Bra julklapp?

Idag var jag på Radiumhemmet och träffade min onkolog.
Svaret på senaste datortomografin var positivt. Det är en viss regress av tumörerna, men cancern är förstås inte borta. Det var inte så stor skillnad på svaret efter sex cytostatikabehandlingar mot det nu efter sju behandlingar. (Fast biverkningarna blev fler.) Hade jag då verkligen behövt den sjunde? Det får man aldrig veta.
Huvudsaken är att tumörerna minskat och att de inte bråkar med mig. Jag försöker nu bygga upp kroppen på nytt så gott det går.
Värdena från blodprovet ASIH tog i går, var mycket bra.
Jag tycker, som jag så ofta sagt, att min lilla kropp är fantastisk och känner enorm tacksamhet för varenda liten cell som jobbar på så gott den kan.

Jag vet att ni är många som undrat hur resultatet efter CT:n var, så jag slänger iväg en kortis idag.
Och nu vänder det, eller hur?
Vi har nymåne, vintersolstånd idag, ljuset återvänder och vi går mot ett nytt och förhoppningsvis lite bättre år.
Jag såg solen idag efter några riktigt mörka trista dagar. Det finns alltid hopp!

Jag citerar Niklas Strömstedt:

"Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
Men det blir ljusare igen"

Jag önskar alla mina kära vänner och läsare underbara fröjdefulla dagar
GOD JUL!

Ny CT på onsdag. Samt stor tacksamhet till alla givmilda personer som stärker mig mycket.

På onsdag är det dags för en ny datortomografi. Då kommer jag så småningom att få veta om årets tuffa, ansträngande och besvärliga behandlingar har gett önskat resultat.
Biverkningarna har satt spår i kroppen.
Förmodligen får jag inte besked förrän strax före jul, då jag fått läkartid hos min onkolog.
Gissa vad jag önskar i julklapp?!

Jag tycker att jag omges av så mycket omtanke från familj och vänner.

Jenny A var t ex här med en vacker höstbukett ("som matchar era gardiner") och vackert gratulationskort till att vi blivit farmor och farfar, Marias fantastiska orkidé blommar intensivt och ståtligt fortfarande, Sirkka kom med en julstjärna som en tidig julhälsning (fast hon kom för att handla), Gunillas Amaryllis har slagit ut och påminner om att det är dags att ta fram elljusstakar och juldukar. Jag älskar den här tiden. Och vad jag njuter av all blomsterfägring.

Färdiga maträtter har jag tidigare fått av underbara Eva R och Isa. Stor kärlek till er.
Och Birgitta var inne med härliga gruyèreostar och Lena M kom med fantastisk fin olivolja från en liten grekisk gård de bott på.

Det är lite farligt att rada nämna personer vid namn, jag har säkert glömt någon i skrivande stund.
Jag får dessutom så mycket positiv feed back på bloggen och digitala styrkekramar från många håll. Kroppen suger åt sig detta.
Mitt hjärta fylls av tacksamhet. Kommer jag någonsin att kunna återgälda allt? Om det inte blir i detta livet, får det väl bli i nästa.

Jag har lärt mig att inte ställa för höga krav på mig själv. Det gäller att kunna ta emot kravlös kärlek.

När vi kom hem, efter att ha hälsat på Oliver för första gången, stod ett vackert paket på trappan.
Det var från Marketing Manager på Vita Coco!
Jag har nog någon gång skrivit i min blogg hur mycket jag uppskattar detta kokosvatten, hur det hjälper till att återfukta och ge kroppen extra kalium och annat. Dessutom är jag stor användare av ekologiskt koksfett till allt.
I kartongen låg 1 liter vita coco och 3 stycken 33 cl kokosvatten med olika smaker + en fin kokosfettburk.
Därtill ett vackert kort som berörde mig.



"Solweig, Du är en sann kämpe. Vi skickar massa styrka och lite kokosvatten till dig. Hälsningar team Vita Coco"
står det på kortet.

