har jag fått en massa tid för läsning. Privilegierad? Javisst!
Just nu har jag avslutat Lisa Genovas "Fortfarande Alice". Den handlar om Alice som fick tidig Alzheimer. En stark berättelse. Hon säger bland annat att få alzheimer är lågstatus och hon hade hellre önskat sig cancer. Har man alzheimer tar folk avstånd från en, men har man cancer får man sympatier. Tänkvärt.

Kära ASIH är här minst en gång i veckan. De lägger om min stora såriga tumör på halsen, som spruckit och vätskar sig. Och så är det provtagning väldigt ofta. Tänk så underbart att slippa behöva åka och köa för att ta prover.
Dessutom är de oerhört rara och snälla. Vi har så trevligt.

Richard var här i tisdags och sågade ner mycket av körsbärsträdet som blivit för högt. Nu kunde vi plocka körsbär sittande på en pall. Bekvämt för trötta pensionärer. Hittills har vi plockat nio liter! Jag fryser in och jag frossar varje dag. Jag har inte tröttnat, men det verkar hönsen ha gjort. Körsbärsträdet står i hönsgården, så det ramlar ner en hel del till dom.

Nu har jag precis kommit ut ur bastun, druckit Pau d´Acho te och citronvatten och skall strax dricka kaffe med Christer.
Jag har det bra.

Efter kur nummer 4

I går onsdag var jag som sagt åter på Radiumhemmet för att få min fjärde cytostatikakur.
Uppstigning före klockan 06, frukost och kort qigong. Och så dessa evinnerliga toabesök.

Taxin kom som den skulle. Taxichauffören, som kom från Bangladesh, trodde jag var från Kina. Kanske pga. mitt rakade huvud?

Eftersom jag ar dagpatient, måste jag ha med mig matlåda. Det blev även denna gång bovetecrepes med champinjonstuvning (eko) i den ena och getost/valnötsfyllning med lite honung i den andra. Som dessert.
Vita coco, kokosvatten som dryck. Plus en näringsdryck till senare. Hade även med mig smörgås till morgonkaffet som de faktiskt bjuder på. Det finns en automat i väntrummet på P13.

Jag fick min planerade kur, läste, slumrade, åt. Timmarna gick relativt fort. Vi var som vanligt fyra i rummet, men alla verkade lite trötta som tur var. Jag kände inte för att prata heller.

Dessvärre blev det struligt då jag skulle åka hem. Sjukresebeställningen hade tekniska problem. Jag fick ringa om flera gånger. Jag fick då försöka med automatsvar, där det tog all världens tid att förklara varifrån och vart jag skulle resa. Jag talade tydligt, men rösten hade ändå svårt att hitta rätt adress. Visste inte om den fattat rätt och hur dags bilen skulle komma.
Satte mig ute och väntade och efter en kvart kom det en bil med mitt namn. Skönt! Men mitt kort  fungerade inte. Jag fick gå in och ringa igen. Måste beställa ny bil som skulle ta 20 minuter, trots att jag hade en bil som väntade på mig. Han skulle då få en bomkörning. Vansinnigt. Till slut blev jag kopplad till kundtjänst. De sa att bilen var bokad som Färdtjänst, inte som sjukresa.
Jag reser nu gratis med sjukresor, eftersom jag betalat 1400 kr, som är gränsen för högkostnadsskydd. Färdtjänst måste jag betala för varje gång och har aldrig använt.
Nåja, jag fick använda mitt Färdtjänstkort och vänta på faktura. Så trist och onödigt.
Taxichauffören var irriterad att han måste vänta och satt och pratade hela tiden och lyssnade inte alls då jag försökte förklara. Mina sista krafter tog slut.

Efter 7 1/2 timme var jag äntligen hemma.
Jag drack en massa vatten och la mig i hammocken och flämtade.
Då kommer underbara grannen Anneli med en vacker stor tekopp med hönsmotiv i finaste Staffordshireporslin fylld till brädden med nyplockade vinbär. Vilken underbar gåva. Förstår inte hur jag skall klara mig utan henne när hon flyttar om en månad.

Vad gör jag då för att klara av den här pärsen.
I går kväll kunde jag inte sova, pga. hjärtklappning bl.a. Kroppen går på högvarv efter all kortison. Jag hade också ont i magen.
Klockan 01 gick jag ner till Christer och såg TV. Vi såg en inspelad Trenter, bra avkoppling. Jag körde också lämpliga frekvenser med min F-scan.
Jag äter extra melatonin för att kunna sova bättre, men det hjälpte inte.

Jag sov dock någon timme nu på morgonsidan.

