My Cancer Survival Saga

 När jag var på Arcadiakliniken i Tyskland första gången, 2014, träffade jag en författare som heter Jenny Kimberly.
Vi pratade mycket om olika behandlingar. Hon var oerhört kunnig och hade börjat skriva om sin cancerresa. Hon var så ledsen att hon inte kunde svenska, så att hon inte kunde läsa boken om min cancerresa. Där var några andra svenska patienter som lovordade min bok.

Vi har hållit kontakt dessa år och nu har Jennifer skrivit färdigt sin mycket väl genomarbetade bok och jag fick den i dagarna som present med posten. Så glad jag blev.
Hon skriver en del om vår tid i Tyskland och jag är tom med på en liten bild!

Den är oerhört bra!
Den är mycket personlig och trevligt skriven. Man får följa Jennys äventyr runt om i världen där hon bott, USA, Costa Rica, Canada, Australien. Boken är dessutom så informativ, fylld av mycket bra faktagranskad information. Och dessutom rolig. Jenny har en lågmäld humor som jag  gillar.

Hon fick leukemi för 15 år sedan och har testat många olika behandlingar. Hon har gått igenom  mycket men lever förhållandevis bra, har ett stort stöd av sonen Dmitri (känner igen mig), tänker på att äta och leva så "rent" som möjligt, ser till att hon är "grundad", dvs att det mentala spelar stor roll.

Hon skriver om olika behandlingsmetoder och ger många värdefulla tips. Jag gillar den storligen, fast jag bara hunnit läsa en tredjedel.
Jag hoppas verkligen någon svensk förläggare får ögonen på den och låter översätta den.
Jen Kimberley: My Cancer Survival Saga, And How You Could Star in Yours. (Balboa Press, A division of Hay house, 2016)

 

 

Nu senast när jag var på Santa Monica läste jag den kontroversiella, omdiskuterade och kritiserade läkaren  Erik Enbys bok "Blod, mod och envishet. På spaning efter sjukdomarnas väsen" (2012).

Det var verkligen intressant att få hans historia belyst och hur han motarbetats ständigt av etablissemanget. Här presenteras hans forskningsarbete och behandlingsprinciper som en direkt följd av forskningsresultaten.

Han arbetade ständigt med sitt starka mikroskop och såg och la märke till fenomen som tidigare inte skrivits om.

Han skriver att kroppsvätskor och vävnader hos kroniskt sjuka innehåller mikrobiologisk växt, som sannolikt medverkar till sjukdomsutveckling.

Vi har miljontals fler mikrober i kroppen än celler och är dessa inte hälsosamma, så får vi nedbrytning, försurning,  jäsning, svullnad, blockeringar i mikrocirkulationen.

Han har kallats bluffdoktorn, blivit åtalad, blev av med läkarlegitimationen osv., eftersom han inte följt normerna för hur forskning skall gå till och gått "utanför ramarna".

 

Jag läste under veckan i Falköping även "Din kropp skriker efter vatten" av Dr F Batmanghelidj (Sorena förlag). En jättebra bok om varför vatten är den viktigaste källan till hälsa och välbefinnande. Så mycket som kan åtgärdas bara man ser till att man får i sig tillräckligt mycket rent bra vatten. Exempel på lindrigare fall av högt blodtryck, stress, fetma, astma, allergier, reumatism, huvudvärk mm kan ibland åtgärdas med vattenkurer.

 

För övrigt har vi det bra nu här i Mälarhöjden med White Christmas-känsla.

Henrik var här och dammsög igår.

Richard har sett till att vi får en gran hemlevererad direkt till oss.

 

Metha var och lämnade en så vacker röd ros med grönt. Hon skulle hämta lite varor och eftersom hon var förkyld kom vi överens om att jag bara skulle hänga ut en påse med varorna. Så när jag tittar ut om hon hämtat, står där en väl inslagen blomma. Den värmde gott. Min ros i rabatten, som varit en följetong i bloggen, har också bestämt sig för att äntligen vila.

 

Det har inte kommit så mycket snö så vi har behövt skotta.

Vi tar det lugnt, hinner sitta och läsa och mysa.

Och visst kan man fira jul utan att kopparen är nyputsad?

 

I går var det en fantastisk fullmåne. Jag försökte göra fullmåneqigong som håller på en hel timme. Det gick så där. Jag fick sätta mig tre gånger, men med tankens kraft kunde jag fullfölja hela programmet och föra Qi till hela kroppen. Bra va?