När jag sen skrev och tackade fick jag detta svar:

"Tack själv för detta. Och fantastiskt med en ny familjemedlem, grattis! ☺

 Vi är så glada att kunna göra något litet för att lysa upp för en liten stund, om än det känns så litet i det stora hela.

Fortsätt hålla denna glöd, som jag tycker mig känna i din positiva inställning i det du skriver, det imponerar enormt.

Du är en sann inspirationskälla. Stort lycka till på din resa. "

 

Värmande ord som känns så gott i kroppen.

 

Jag vet inte om de vet att jag är kund hos Biofood och återförsäljare av deras produkter. Det har blivit rätt dålig omsättning i år, så jag har inte varit någon stor kund. Men kokosvatten försöker jag alltid ha hemma.

 

Nu väntar jag på att fönsterputsare skall komma. Det känns så fräscht med rena fönster när man skall sätta ut alla elljusstakar.

På söndag är det första advent, så börjar den härliga tiden med  ljus och kärlek och inga krav!

 

 

 

Åttan inställd

Det blir ingen åttonde behandling i morgon!! Det har blivit så mycket biverkningar efter de sju tidigare cytostatikabehandlingarna så man törs inte ge mig mer.
Och jag är glad!
Visserligen sa doktorn att tumörerna kommer aldrig att försvinna, men det är lämpligt att göra en paus nu. Ju längre uppehåll man kan göra innan det är dags för nya behandlingar, desto bättre.
Jag försökte tala om för cellerna och immunförsvaret att inte lyssna på doktorn, negativa besked kan verka som en självuppfyllande profetia. Vi jobbar på som vanligt och ser framtiden an.
Jag var inte ett dugg glad över att behöva gå igenom ytterligare en häxkur med diverse cellgifter och kroppen bad högljutt "gånge denna kalk ifrån mig".
Så då blev vi bönhörda.

Nu måste jag stärka och detoxa.

Ett klart stärkande evenemang var farsdagsfirandet i söndags tillsammans med ungdomarna och lille underbara Oliver.

I Dagens Nyheter den 8 november kungjordes denna stora händelse.

Henrik sa att från och med i år måste Fars Dag firas ordentligt :=). Så vi firade de båda papporna Christer, som dessutom är farfar nu, och Henrik.

Nu börjar också vintern göra sig påmind. Vi har tjock is på tunnorna. I går lyckades jag tömma några.
Blomman ruggar för fullt och lägger inga ägg. Hon byter "päls" inför vintern. Det gjorde hon vid exakt samma tid i fjol. Lilla Silke gör henne sällskap och skippar äggläggandet.

Som tur var hade vi kärt och trevligt Gotlandsbesök i veckan. Min syster Gunilla och svåger Klasse var över några dar. Och de hade med sig ekologiska gotländska ägg. Frukosten är räddad.
De ville så klart också beundra det senaste tillskottet i Wessman-klanen.

Nu skall jag strax iväg på medicinsk yoga (om taxin kommer). Det är så välgörande för kropp och själ. Kunnig, duktig ledare. Allt i ASIHs regi.
Som alltid - stor tacksamhet!

Stor lycka

Jag har blivit farmor!!
Oliver föddes i förrgår, torsdag den 2 november. En stor fin kille som vi fick träffa igår.
Det är väldigt stort i vårt liv.
Vi gratulerar Hanna och Henrik och känner oss djupt tacksamma att vi fick uppleva detta.






Ja det är sann lycka. Christer och jag skålade på torsdagskvällen med minichampagne. Naturligtvis åt vi också goda oliver, hommage till Oliver.

Visst finns det mycket att glädjas åt. Blomsterprakt t ex.

Passionsblomman som jag har haft stående ute på terrassen blommade när den kom in.





Än blommar passionen





Azalean som jag fick av Christer på min namnsdag den 9 oktober,
(Inger är mitt första namn), blommar fortfarande fantastiskt.
Sällan har jag sett så många blommor på en gång och hela tiden. Man tror knappt den är äkta, men det är den.

