New York New York

I början av juni stod jag vid stranden av sjön Orlången vid sönernas hus och grät.

Jag skulle börja med cellgifter efter en vecka och skulle inte ha ork och kraft att bo i gäststugan, vilket vi planerat.

Och jag grämde mig att jag aldrig kom till New York. Jag har inte varit på den amerikanska ostkusten, supit in New York-atmosfären, upplevet The Big Apple.

Fyra år tidigare hade jag genomgått operationer, fått cellgifter, strålning, kortison och mediciner och mådde uruselt under tiden och efteråt. Nu hade man planerat dubbel dos med två olika cytostatika mm. Immunförsvaret skulle på nytt slås ut, jag skulle bli väldigt infektionskänslig och oerhört trött.

Dessutom var prognosen ändå usel och risken för ytterligare recidiv så gott som 100-procentig och då fanns inte något mer att sätta in.

Du som följt min blogg vet vad som hände.

I somras bodde jag några nätter i pojkarnas gäststuga.

Och nu är jag här, in The Big Apple!
Richard och Henrik har fixat och bokat allt och tar väl hand om mig.
Christer, som numera tycker resor bara är jobbiga, är kvar hemma och tar hand om växter och höns.

Efter fyra timmars försening från Arlanda anlände vi rätt spaka till Newark i går och tog pendeln in till stan och så småningom till vårt finas hotell vid Central park.
Jag fick en god sallad och kroppen blev lite gladare. Flygmaten och kompensationssnacksen var inte precis hälsokost.

Nu efter en härlig nattsömn, väntar qigong i Central Park och sen nya äventyr.
Skall försöka liv i bloggen.