Sitter styrkan i håret, Simson?

Simson och jag.

 I torsdags började jag tappa håret. Stora sjok fastnade i borsten och idag måndag blev det ohållbart. Hår överallt. Undrar hur mycket styrka som sitter i håret för nog blev jag lite svagare allt eftersom håret föll?

Men nej, det var nog inbillning. Det kändes jätteskönt när Richard rakade bort allt. Det blev mycket svalare, vilket passade en så varm dag som idag. Och det känns väldigt ovant. Men så bekvämt! Killarna tyckte jag såg väldigt trendig ut.

 

 

 

 

Bilden är från i midsommar förstås. Den sista med hår.
Kransen fick Christer av Maj Dahlqvist när han fyllde år. Vi nändes inte "slakta" den.



Frisören och jag hade väldigt roligt.



 

 

Mitt nya jag.
(Den stora metastasen på halsen har spruckit, därav det vita förbandet.)
Och porten, som numera får cytostatika syns väl.

 

För övrigt mår jag förbluffande bra efter omständigheterna. Trött första, mycket även beroende även på dålig nattsömn. Jag måste springa upp många gånger på natten. Tarmen är besvärlig.

Ännu har jag ju inte heller fått maxdos av cytostatikan.

Och jag märker att jag har inga marginaler, men kräver å andra sidan inte så mycket av mig själv.

ASIH är här flera gånger i veckan. Det är  mycket provtagningar och det känns tryggt och bra.

 

Jag gör i vanlig ordning så mycket jag kan själv för att må så bra som möjligt.

Qigong varje morgon helst barfota i varmt gräs, kosttillskott, Iscador, visualisering, bastubad etc. Och framför allt har jag hittills haft tur med den mentala biten. Känner glädje nästan varje dag.

Skall man vara sjuk, skall man vara det på sommaren, när man kan ligga ute i hammocken och njuta av sol, grönska och fågelsång. Samt bra böcker. Hönsen går omkring och njuter de också i närheten av mig.

 

I växthuset växer det för fullt och jag bara väntar på att tomaterna skall börja mogna. Skördar en liten gurka nästan varje dag, plockar gula hallon som jag lägger i morgonyoghurten som inmundigas i solstol under mullbärsträdet. Har hittills även fått fyra vita mullbär. Det är på gång!

 

Och på terrassen blommar amaryllisen - tyvärr hamnade den inte på bilden. Även den har hittat sin rätta rytm.