 

Hönshuset börjar bli inbäddat i vit snö. Hönsen sticker ut näbben och kollar en liten runda, sen går de in i värmen igen.

 

Det isolerade hönshuset. Där trivs de allra bäst, mina små hönor Blomman (som fortfarande ruggar och därför inte värper just nu) och Lilla Silke som ger mig ett litet ägg varannan dag.

 

 

 

En lågt stående vintersol lyser över Mälaren och Brommalandet.

Och för den som undrar - min lilla butik är öppen fram till jul och fylld med många bra ekologiska julklappar.

Jag kan varmt rekommendera Maria Åkerbergs produkter.



 

Blåljus till SöS

Nu har jag åkt ambulans som patient för första gången i mitt liv om jag minns rätt.

I tisdags kväll hade jag fått svårare att andas än normalt, men trodde i vanlig ordning att det skulle gå över. Men onsdag morgon var det riktigt illa. Skyhögt blodtryck, mycket dålig syresättning (vi har apparater hemma) och en mycket jobbig andnöd och trötthet. Jag ringde till vårdcentralen som sa att jag genast skulle ringa efter ambulans.
Den kom snabbt, två trevliga tjejer satte genast igång med undersökning, satte i infart i armen, eftersom de inte hade någon nål till porten. De körde aldrig ner på  vår nerfart, utan ambulansen stod och blockerade Pettersbergsvägen hela tiden de undersökte mig. Och tänk, jag brydde mig inte!

Full fart till närmaste sjukhus som är Södersjukhuset inne i stan, blåljus och sirener.
Misstanken var hjärtsvikt och/eller blodpropp i lungan.
Ett team på sex personer tog emot. Många nya provtagningar. De beställde lungröntgen men efter att ha haft kontakt med Radiumhemmet, beslöts att jag skulle göra en datortomografi med kontrast.
Jag kördes till ett bås och var uppkopplad till en apparat.

Under tiden kom Henrik direkt från jobbet. Det hade då gått fyra timmar.
Som tur var åkte inte Christer med i ambulansen, det tog nämligen 10 timmar på akuten. Men jag tyckte mest synd om honom. Han var av förklarliga skäl väldigt orolig.
Jag fick ligga länge och vänta på röntgentid, så skönt att Henrik kommit och muntrade upp. Han åkte med mig ner till DT och såg till att jag drack mycket efter röntgen. Kontrastvätskan är inte bra för njurarna och man måste därför dricka mycket. Men på akuten finns ingen room service, utan man får klara sig själv med egen medhjälpare.
Han hade dessutom hela tiden kontakt med Richard och Christer.

Strax efter vi kommit tillbaka kom Hanna, Henriks flickvän. Mitt bås hade förstås blivit upptaget och jag fick ligga på en brits i korridoren. Det är ingen överdrift att det är kaos på akuten.

Men jag hade det trots allt rätt bra. Andnöden hade blivit bättre av all vila och det var så skönt att prata med ungdomarna. Hanna hade telefonledes ställt samma diagnos som akutläkaren. Det är så lugnt och tryggt med dom båda. De satt kvar i fem timmar! De ville ju så gärna höra vad röntgen visat och vad läkarna skulle säga.


Det bekräftades att jag har pleuralvätska, vatten i båda lungorna och i hjärtsäcken. Metastaserna trycker förmodligen också på lungorna och med lungfibrosen därtill gör att det blir svårt att andas. Det har jag ju känt länge, men nu blev det akut. Ökad dyspné (andfåddhet) och förhöjt blodtryck, dålig syresättning och något förhöjd puls, ingen feber, något förhöjd ST-avgång (syntes på EKG), vet inte exakt vad det betyder, får fråga Hanna. Krepitationer (skrapljud i lungorna), uttalade lymfangitförändringar, dvs cancern i lymfkärlen, men det är ju inget nytt. Ingen propp i lungan.

Jag hade inte ätit sedan frukost och var rejält hungrig. God aptit har jag alltid haft, även om jag är sjuk. Ett hälsotecken. Som tur var hade jag en Rawbite i väskan och vid 22-tiden fick jag en smörgås på akuten.
De jagade rum till mig. Jag hade blivit inskriven på Medicin, men där fanns ingen plats. Jag hamnade till slut på onkologavdelningen. De var mycket trevliga, men alla undrade varför jag hamnat där. Jag hörde ju till Radiumhemmet. Men det var ambulanspersonalen som bestämde vart jag skulle åka.