Idag åt jag som vanligt min frukost ute, men det gick inte att sitta länge i solen. Hettan i ansiktet är enorm, kinderna alldeles röda. Så mycket överskott av Yang.
Jag gjorde som vanligt min qigong, barfota i gräset med ryggen mot solen. Tian Ti med visionen att stärka Yin så mycket som möjligt, framför allt njur- och levermeridianerna men även förstås mjälte, hjärta och hjärtsäck. Jag avslöt med fem wall squats (knäböj) och avrundade det hela med stängningsfrekvensen i LUQ (Lyft upp Qi).
Blev rätt stärkt av det.

Hönsen var med mig förstås.

Här är det fruktansvärt torrt. Perennerna hänger, så jag beslöt att vattna en hel del. Vi är ju så lyckligt lottade i Stockholm att vi får vatten från Mälaren och inte har något vattningsförbud. Även om jag kan tycka att det känns väl lyxigt att vattna växter med dricksvatten. Regnvattentunnorna sinar.

Att hålla på med vatten är också yinstärkande, njuranas element är vatten. Så det kändes som en bra idé.

Kosttillskott. Absolut.
Jag droppar Sancho på tungan och CBD-olja under tungan.
I min Proviva har jag Richards goda starka osötade ingefärsdricka samt lite rödbetsjuice. I det blandar jag i pulver av gurkmeja, nymald ekologisk svartpeppar, graviola, MSM, blåbär, tranbär (lite beroende av vad jag har för bär i yoghurten), C-vitamin, spirulina eller kelp.
Jag dricker Ferronol eller liknande  för att få upp blodvärden, äter matsmältningsenzym, borstar tänderna på kvällen med kokosfett och gör en "oilpulling" (klarade blåsor i munnen efter förra cytostatiken ev. pga. det),
Jag blandar ekologisk linfröolja och eko keso, enligt Dr Budwigs recept, tar Iscador subcutant var 3:e dag.
Äter kosttillskott av zink, selen + E-vitamin, (ej Q10 under cytostatikakuren enligt Dr Putra), ännu mera C-vitamin, D-vitamin, (låg dos under sommaren), B-vitamin, Omega 3, magnesium.

Ja, det blir en hel del och säkert har jag glömt något. Men det blir en vana att ta varje dag.

Så har jag ju även min underbara IR-bastu som är en utmärkt detoxare. dock inte i detta akuta "Hettaskede".

Det här med taxin var rätt intressant.
Jag låg i hammocken och försökte ta in vad som hände. Jag hade lagt mycket energi på att få rätt, de hade ju gjort fel. Slutändan blev ändå att jag måste betala. Hade jag accepterat det från början och sen bara släppt det, hade det blivit så mycket enklare.
Det var en liten KBT-övning eller NLP hur man klarar svårigheter.

I juni 2015 skrev jag följande i min blogg, beträffande en oförrätt var utsatt för.

"Jag tänkte mycket på boken "Radical Forgiveness" av Colin C Tipping, som jag läste när jag var på Arcadiakliniken i Tyskland för precis ett år sedan.
För att jag skulle må bra måste jag förlåta honom och släppa taget. Därför hade jag inte tänkt skriva om detta, inte älta om igen.

Men samtidigt är ju bloggen till även för mina medresenärer och jag vill gärna tipsa om sånt som får mig att må bra.

1. Först måste jag gå igenom vad som hänt, berätta för nära personer som vill lyssna, så att jag inte ser mig själv som offer. I det här läget är det MIN sanning som gäller.
2. Känn hur det känns. Känslorna är den verkliga kraften. Styrkan ligger i att få vara sårbar och mänsklig. "You cannot heal what you don't feel".
3. Sen får man försöka dra energin från episoden och inse att det är min tolkning av det hela. Okej, han var dum och jag blev orättvist behandlad, men när chocken släppt sitter det mesta i huvudet.
4. Jag kanske behövde detta för att växa som människa?
5. Sen kommer det svåra, att få kunskapen om detta att gå in på cellnivå, att integrera de fysiska, mentala, emotionella och andliga kropparna så att allt blir en enhet. Här krävdes fysisk aktivitet, djupandning etc."

I dag har jag fått leverans från HKC, tre kartonger att ta hand om. Det får bli lite pö om pö.
Jag försöker hålla liv i min lilla butik, framför allt för att jag själv vill ha alla nyttiga produkter hemma.

Ja, det blev mycket läsning denna gång.
Men jag vill ju så gärna dela med mig av mina erfarenheter. Och du som inte orkar göra allt jag gör, får inte känna dåligt samvete. Var och en gör efter sin förmåga. Det blir alltid bäst så.

I morgon är det dags igen.

I morgon, torsdag den 20, skall jag vara på Radiumhemmet klockan 08 (ruskigt tidigt). Då är det dags för ny cytostatikakur.

