Bakslag

Jag var på väg att resa mig från förra behandlingen, när jag fick ett bakslag förra veckan.
Det började med halsont, ASIH tog odling som inte visade någonting. Det fortsatte med en rejäl förkylning med feber, snuva, sura uppstötningar och en mycket kraftig hosta. Jag var mellan två behandlingar och då är immunförsvaret som lägst. Det är bara att inse att det finns inga marginaler. Jag tycker jag varit försiktig och inte träffat förkylda mänskor, men någonstans har i alla fall ett virus lyckats komma in i mig.

Nåja, det var inte det värsta.
Jag började spy.
Spontanuppkastningar utan föregående illamående eller svår magvärk. Jag kunde inget äta. Jag fick ringa ASIH.
Dvs. jag försökte ringa hela lördagen men kom inte fram. Det visade sig att det var vår telefon som lagt av. Mer om det nedan. Tur man har sin nödtelefon, mobilen.

ASIH kom snabbt på lördagskvällen med dropp och droppställning. Jag höll ju på att bli uttorkad igen.
Jag var övertygad om det åter var stopp i duodenum, att jag kanske hostat så kraftigt att stenten rubbats ur sitt läge. Sist tog det 14 dagar på Huddinge sjukhus, vill inte gärna uppleva det igen.
Christer fick hjälpa mig upp och ner för trappan till övervåningen och sovrummet. Man är väldigt låst med en droppställning.
Inte kunde jag gå ut och stänga för hönsen heller. Men jag var rätt matt. Jag är så glad att Christer finns och kan avlasta, även om han inte heller är så pigg.
På söndagen kopplade man bort droppet och jag försökte äta lite yoghurt med strimlad honung, dricka buljong, Richards ingefärsdricka och vatten. Och jag fick behålla det! Vi beslöt att avvakta med vidare dropp. Febern hade också gett med sig.
Sån glädje och tacksamhet jag kände.

Men magen hr inte fått något med substans, är det stopp har jag ju nu spontant rensat magsäcken.
Jag skall idag testa med lite mat, typ kokt fisk, lite banan i yoghurten, någon näringsdryck osv.
Jag hann gå ner 1 1/2 kg på kuppen. Det är inte bra. Jag har haft god aptit under cytostatikabehandlingen och lyckats hålla vikten 47,5 - 48 kg. Inte mycket att skryta med, men jag är nöjd. Skall försöka komma upp till det igen.
Jag hoppas kunna börja bygga upp immunsystemet på nytt inför nästa kur den 14. Man kan inte äta kosttillskott mm när man bara spyr upp det.

Men jag vet ännu inte orsaken till problemet.
Doktorn  ringde i morse för att kolla om de skulle planera in röntgen idag. Vi kom överens om att avvakta. Jag mådde ju rätt okej nu. Hon sa att en tänkbar orsak var något som kallas för körtelbuk. Normalt drabbar det barn under 12 år, men jag är väl tillräckligt barnslig eller ungdomlig menar jag, för att drabbas.

Ja, beträffande telefonen.
Christer testade allt, men det hjälpte inte. Han kunde dock felanmäla via datorn. Vi har ingen aning om hur länge den inte fungerat. Christer är så gott som döv och pratar aldrig i telefon. Vi fick detta svar idag från Telia.
"Efter felsökning och diverse åtgärder så ska det nu fungera, vänligen testa med ett utgående samtal. "
Ingen förklaring om vad som var felet.

Nu har vi riktigt höstrusk här med storm och regn. Vi har fått 17 mm, det regn våra växter längtade efter i somras.
Men jag har haft sköna dagar tidigare i hammocken tillsammans med hönsen och en god bok.


Blomman och Lilla Silke kommer gärna och håller mig sällskap vid hammocken.




Blomman passar på att ta sig en "tupplur". Lilla Silke vaktar.




Och nu är det Lilla Silkes tur att vila.
Bladen från bambun får ligga kvar. Lite kul att krafsa i och skönt at ligga på.



Blomman flyger gärna upp på bordet.
Där har hon bättre koll över trädgården, framför allt om grannens katter smyger omkring.
Så kan hon passa på att putsa fjädrarna i lugn och ro.