När jag kom upp på avdelningen fick jag av nattsköterskan  yoghurt med frusen mango, ekobanan, varmt citronvatten och smörgås. Himmelskt gott. Hon lyssnade verkligen på vad jag önskade och vad hon kunde få fram. Jag hade fönsterplats och fin sjöutsikt.
Sov förstås dåligt. På morgonen fick jag fylla i frukostönskemål. Det blev naturell youghurt igen med frusna blåbär (heja SöS!), banan, kaffe, glutenfria smörgåsar med tomat, gurka och paprika, och gott ägg med mörk gula. Jag började känna mig normal igen.
Till lunch god soppa och i stället för den sockerstinna äppelkakan med vaniljsås fick jag frukt till efterrätt. Nej, de har inte anpassat kosten till någon cancerdiet, men försöker lyssna till önskemål.
På de båda andra damernas bord stod Coca cola! Jag vill inte döma någon, men visst är det trist.
På eftermiddagen fick jag grönt te och frukt i stället för kaffe och bulle.
Christer hade då kommit och det kändes väldigt kärt.
De ville skicka mig till Radiumhemmet, kändes inte kul.

Men till slut bestämdes att jag kunde få åka med Christer hem. Härligt!
Så jag kom hem i går kväll.
Jag fick vattendrivande tablett och recept på denna som vi nu hämtat på apoteket. Tack och lov att man har chaufför.

Trött, andfådd så fort jag gör något, men oerhört glad att vara hemma. Jag mår ju i alla fall bättre. Behövde väl ligga och vila i 24 timmar och få mat på sängen och service.

Så nu går Christer och jag här och flåsar, han med sin KOL och jag med mina lungor. Men vi har det trots allt bra och känner tillförsikt. Jag får lära mig att sänka kraven ytterligare. Något som Christer har försökt lära mig under många år.

Och så får jag njuta av julblommor och snart hyacintdoft.

Santa Monica i Falköping

Ja, Falköping kan vara värt en resa.

Jag har nu kommit hem efter en veckas vistelse på Santa Monica i Falköping.

Skall nu vila upp mig här hemma, för självklart tar behandlingarna mycket ork och kraft. Men eftersom jag vet att de är välgörande, är det inget man drar sig för.

 

Mitt ödem har dock blivit större. Jag har fått många infusioner och kroppen blir vätskefylld. Dessutom har jag inte varit ute och promenerat någonting, jag har badat mycket och naturligtvis inte haft kompression på vid dessa tillfällen. Jag tyckte jag såg ut som en Michelingubbe då jag skulle fara hem.

Det blir då också mycket svårare att andas, lungfibrosen gör ju sitt till. Undra på att man blir trött.

 

Vad har jag då fått förbehandlingar denna vecka?

 

Helkroppshypertermi, där man ligger tre timmar - om man klarar det - och får upp temperaturen helst närmare 40 grader. Dr Ilga hade full koll på mig hela tiden, baddade ansiktet/huvudet med kallt vatten, gav mig att dricka och hade full koll på syresättning, temp och puls. Hade syrgas i näsan hela tiden och eftersom jag hade huvudvärk, hög puls och lite andningssvårigheter, lyssnade hon på hjärtat och tog EKG. Jag fick också hagtornsdroppar i vatten. Jag kände mig trygg och allt gick bra. Efteråt låg jag i bädden bredvid och eftersvettades och sov.

 

Ozonbastu, dvs extra syresättning av kroppen genom huden.

 

C-vitamininfusioner i port-a-cathen

Glutationinfusioner genom porten

Magnesium genom porten

Salter pga all svettning, genom porten

 

Mindfulnessmeditation varje morgon (efter min vanliga qigong i ljusterapirummet)

 

Rektal ozonterapi - syresättning

 

Magnetterapi

 

Blodprover

Läkarsamtal med undersökning

 

Healing

Taktil massage

Zonterapi

Qiterapi

Chakra Chikitsa (massage och tibetanska klangskålar)

Bubbelbad (blev så pigg av bubblorna). Champagne i bubbelbad vore förstås det optimala, men jag  höll mig till vanligt renat vatten.

