Japan 3.

Shirakawago - Takayama - Ryokan och hot springs.

Vi fortsätter vår resa från Nagoya med buss upp i bergen till bergsbyn Shirakawago. Den är upptagen på Unescos världsarvslistan, berömd för sina speciella hus, "Gassho-zukuri-hus".

De såg ut som våra "lambgiftar" med agtak som vi har på Gotland.
De valmade halmtaken, av miskantusgräs, är utformade som gassho = bedjande händer, starka, branta som står emot tung snö och stöter bort hårt regn snabbt, så stråna inte ruttnar. Husen har tre eller fyra våningar och det kunde bo upp mot 20-30 personer på bottenvåningen. De flesta ägnade sig åt silkesodling och på de övre våningarna hyste man silkesmaskarna.

Silkesmaskar

Inga spikar används i taken, timmer och upphängning knyts samman med strårep.



Man måste gå på en hängbro som svajade lite för att komma in till
Shirakawago.





Klockhus

 

 

Vägarna kantades av snövallar,  det regnade och var dimmigt, så det var inte lätt att ta några bilder från bussen.

De blev lite dramatiska bilder.

 

 

  De dimhöljda bergen.

Mycket snö har vi sett

 

Så kom vi då slutligen till Takayama. Dessvärre firades just den här dagen den stora Takayamahögtiden. Då bokar folk resor månader i förväg och det var hundratals bussar som köade för att köra in till staden. Man skulle fira Takayama Festival och se processionen av de 350 år gamla Yatai, dekorerade flottar, vagnar.
I stället för att sitta flera timmar i kö, steg vi av bussen och promenerade i ösregn till utställningshallen där vi kunde se dessa fantastiska vagnar.
Jag hade fel inställning på kameran så de flesta  bilder blev misslyckade och suddiga.



Men vi hade tur. När vi sen själva promenerade ute på gatan i ösregnet
öppnade de en port och vi fick se denna fantasiska vagn.



Broar över Miyafloden i de gamla kvarteren.

Det blev ingen procession. Man kunde inte gärna ta ut de gamla värdefulla vagnarna i regnet, så de som kommit till Takayama endast för den skull, hade rest förgäves.

Och vi visste inte ens om att det var den 14 april vårfestivalen firades i Takayama! Den anses som en av de mest betydelsefulla i Japan.

 

Sjöblöta fick vi äntligen sätta oss i bussen igen och åka mot vårt efterlängtade boende på ett äkta ryokan, Hodakasanso Sanga-no-yu.

Där bodde vi på traditionellt japanskt vis på golvet på futoner.

Vi badade i de mineralrika, hälsobringande, mycket varma bassängerna, äkta hot springs, som fanns både inne och utomhus. Några bilder från bassängerna har vi inte. Här använder man inga badkläder, men skiljer i alla fall på en kvinnlig och en manlig avdelning.

Vi badade både på kvällen, i regn utomhus, och på morgonen. Då var det sagolikt vackert med den uppgående solen över bergen.

När vi väl åkte därifrån hade det börjat regna igen.

 

 

 



Vårt underbart vackra rum.
På tatamimattorna,  på golvet får man inte ha skor eller tofflor, endast bara fötter eller strumpor.
Skorna ställde vi vid entrén, tog på oss tofflor som vi sen tog av när vi steg in på mattorna.



 

 

 





 

 

 

 

 

 

 

Här sitter jag i min yukata, enkel bomullskimono, och njuter av en kopp te i vårt rum. Yukatan har man på sig under hela vistelsen.

 

 

Effektivt toalettutrymme. Det fanns ingen panel, däremot en speciell spolanordning.

Vattnet som man tvättar händerna med åker direkt tillbaka ner i cisternen.

När man skulle gå in på toaletten användes ytterligare ett par andra tofflor.

Vi hade ett stort separat badrum också.

 

 

 

En del av min mycket smakrika och rikliga glutenfria supé.

