Kryssa lugnt

Efter att nu sovit nästan 13 timmar börjar jag känna mig rätt normal.
Jag var på en rehabkryssning för cancerpatienter på Cinderella, tor. Åland (fast vi var förstås aldrig iland).
Det var Cancerhjälpen som arrangerade det hela, 13 personer sammanlagt, mycket trevligt. Fia Hobbs höll jättebra föredrag och hade små övningar med oss, maten var kanon, oj vad jag åt, och vi pratade och pratade.
Men sen var det det där med sömnen. Vi la oss tidigt, vi tre som satt i den tysta baren där man kunde prata, och drack varmt citronvatten à 5 kr - helt nytt för bartendern (?).
Men det gick ju inte att vara sig somna eller sova. Dimman var tät och mjölkvit och båten signalerade sin  närvaro varannan minut och det gungade rejält den sträcka vi var utomskärs.
Dessutom fick jag sms mitt i natten "Välkommen till Finland" då jag precis slumrat till. Och klockorna visade olika tider, så att i stället för att ligga kvar till klockan 7, steg jag upp klockan 5 (dvs, min biologiska svenska vintertid).
Kände mig precis så groggy som man skall vara på en finlandsbåt.

Men som sagt, samvaron och arrangemanget uppvägde med råge obehaget.
När jag åkte dit skjutsade Henrik mig, eftersom han ändå var hos oss och sen skulle hem till sitt.
Men jag hade tackat nej till  hämtning som Christer erbjöd.  Varför skulle han sitta i köer måndag eftermiddag och köra in till stan? Det är ju så nära till Slussen, tänkte jag.
Vad jag då inte visste var att det ösregnade, men jag började gå och hittade aldrig någon buss till tunnelbanan. Det var lååångt och blött för en stackars trött kropp.
Desto skönare när jag väl kommit hem förstås.

Så småningom skall jag göra en längre resa, men det kommer jag att berätta om senare.

I kväll är det terminsavslutning på Cirkeldansen i kyrkan - då måste det väl vara riktig vår och snart sommar?