Höst

Det känns tungt. Jag har precis fått veta att Kim Anderzon är död.
Vi var samtidigt på kliniken i Tyskland och jag hade många samtal och skratt, både med henne och hennes härliga familj som var nere och hälsade på och bistod henne.
Man påminns om sin egen dödlighet. Men Kim levde verkligen in i det sista. Hon stod på scenen så sent som förra veckan och i måndags samlade hon sina vänner till en sista fest.
Livet går vidare och vi som är kvar får inte glömma bort att leva och känna tacksamhet för vad vi har.

Och planera för framtiden.
Jag har burit in 36 pelargoner och en hel del medelhavsväxter (fått hjälp med de tunga krukorna, tack Henrik och Richard) och satt i källaren för vintervila, såpskurat växthuset, tvättat alla tomma krukor och satt in dom där, plus allt annat som bör stå under tak i vinter. I väntan på våren.
Dessvärre börjar mitt kära växthus krackelera.
Christer byggde det åt mig för mer än 25 år sedan och en del av plasten måste bytas ut. Men det har hållit fantastiskt bra. Jag tror att Christer och sönerna nog tar itu med det innan snön kommer och raserar konstruktionen.
Likaså  utemöblerna tar Christer och pojkarna hand om. Det mesta är staplat men presenning skall på, bara det blir lite torrare.
Så håller jag på att ta hand om skörden. Torkar mycket tomater i varmluftsugn och kokar salsa eller äter resten, kör äpplen i råsaftscentrifug, klipper mangold, persilja och annat grönt till mina drinkar.
Idag bör jag gräva upp jordärtskockor, vitlök, palsternacka och de sista morötterna. Om jag känner för det...
Jag gillar årstiderna. Det blir avslut och nystart.
Men gråvädret gillar jag inte. Det är föga energigivande. Det är väl meningen att man inte skall göra så mycket då, utan får sitta inne och läsa och ta det lugnt med gott samvete?
Och få tid att skriva ett blogginlägg.