 

 

 

Bäddat och klart

 

Utsikt från rummet på morgonen. Sol i sikte!

 

En vacker detalj i rummet. Framför denna glada Buddha  qigongade jag på morgonen.

 

En del av min frukost.

 

 

 

 

 

 

 Ljusinsläpp från taket. Varje detalj är så utsökt vacker. Här kunde vi ha stannat länge.

 

 

Färden går vidare mot Matsumoto, Fuji och Tokyo. Dvs. fortsättning följer.

Fina hönan Sara har slutat sina dagar

Min fina höna Sara är död.
Hon var med mig ute i går och "hjälpte till" att tömma kompostlådorna, men var inte på hugget som vanligt. Men hon åt gärna gråsuggor, tvestjärtar och små maskar som jag gav henne.
Hon har varit hängig och trött ett tag och jag var orolig att hon inte skulle klara sig medan jag var bortrest.
Hon var verkligen en kompis, följde mig vart jag gick när jag var ute i trädgården, hon tänkte väl att jag visade på de smaskigaste platserna? Vi småpratade med varann och hon svarade alltid på tilltal.
Några ägg har det inte blivit det senaste året, men hon var ett trevligt sällskap och hade ett gott liv här. Hon blev ju lite ensam när kompisen/systern Isa dog för flera månader sedan. Och nu var det dags för henne att lämna oss. Vi saknar henne.


I söndags var det en fin dag och jag blev  bjuden på synnerligen trevlig födelsedagsbrunch på Lilla Piren av våra killar. Oerhört vacker miljö och trevligt sällskap.

Richard och jag

 

Stolt mor med fina söner





Christer och jag

Japan 2.

Fortsättning på det japanska äventyret. Vi är ännu kvar i Kyoto.







Här är hela gruppen, plus några till, på väg in till Kiyomizutemplet. Man ser guiden Harukos gröna kappa med Hello Kitty, som vi troget följde.

Vi besökte Kinkakujitempelt, Den Gyllene paviljongen, vackert beläget och helt täckt av bladguld.



Turister, turister, turister....

.

En höjdpunkt var templet Ryoanji med dess zenbuddhistiska trädgård som anses vara en av de finaste i Japan. Där var det lugnt och stilla och möjlighet till stilla meditation.



Ryoanji tempel. Här fick man, som ofta, ta av sig skorna innan man trädde in.

 

Den underbara stenträdgården. Här rådde tystnad...



Vitt grus med 15 stenar, som många anser vara det yttersta uttrycket för zenbuddhism.

Och mjuka konturer som kontrast till stenträdgårdens stränghet.

Vattenspel



Det är alldeles vitt och rosa av körsbärsblommans blad.




Det var underbart att ströva omkring i denna vackra tysta park.

Så härligt när man förstår skyltarna.



Mycket rökelse vid templen

Ett besök  i den gamla stadsdelen Gion, geishornas eller geikornas, som de heter i Kyoto, kvarter.



El- och telestolpar i detta högteknologiska land



Promenad i de gamla geisha- eller geikokvarteren.



 Shinto Shrine, helgedom för shintoismen

Gatubild från Giondistriktet



Jag var imponerad av elstolparna.



Vad skall vi välja för mat?




Som tur är visas ofta maträtterna på detta vackra åskådliga sätt.
 



Sayonara Kyoto



Nu tar vi snabbtåget Shinkansen till Nagoya.

Nästa och första stopp: Nagoya. Tåget fortsätter sen till Tokyo.



Från "the bullet train" såg vi Panasonic solar ark.
Den har över 5000 paneler och lär producera cirka 530 000 kilowattimmar årligen. Dvs om det inte regnar som det gör på den här suddiga bilden, tagen från tåget.



Några bilder från den regniga storstaden Nagoya, som vi bara kollade snabbt på låg höjd.



Japaner, japaner, japaner...

Vi är nu på väg med buss upp i bergen, närmast till Shirakawago. Mer om det i nästa blogg.