Studsmatta

Yinyoga

 

Ekologisk glutenfri buffé, 3 ggr/dag

 

Digert program och lilla kroppen klarade av det. Givetvis måste man inte utnyttja allt, det är förstås individuell anpassning och här om någon gång måste man lyssna på kroppen. Samtidigt vill man ju givetvis hinna med så mycket som möjligt som erbjuds från detta fina smörgåsbord.

 

 

 

Och här sitter jag och svettas i ozonbastun.
Luften värms upp till 55 grader, kroppen svettas och porerna öppnas. Fritt fram att syresätta kroppen.



Del av den fina salladsbuffén



Här är bädden förberedd för min helkroppshypertermi.



Detalj från yogasalen.



Våra underbara sköterskor, Kamilla och Lidia.



Och så är det dags att ta farväl av Santa Monica och Kamilla, som skjutsar mig till stationen.

 

 

 

Och till sist -

Det var en ros utsprungen för länge sedan

Den har varit gömd under 50 cm snö, klarat storm och piskande regn. En överlevare av rang!

 

Mera snö

Jag hade inte tänkt kommentera det amerikanska valet - det är det så många andra som gör.
Men jag blir så ledsen för alla dystopiska profetior. Utgången blev verkligen inte vad någon av oss hoppats på.
Men vi får inte fokusera på det negativa, inte ge eländet energi! Då blir det självuppfyllande profetior.
Nu gäller det att sända kärlek i massor till alla, att se världen som en ny och bättre värld. Göra bilden av att alla är jämlika och lika mycket värda. Målprojicering, vänner! Vet inte om det finns ett sånt ord, men det är som att se sig själv frisk, ta 2.40 i höjd eller vad det nu gäller.

Jag citerar Martin Luther Kings ord: "Vi måste acceptera en begränsad besvikelse men får aldrig förlora det gränslösa hoppet" (Tack Maria B).

Egentligen ville jag bara dokumentera dagens snövallar.
Vi fick närmar en halv meter snö här i Stockholm, med allt vad det innebar med trafikkaos o dyl. Det var inte så många som hunnit få på vinterdäck. Alla bussar inställda, lastbilar stod på tvären och stillastående bilar blockerade vägarna. Inte lätt att sköta sjöröjning då.
Så tidigt som den 9 november har det aldrig kommit så mycket snö på över 100 år.

Så idag, när det var +1 grad och sol tog jag en liten promenad. Vi har varit så duktiga och orkat skotta bort mycket av den blöta tunga snön. Så vi slipper pulsa när vi skall ut till  hönsen eller hämta tidningen och posten.

Det är så många som tagit mycket vackra vinterbilder, men jag klistrar i alla fall in dagens skörd. Har jag dokumenterat det finns det kvar. Eftersom det blivit plusgrader hade mycket av snön redan rasat av grenarna. Men man tar hellre en promenad i sol än i snöstorm.



Växtligheten blev överrumplad. Många träd har t o m gröna löv kvar.



Bellman har fått en extra isolerande snötopp.



"Hemma på vår gata i stan" (Stina i Saltkråkan).
Vägen nyplogad! Vårt staket till höger.



Den berömda Eroticarosen har nu fått ett rejält isolerande täcke.
Inget spår av rosrabatten till höger.
Och buskarna t v har kvar sina blad.



Och från andra hållet. New Dawn-rosen vid entrén är fortfarande alldeles grön.



En avborstad och framskottad bil. Tur att vi har stor trädgård.
Det kan bli svårt att bli av med snön här på gatan annars.



Hemma. Ingen risk att tidningen och posten fryser.

Den skottade gången ut till hönshuset.
Hönsen stack ut näbben, men gick rätt snabbt in igen, trots att de har barmark utanför gluggen.
Nej, de gillar inte vinter och eftersom Blomman ruggar, har hon inte så tät fjäderdräkt just nu.

Den 7 - en ljus novemberdag

Och då menar jag ljus i bokstavlig betydelse i form av lux.
Sällan har jag upplevt en så ljus 7 november, sol och massvis med snö.
Men visst kom snön lite för tidigt. Det är visserligen vackert, men jag tycker det var alldeles nyss som jag kunde sitta ute i solstolen.
Vi hann bara precis stuva undan utemöblerna (med ungdomarnas hjälp), men presenningarna hann vi aldrig få på. Men nog tinar detta snötäcke rätt snart?
Jag minns dock ett år när snön kom 14 november och låg kvar hela vintern fram till april.

