Upp och ner - mest upp

Hälsoläget går upp och ner.

Efter cytostatikabehandlingen i torsdags var jag rätt speedad och knockad på samma gång. Hetta, hjärtklappning, hård mage, ingen sömn. Kroppen kunde inte varva ner.

Men sen i helgen kom kontrasten. Då var jag riktigt dålig. Hade värk, var illamående och enormt trött. Hela systemet var paj. Kände mig sjuk och låg i flämtade hela tiden. Tur jag har markservice, Christer fixade mat osv. Jag var ledsen för jag trodde inte jag kunde vara med och fira Richard som fyllde 35 i måndags.

Men på måndag eftermiddag började jag känna mig normal igen, så vi kunde åka till Vidja och njuta av den etiopiska buffén. Jag var så enormt glad att jag kände mig pigg och hade aptit. Gissa om jag var tacksam!
Det är så stimulerande att träffa ungdomarna. Det blev mycket prat och skratt, så när vi kom hem var vi alldeles utpumpade. Vi hade dessutom dels varit på banken innan, dels köpt hönsfoder. Det blev mycket på en dag. Det finns inga marginaler.

En dag kom en annan granne, Birgitta L. Hon hade varit inne i stan och handlat ost på Winjas, stans bästa ostbutik. Hon hade läst min blogg och hade tänkt köpa blommor, men undrade om jag kanske hellre ville ha Gruyèreost. Gissa om jag ville det? Vägen till mitt hjärta går definitivt genom magen.
Oh vad glad och tacksam jag blev. Jag omges av så mycket omtanke så jag blir alldeles varm i hjärtat. Nu njuter Christer och jag varje kväll av den fina osten och känner sån tacksamhet.

Av Annelie, den andra grannen har jag lånat en massa böcker. Bl. a har jag i sommar läst 9 Paulo Coelho. Jag trodde jag läst de flesta, men han har varit produktiv.
Men man måste varva med annat.
Jag har även läst Barck Obamas "Min far hade en dröm". Intressant.
Och många fler som jag inte minns just nu. Helt plötsligt har jag fått en massa tid för läsning. Privilegierad? Javisst!
Just nu har jag avslutat Lisa Genovas "Fortfarande Alice". Den handlar om Alice som fick tidig Alzheimer. En stark berättelse. Hon säger bland annat att få alzheimer är lågstatus och hon hade hellre önskat sig cancer. Har man alzheimer tar folk avstånd från en, men har man cancer får man sympatier. Tänkvärt.

Kära ASIH är här minst en gång i veckan. De lägger om min stora såriga tumör på halsen, som spruckit och vätskar sig. Och så är det provtagning väldigt ofta. Tänk så underbart att slippa behöva åka och köa för att ta prover.
Dessutom är de oerhört rara och snälla. Vi har så trevligt.

Richard var här i tisdags och sågade ner mycket av körsbärsträdet som blivit för högt. Nu kunde vi plocka körsbär sittande på en pall. Bekvämt för trötta pensionärer. Hittills har vi plockat nio liter! Jag fryser in och jag frossar varje dag. Jag har inte tröttnat, men det verkar hönsen ha gjort. Körsbärsträdet står i hönsgården, så det ramlar ner en hel del till dom.

Nu har jag precis kommit ut ur bastun, druckit Pau d´Acho te och citronvatten och skall strax dricka kaffe med Christer.
Jag har det bra.