2010 fick jag cervixcancer med metastaser i lymfknutor i ljumsken, om vilket jag skrivit i min bok "Min cancer - en resa i kropp och själ".
Jag har under de här fyra åren som gått gjort allt för att stärka mitt immunförsvar, rena kroppen från alla gifter i samband med cancerbehandlingen och mått bra.
Nu är jag dessvärre tillbaka i cancerbranschen.
Eftersom jag inte orkar skriva till alla mina kära vänner som undrar hur jag mår, kommer jag att försöka meddela i den här bloggen vad som händer.
Jag var på Radiumhemmet idag och fick reda på att en mängd lymfkörtlar längs med aorta, från botten upp till över nyckelbenet är angripna av cancerceller, skrivepitelcancer av samma slag som ursprungstumören 2010.
Man planerar nu kraftiga doser av cellgifter, med start om ca 14 dagar. Håret kommer att falla av redan efter första omgången. Dessa behandlingar kommer - om allt går väl (!) att fortsätta 18 - 24 veckor.
Min läkare avrådde bestämt att försöka med alternativa metoder. Jag hade ju planerat att försöka komma till Arcadiakliniken i Tyskland.
Just nu är allt kaos i huvudet, pulsen går på högvarv, hjärtat bultar och jag och kroppen försöker förstå vad som händer.
Jag har nu äntligen blivit så klok att jag törs be om hjälp.
Tänk på mig, be för mig.
Kärleksfulla kramar, Solweig
Oj oj. Så himla trist. Jag kan inte sådana här bloggar men försöker i alla fall. Du som skött dig så väl och ändå... Du vet att jag tänker på dig. Orkar du med att lämna ut det jag mejlade om? Vill du sitta ner och prata en stund? Jag ber för dig, trots att jag var för sjuk för att vara med om konfirmationen i slutet av maj. Många styrkekramar <3 <3 <3
SvaraRaderaHej Solweig!
SvaraRaderaSå ledsen jag blir! Det är klart att jag vill följa din blogg. Kom ihåg jag tänker på dig och att du är varmt välkommen att ringa om du behöver prata med någon.
Stor kram
Jag tycker om namnet du gett bloggen, Resan fortsätter, och det är precis det den gör och du med den. Vi är många som färdas på resan, det som vi kallar livet. Ibland blir det omvägar, andra gånger får vi backa och ibland är det raksträcka. Ibland får vi åka in på service. Huvudsaken är att vi har vänner och familj med oss för då kan vi komma nästan hur långt som helst. Skickar dig massor av qi och hoppas att du får andningspaus och kan landa i situationen just nu innan du tar nästa steg och beslut. Kramar
SvaraRaderaTack Fia! Så vackert skrivet.
RaderaRäkna med mig Solweig! Jag finns här - bara en liten bit bort. Tänker på dig och ber för dig.
SvaraRaderaVågar inte ringa och störa denna tisdag, men hoppas att du hör av dig när du orkar prata.
Tack Gun. Vi tar en liten lunchpromenad. Vi hörs.
RaderaJag har en nära anhörig som liksom du kämpar med denna sjukdom. Han börjar strålning om sex dagar, veckan före midsommar. Han har tagit allt alternativt han har kunnat, mistelpreparat, massagehealing, elektromagnetisk strålning, omläggning av kost och wajb-apparat, qigong plus värmebehandling, men nu måste han anlita också den medicinska strålningsvetenskapen. Efter drygt ett och ett halvt års sjukskrivning. Han vill inte att jag avslöjar honom, så det gör jag inte. Har dock en hemlig blogg, som bara jag kan läsa, där jag skriver ibland, när det blir för mycket med allt. Jag ser det som så att vad som händer så är det okej. Vi håller naturligtvis på med en sorgeprocess i släkten, men dit har jag kommit. Övertygelsen hos mig (ej troende dock) om att bara kroppen dör och att vi annars lever för evigt hjälper till förstås. Ha det så gott det går kära du!
SvaraRadera