Och den fina Erotica-rosen tyckte det blev tungt när snön tyngt dess huvud.

 

 

 

Jag tog en promenad i skogen och försökte fota, men mina raynaudfingrar protesterade. Några bilder blev det i alla fall.

 

Säsongen har börjat. Pulkaåkning i Gropen.



Mitt lärkträd ute på udden.
Även för lärken kom vintern lite abrupt. Det har ännu sina barr kvar, fast de har förstås bleknat och förberett sig för kylan.



Ett solbelyst Stora Essingen i fjärran har fått många vita tak.

 

 

 



Årets första snögubbe hittade jag vid Eolshälls 4H-gård.

Beträffande lymfödemet har det nog blivit lite bättre, efter jag nu fått kompressionsstrumpor. Dvs. jag använder stay up och cykelbyxan. Testade hela strumporna en gång, kämpade nära en halvtimmer på att få på mig dom. Svetten rann, benet och foten krampade, fingrarna var för svaga.
Skall tillbaka till lymfteraput den 25. Kan kanske få något tips på hur jag bäst skall få på mig dem.

Om nu ödemet har minskat något har å andra sidan ischiasen gjort sig påmind igen. Nerven var väl mera inbäddad i lymfvätska, vilket gjorde den lite avslappnad??

Nu skall jag ut och skotta snö. Det blir i små etapper. Ganska ljust idag också men ser att ett lätt snöfall nu gör himlen lite mörkare.

Ja. hönsen ja. De stannar helst inne i sitt varma hönshus. Blomman ruggar och Silke står för äggproduktionen. Ett miniägg varannan dag ungefär.

Rosor, växthus och lymfa.

Kommer ni ihåg rosknoppen som jag visade den 7 oktober?
Knoppen utvecklas sakta men säkert. Hoppas den hinner visa sin fulla blom innan frosten tar den.
I natt var det tydligen -0,4 grader, enligt termometern. Men det syntes inte något i trädgården, när jag väl kom upp.
Men det blev en dag med utebestyr. Nu gäller det att stänga trädgården inför vintern.

 

Det är en Erotica ros.
 Jag köpte den till Christers födelsedag för flera år sedan...

 

Jag tömde det mesta i växthuset idag när det blev så fint  och stilla väder.

Några plantor får en andra chans, dvs de får stå nära frostvakten i växthuset och kanske utvecklas lite till. Det var några chili, jalapeño och aubergine.

Tomatplantorna har blivit slaktade och tomaterna skördade.

 

Pelargoner och medelhavsväxter får komma in i källaren. Ännu står olivträd, citron och Afrikas blå  lilja ute på altanen. De klarar en frostknäpp, sen får jag be sönerna komma och bära in.

 

Jag gillar det här cykliska. Avslut och ny början.

 

Det vita mullbärsträdet blev alldeles gult.
För några dagar sedan kunde jag sitta och vila här under trädet, med hönsen omkring mig, när kroppen sa ifrån.
Nu, efter stormen, är trädet kalt



 

 

(Foto: Christer Löfdahl)

 



Höstvindar friska.
Grannens björk gör vad den kan för att tömma alla sina blad på vår nerfart och altan.

 

 Jag har nu varit hos lymfterapeut. Dessvärre fick jag ingen massage - det hinner man inte med numera.

Men jag skall få hela kompressionsstrumpor, liksom stay ups och cykelbyxor.

Jag tyckte att benet var lite bättre. Jag har ju hela tiden haft knästrumpor, men ovanför var benet väldigt svullet.

Jag tror terapeuten sa att det var 1,2 (eller var det 1,8?) liter mer lymfvätska i höger än i vänster ben.

Det gäller att åtgärda innan det transformeras till fast substans och blir helt permanent.

Även i buken har det samlats en del.

Jag tyckte väl jag gått upp lite i vikt!

 

Det positiva med lymfödemet är att ischiasen inte har värkt. Jag har kunnat jobbat utomhus, utan smärtor.

 

Glädjande besked

Sommarens sista rosknopp?
Jag har glömt om just denna är Ingrid Bergman, Bachara eller Erotica.
Jag tycker det är så hoppingivande med knoppande blommor.

 Jag var idag på Radiumhemmet för att få besked på senaste datortomografin.

