Svaret

Jag ringde till min kontaktsjuksköterska på Radiumhemmet och hon var snäll skickade svaret till mig, eftersom jag inte har läkartid förrän i början av mars.

Så jag fick svaret från den senaste datortomografin med posten i går och det är i stort sett oförändrat mot tidigare.
Naturligtvis är det ett mycket glädjande besked och jag är otroligt glad och tacksam över det. Inga nytillkomna tumörer i thorax, buk eller avbildade skelettdelar.
Tumören uppe över nyckelbenet har dock fått en kompis, vilket inte var så kul. Lite besviken måste jag nog erkänna att jag blev.  Jag hade ju hoppats på att de skulle ha krympt eller helst försvunnit förstås. Men de är sega små rackare och ger sig inte i första hand. Men så länge de håller sig i schack och jag får må som jag gör, är det bara att gilla läget. Vem vet, de kanske ger upp i brist på näring så småningom?
Fast champagnen fick vänta. Tänk så bortskämd man blir. Jag mår ju bra!! Fast lite trött förstås.
Och egentligen är det ju fantastiskt med tanke på alternativet och prognosen. Så gläds med mig.

Jag läser just nu Medvetandet är starkare än mediciner av Lissa Rankin. "Vetenskapliga bevis för att du kan läka dig själv". Jag gillar hennes sätt att resonera, hon har samma synsätt som jag och lägger fram vetenskapliga bevis, läkare som hon är. Så bort med negativa tankar och besvikelse. Allt är ju precis så bra som det skall vara. Och jag känner en enorm tacksamhet till min kropp som jobbar på så bra.

Ljuset har återvänt och bara det gör att allt känns lite lättare. Säsongen har börjat och jag såg några kanotister idag på den isfria Mälaren, de  första entusiasterna.
Jag bifogar några bilder från dagens promenad.

 
 
 

Mälarhöjden klättrar uppför berget





Här bor nu hönan Sara alldeles ensam.
Hon har också blivit trött, vill förstås inte gå ut i snön utan sitter inne i värmen och saknar sin kompis Isa.