Vårens under

Som i ett trollslag är gräsmattan grön, bara fläckvis med snö kvar. För någon dag sedan fick jag pulsa i snö ut till hönshuset, eftersom stigen var isbelagd. Nu ser vi snödroppar och vintergäckknoppar. De har bara väntat på att få sticka upp sina nosar och bidat sin tid under snön. Likaså tulpanbladen.
Tänk varje vår, är man lika förundrad. Trots att det börjar bli rätt många vårar man upplevt.
Några dagar med plusgrader och blåst, så har snön bara dunstat. Men vi som varit med några år vet också att vi ännu har flera snöväder och minusgrader att vänta. Om inte tiden är helt ur led.

Det har varit husvisning i holkarna, ett annat vårtecken, och som vanligt är det talgoxarna och blåmesarna som bjuder över varann. Lika spännande varje år för att se vem som vinner denna gång. Vi har holkar utanför köksfönstret och kan följa dramat.

Den här bilden fick jag av min syster Gunilla, som sände mig ett vårtecken från hennes trädgård i Visby. Tack Gunilla!  Mina vintergäck är ännu knoppar och vill ha lite mer solstrålar på sig.

Jag måste bara få klistra in en bild som Richard, sonen, sände mig och tyckte att det är tur att vissa hönor har det bättre än andra.
Jag tycker den är underbar. Stackars Henrietta. Man kan bli älskad utan att prestera.