Sammanfattning:
- minskade inflammatoriska parenchyminfiltrat, (dvs inlagring av främmande celler i lungvävnaden).
 - ingen signifikant statusändring i övrigt i thorax eller buk.

Det är ett mycket glädjande besked att inte tumörerna vuxit så det märks och att inte lungan var mer angripen.
"Det är otroligt" som min onkolog uttryckte det.

Det är verkligen ett bevis på att jag gör allting rätt. Och att jag får den hjälp jag behöver.

Jag var ju rätt orolig inför detta besked pga. symptomen jag fått med värk och ödem.
Jag skall nu hitta en lymfterapeut som kan hjälpa mig med massage och prova ut kompressionsstrumpa som går hela vägen och inte slutar vid knäet som de jag nu har.
Månne det blir strumpa à 6000 kr från Onemed?? Ni som följt med debatten om Stockholms läns landsting upphandling förstår vad jag menar.

Sen fick vi träffa Hanna  också på KS och krama om henne inför hennes USA-resa i morgon.

Jag fick så mycket energi så jag gick min runda i skogen då vi kommit hem och hälsade på trädet som jag brukar prata med. Känner sån enorm tacksamhet.


Vi har en kall hård vind här fast soligt. Var ute i trädgården en liten stund med hönsen, plockade in lite tomater och klippte lite kvistar.

Vilken tur för Blomman att vi inte orkat skyffla grusgången i höst. Där hittar hon mycket smaskens.

Lilla Silke håller sig till gräsmattan och de gamla plattorna som leder till hönshuset.

Den gyllene vägen

 

Elefantben

I onsdagskväll, när jag som vanligt skulle tvätta fötterna och smörja in dom märkte jag att foten var uppsvullen. Det var som den sötaste babyfot, inga fotknölar, melleoler,  syntes. Men svullnaden fortsatte upp över hela benet, knäet jättestort och låren var stora, fasta och släta.
Nej detta elefantben var inte vackert. Och gav förstås upphov till oro.

Lymfödem är inte ovanligt efter cancerbehandlingar och med tanke på mina angripna lymfkörtlar förstod jag att det var stopp någonstans.
"Det kan ju vara blodpropp också" sa en sjuksyster lite hurtigt.
Min första tanke - vad vet jag om lymfan?
Lymfan har ingen egen pump. Den får hjälp av att röra sig genom man motionerar något, djupandas eller får lymfmassage. Om jag gått till doktorn hade jag kanske fått vattendrivande, vilket bara hade förvärrat läget. Lymfan innehåller inte bara vatten utan fett och proteiner också. Tar man då bort vattnet blir lymfvätskan ännu mera trögflytande och besvären förvärras.

Så vad gör jag? Börjar massera förstås, mot hjärtat. Tar på mig kompressionsstrumpa, som jag normalt använder vid långa flygturer, och djupandas.
Nästa morgon torrborstar jag hela kroppen, mot hjärtat, smörjer in mig och sätter på kompressionsstrumpa igen. Svullnaden har gått ner något.
Så kör jag frekvenser mot ödem på min F-scan frekvensapparat och sitter högt med benet. Och andas.
På kvällen tar jag epsombad och badar bastu, Dricker mycket Pau d'Arco te.

Motionen bestod i att plocka äpplen, ta bort tomatkrukor utomhus, skörda tomaterna och tvätta krukorna och lite annat  pyssel.
Nätterna är svala och börjar bli riktigt kalla. Men frost har vi inte haft än, tack och lov.

Ja, benet ser bättre ut nu, men jag har fortfarande kompressionsstrumpa, masserar osv. På fredag skall jag träffa min onkolog,  få DT-svaret och höra vad hon tror om ödemet.

Många trevliga besök, retreat och solbelyst kam.

Veckan har präglats av socialt umgänge med kära besök.
Först var syster Gunilla och svåger Klasse här, så ungdomarna Richard, Henrik och Hanna förstås, Christers kusin Gunilla från Skåne tittade förbi under ett Stockholmsbesök, och Sirkka var och handlade i min  lilla butik.
Och från Arvika kom kära Ulla S. med massor av god energi och en underbar bok, "Ljuset över jorden flödar", vackra tänkvärde ord och bilder att stanna till inför och begrunda.