I går, tisdag, var jag på Radiumhemmet och träffade läkare och fick äntligen svar på datortomografin som jag gjorde den 27 juni.
Det var så positivt. Det syntes regress av lymfkörtelförstoringarna, dvs metastaserna hade krympt något.
Dessutom var blod- och njurvärden bättre.
Min duktiga lilla kropp som jobbar på så bra och repar sig trots tuffa behandlingar.

Eftersom värdena var så pass bra får jag maxdos av Paclitaxel i morgon plus den reducerade dosen av Karboplatin. (Karboplatin skadar njurarna, så därför törs man inte ge full dos.)
Dessutom får jag Avastin.

Beträffande Avastin läste jag en så bra artikel i DN där man skrev att det har visat sig att cancerpatienter som får Avastin också får bättre syn. Det skulle påverka Gula fläcken positivt. Och eftersom jag har makula degeneration vore det ju toppen om det kunde bli bättre.

Till saken hör att när läkemedelsbolaget som tillverkar Avastin fick höra att det hjälpte mot åldersförändringar i Gula fläcken, tog de fram ett nytt läkemedel, Lucentis, som registrerades som ett läkemedel mot gula fläcken. Innehållet är detsamma.
Avastin kostar ett par hundra per dos, Lucentis 9000 kronor.
Kommentarer överflödiga.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/manga-landsting-anvander-onodiga-dyra-lakemedel/

Bra skrivet Amanda Lindholm, DN! Det är viktigt att belysa dessa frågor.

För övrigt trivs jag väldigt bra med mitt rakade huvud. Det är så himla bekvämt.
Inget hår som ramlar ner i ögonen, jag kan duscha, bada bastu eller vara ute i fuktigt väder utan att behöva tänka på frisyren, så enkelt att "sköta". Jag behöver inte planera när jag skall tvätta håret, med tanke på att det skall hinna torka.
Jag hade fått lite klåda i hårbotten av cytostatikan. Nu kan jag lätt smörja in med kokosfett utan att det gör något. Det var svårt när jag hade hår.
Men det är kallt. Så blåser det måste jag ha min lilla mössa eller ta en peruk (fast det blir varmt och kliar).

Det skall bli spännande att se hur jag skall klara av nästa behandling. Förmodligen kommer jag att märka av biverkningarna mer, men det tar vi då. Hittills har jag klarat det förvånansvärt bra.
Blir det för mycket för kroppen, får vi sänka till nästa gång, som doktorn sa.

Sitter styrkan i håret, Simson?

Simson och jag.

 I torsdags började jag tappa håret. Stora sjok fastnade i borsten och idag måndag blev det ohållbart. Hår överallt. Undrar hur mycket styrka som sitter i håret för nog blev jag lite svagare allt eftersom håret föll?

Men nej, det var nog inbillning. Det kändes jätteskönt när Richard rakade bort allt. Det blev mycket svalare, vilket passade en så varm dag som idag. Och det känns väldigt ovant. Men så bekvämt! Killarna tyckte jag såg väldigt trendig ut.

 

 

 

 

Bilden är från i midsommar förstås. Den sista med hår.
Kransen fick Christer av Maj Dahlqvist när han fyllde år. Vi nändes inte "slakta" den.



Frisören och jag hade väldigt roligt.



 

 

Mitt nya jag.
(Den stora metastasen på halsen har spruckit, därav det vita förbandet.)
Och porten, som numera får cytostatika syns väl.

 

För övrigt mår jag förbluffande bra efter omständigheterna. Trött första, mycket även beroende även på dålig nattsömn. Jag måste springa upp många gånger på natten. Tarmen är besvärlig.

Ännu har jag ju inte heller fått maxdos av cytostatikan.

Och jag märker att jag har inga marginaler, men kräver å andra sidan inte så mycket av mig själv.

ASIH är här flera gånger i veckan. Det är  mycket provtagningar och det känns tryggt och bra.

 

Jag gör i vanlig ordning så mycket jag kan själv för att må så bra som möjligt.

Qigong varje morgon helst barfota i varmt gräs, kosttillskott, Iscador, visualisering, bastubad etc. Och framför allt har jag hittills haft tur med den mentala biten. Känner glädje nästan varje dag.

Skall man vara sjuk, skall man vara det på sommaren, när man kan ligga ute i hammocken och njuta av sol, grönska och fågelsång. Samt bra böcker. Hönsen går omkring och njuter de också i närheten av mig.

 

I växthuset växer det för fullt och jag bara väntar på att tomaterna skall börja mogna. Skördar en liten gurka nästan varje dag, plockar gula hallon som jag lägger i morgonyoghurten som inmundigas i solstol under mullbärsträdet. Har hittills även fått fyra vita mullbär. Det är på gång!

 

Och på terrassen blommar amaryllisen - tyvärr hamnade den inte på bilden. Även den har hittat sin rätta rytm.