Ingen sjukdomsinsikt

Nej, jag har nog ingen sjukdomsinsikt.
De påstår att jag är allvarligt sjuk, faktiskt obotligt, i alla fall på papperet och röntgenplåtar.
Men jag mår ju så bra! Lite trött kanske emellanåt, men det får man väl vara?

Alla säger att jag "ser strålande ut" (bara det blir man ju glad av) och jag är så nöjd, glad och tacksam för min kropp som kommit tillbaka så snabbt efter förra "misshandeln" med strålning och cytostatika.
Därför känns det så fel att behöva pytsa en "frisk" kropp full med dessa gifter igen. Denna gång med turbostyrka, tre olika sorters cellgifter med flera A4-sidor fulla med biverkningar som dessutom kräver ännu mera mediciner. Stackars min rena fina kropp!

Jag var på Radiumhemmet idag för information och talade med en onkologklinik i Tyskland i går för en second opinion. Dessvärre är prognosen dyster.
Men jag lutar ändå åt att åka ner några veckor till Tyskland innan jag börjar cellgiftsbehandling. Om inte annat för att stärka kroppen ytterligare. Jag vill ju göra allt jag kan och inte tänka, när allt ser nattsvart ut, kunde jag ha gjort mer?

Återfall brukar komma inom två år, så jag har fått två bonusår, enligt läkarna, då jag mått bra. Tack vare min livsstil med rätt kost, qigong, tankens kraft etc.
När jag går i min trädgård och smågnolar så känns allt så bra, men när jag kommer till Radiumhemmet inser jag att det är på riktigt och det knyter sig i magen. En klar stressreaktion för kroppen. Fi donc!