I helgen firade vi Christer som fyllde år. Sönerna hade köpt med sig mat från Kalf & Hansen, ekologiskt, glutenfritt och mycket gott. Så slapp jag tänka på att laga mat. Till det drack vi ett gott rödvin, Rio Grande från 2007, som Richard och jag köpte i New Mexico när vi bl a gjorde en vinprovningstur där 2013. Den flaskan hade vi sparat till ett festligt tillfälle, så det passade utmärkt.

Det gav mig så många härliga minnen från när jag var och hälsade på Richard i Texas sommaren 2013. Jag var tvungen att kolla lite bilder.

Vi besökte bl a White Sands, en av världens största underverk, ett område på 275 Square miles (fixar inte att räkna ut hur stort det är) som bara består av vita sanddyner. En oerhört märklig syn. Och oerhört vackert, med ett förunderligt ljus. De har fullmåneceremonier där av förståeliga skäl.

 

Vinprovning på vingården Rio Grande.

Därifrån köpte vi flera flaskor, varav vi drack en nu i helgen på Christers födelsedag. Om man har god syn, ser man att det står Rio Grande på glasen.

Midsommarafton gick/klättrade vi till Aztec Trails Cave och hade picknick i grottan. Kändes stort att gå på aztekernas väg.

Aztec Trails Cave skymtar till höger.





Men som sagt, detta var 2013.

"Till flydda tider återgår
min tanke än så gärna,
Mig vinkar från förflutna år
Så mången vänlig stjärna.". (Fänrik Stål)

 
Jag har också varit på en retreat nu i helgen, "Upprätta ditt inre barn". En dag fylld av meditationer och  shamanska ritualer. Så underbart att få kontakt med "Lilla Solweig". Kände mig så stärkt och upplyft efteråt. Tack Lena för en mycket givande dag!

Pojkarna har hjälpt till att såga ner en del träd, så nu har vi mycket att ta hand om. Vi jobbar lite grann, så vilar vi, så jobbar vi. Fungerar utmärkt.

När jag låg i hammocken och dåsade och hade hönsen gående en bit därifrån i trädgården, såg jag något mycket vackert.
Har du någon gång sett en solbelyst hönskam?
Blommans blodfyllda kam lyste med den vackraste röda färg när solen lyste genom den. Hon har en stor fin kam som står rätt upp. Inte blek, hängande som man ser på burhöns eller t o m frigående ekologiska höns i stordrift.
Men så är Blommans äggula nästan orange och säkert fylld av D-vitamin. Hon är en mycket glad och lycklig höna.

Så är det ju skördetider. Den här milda hösten gör att allt får växa så länge som möjligt. Men idag har jag i alla fall på nytt skördat mangold, persilja, rödbetor, morötter, tomater och äpplen. Det lär vara kallare väder på väg och skönt att skörda i sol. Men det blir lite för mycket att ta hand om. Köket är fullt och benen värker. Men dagen är inte slut än.
Bara jag får vila lite så brukar jag komma igång igen. Ekorren i mig vill inte att något skall gå till spillo.

Jag har dessutom fått hem nya varor som skall plockas upp och prismärkas. Så butiken är öppen och fylld med fräscha ekologiska varor, ifall ni undrar. Jag har inte skickat ut något brev till var och en av er som brukar komma och handla. Lite latare har jag nog blivit.

Nej, jag har inte fått något svar från senaste DT. Jag har varit och tagit blodprover idag och skall träffa min onkolog den 7.

Gotland och ny DT

Tänk att jag kom till Gotland i år också.
Jag tror att det bara är ett enda år i mitt liv som jag inte varit någon gång på Gotland.
Året, 2010, jag fick cellgifter, operationer och strålning,  blev det ingen gotlandsresa.
Och den här sommaren har det varit många andra trevliga turer och aktiviteter. Men nu har jag varit nere i Visby några dar.
Dessvärre hann jag inte ut så mycket i naturen och att gå längs stränderna. Dagarna var fyllda med behandlingar och kärt prat med mina närmaste släktingar där.
Jag fick en underbar behandling av Anette på Naturlig hälsa, http://naturlighalsa.net/ samt frekvensscanning, behandling och omprogrammering av min F-Scan, frekvensapparaten, hos min underbara systerdotter Maria.
Så fick jag samtidigt tanka lite extra kärlek av hennes döttrar Hanna och Julia.

Christer skjutsade mig till Bromma, syster Gunilla och svåger Klasse hämtade på Visby flygplats. Sängen i gäststugan var bäddad, så det var bara att slagga då jag kom fram.
Sen på hemvägen fick jag skjuts från dörr till dörr, då Gunilla och Klasse tog båten över till Nynäshamn. Vi hade familjehytt, så vi hade det tyst, skönt och bekvämt under resan. Christer tog emot med förmiddagskaffe då vi kom hem till oss.
Bekvämare kan man inte ha det. Tack alla!!

I morgon måndag skall jag på behandling hos Fia, http://arcadiafriskvard.se/.
Det har blivit tradition att jag besöker Fia innan jag skall göra en ny datortomografi, vilket jag skall göra på tisdag.
Och som vanligt ber jag om många tummar.
Och som ni förstår av min blogg, så mår jag bra. Lite värk och trötthet är inte mer än vad jag står ut med.
Nu vill jag bara att DT-apparaten och onkologen är av samma åsikt.

Mot nya äventyr. Denna gång i Jämtland.

Nu i helgen gjorde Richard och jag en underbar tredagarstripp till Jämtland.

Första stoppet var i Sundsvall. Där åt vi väldigt gott på en kravcertifierad restaurang, Tant Anci & Fröken Sara. Kändes både nyttigt, gott och mycket fräscht.





Sverige är så vackert, även sett från ett bilfönster.




Indalsälven passerade vi många gånger.

Stärkta fortsatte vi till Österåsen i Jämtland där jag äntligen fick träffa min trevliga Fb-kompis Arja.
Vi pratade och pratade hela kvällen. Vi har så många gemensamma intressen med odling och hälsa.

Tidigt nästa morgon var jag ute och qigongade och fotograferade. Dessvärre låg dimman tät, så det blev inga bra bilder av Arjas vackra trädgård.

I det här huset bodde jag i gästrummet och sov väldigt gott.



Medan Richard disponerade hela  bryggarstugan.

Just nu sitter jag och dricker Arjas goda bergeniate. Det lär hjälpa till att syresätta blodet.
Tack Arja!


Lördag förmiddag anlände vi till ett regnigt Åre.

 

Vi gjorde lite bilsightseeing tillsammans med Richards kompis Jeff, som bor där. Jag hade då installerats i min trevliga lägenhet.  Nu var det Richards tur att prata och prata med sin kompis.
Jag strövade omkring lite i byn, men eftersom det regnade fortsatte jag rätt snart upp till min lägenhet, där jag kunde vila i lugn och ro.



Utsikt över Åre by och Åresjön. Jag bodde högt upp.



Mera utsikt från mitt boende.



På väg upp till min lägenhet. Mycket smältvatten från fjälltopparna.



Så vackert och rogivande med det porlande ljudet.



Snart framme vid lägenheten.



När jag qigongade nästa morgon hittade jag några nyfikna troll.
De kunde inte låta bli att kolla solens första strålar och hade förstenats.

 

Nästa dag var det nästan sol. Kabinbanan upp till toppen var dock avstängd pga blåst. Men Jeff tog oss till en annan lift så vi fick komma upp lite och få njuta av utsikten och känna bergens kraft.
Mina lungor fylldes av den friska fjälluften. Funderade på att ta med en flaska hem...



På sommaren är det cyklister som "äger" berget. Liftarna är byggda så man lätt kan trasportera upp cykeln.



Det här är VM6:an, sexstolsliften som vi åkte med. Den tillverkades 2002 och vid byggnationen användes världens största helikopter, Mil Mi-26 (info för nördar)



Här ser man några cyklister som tar sig ner för berget. Det kan man kalla mountain bike.

 

 

 

Vi fortsatte till Tännforsen, Sveriges största vattenfall. Det är numera ett naturreservat som tur är. Det har varit hotat, man ville bygga kraftverk där, men protesterna var givetvis högljudda.
Det är mäktigt att stå och höra dånet från det forsande vattnet.

På vägen dit var det en mycket vacker promenad. Oh, vad jag mår bra ute i naturen! 

 

Jag njuter!



Svårt att återge på foto, men intrycket finns kvar på näthinnan, ljudförnimmelsen och känslan.

Många nyanser av grönt.

Vi hade fantastiskt trevligt. Resan med Richard var så givande.

Vi hann prata så mycket och jag är så lycklig.

 

 





Middag på Werséns i Åre.
Skål på er.
Tack Richard och Jeff för en underbar resa!