För övrigt är det utejobb i trädgården som gäller när orken finns där. Men nu fick vi milt igen, +10 idag, så det känns inte så akut.

Dagen efter

Jag kom hem efter 8,5 timmar i går, fullproppad med cytostatika och annat. Fruktansvärt trött.

 

Bilder från Radiumhemmet

En icke smickrande selfie. Jag mår inte så superbra där.

 

Apparaten som reglerar det hela.

 

Sex flaskor som skall in i kroppen

Då gäller bara vila och vätska - filtrerat vatten, Vita coco kokosvatten och granatäpple/rödbetsjuice. kallt och uppfriskande. Mat hade jag haft med mig till sjukhuset i vanlig ordning.


Sömn blir det dock ingen. Kroppen ar alldeles för uppjagad. Varenda cell skriker "nu tyar jag inte mera!"
Efter tre timmars sömn i natt gav jag upp. Kroppen bara vred och vände på sig, lugnet infann sig inte.
Jag måste hjälpa min stackars kropp, tycker så synd om den pga. allt vad jag utsätter den för.

Jag tappade upp ett lavendelbad, tände levande ljus i kandelabern på badkarskanten och sjönk ner. "Det tackar vi för" sa cellerna. Kroppen är så vätskefylld, ödemet stort. Tre liter intravenöst samt mycket vatten klarar inte det sargade lymfsystemet och njurarna. Jag la upp fötterna högt och masserade framför allt högerben och buk, där ödemet är som störst efter operationer och mycket strålning för sju år sedan.
När man får cellgifter och kortison får man yangöverskott. Yang = dynamik, rörelse, ljus, hetta mm. Då gäller det att stärka yin, det lugna, mörka, stilla. Så jag tryckte på yinpunkter på lever-, njur- och mjältesmeridianerna som ligger ytligt på fötterna och benen enligt akupunktursystemet. Något hjälpte det kanske, men det är inte detsamma som att få en hel behandling. Jag kände i alla fall att de kom igång, fick "qi".
Efteråt smorde jag in mig med ekologiskt kokosfett på överkropp, den hårlösa skulten samt i armhålorna och masserade med cypressolja på ben och buk, som Maria Åkerberg har lärt mig är bra vid lymfödem.
Jag tog även extra melatonin, som är bra och lugnande vid sömnproblem. Vi får lätt melatoninbrist nu när vi vår sämre med dagsljus. Särskilt cancerpatienter kan behöva lite extra + D-vitamin förstås.

Nu har jag vilat några timmar. Det blev ingen mera sömn, men rejäl avkoppling i alla fall. Dock blev jag hungrig och måste gå upp och äta lite frukost.
Tyckte jag lika gärna kunde skriva av mig också. Ni är många som är så gulliga och undrar hur det går.

Att jag skriver är ju för att jag vill dela med mig av mina erfarenheter och vad JAG gör. Det är inget recept som passar alla. Man får känna in som vanligt.

Jag läser just nu Lise Bourbeaus "Läk dig själv, bli vän med dina fem inre sår". Den handlar om själens läkning men eftersom kropp och själ hör i hop i högsta grad kan ingen kropp bli hel om inte själen är det. Hon talar också mycket om egots roll - liksom även Eckhart Tolle gör.
Så märk väl - att jag skriver blogg är inte för att boosta egot. Jag ser det mer som terapi för mig, ett sätt att bearbeta vad som händer, få perspektiv och naturligtvis dela med mig.

Men jag läser annat också. På sjukhuset läste jag David Lagercrantz första bok i Milennieserien, "Det som inte dödar oss" eftersom jag hade den boken i telefonen. Har inte hunnit så långt, men den är mycket välskriven. Dessförinnan läste jag - för första gången - Stephan King. En riktigt bra triologi om Mr Mercedes.
Christer har köpt ett familjeabonnemang på Nextory, och där finns massor av bra litteratur som e-böcker.
Det är skönt att blanda spänning, fiktion (har förresten läst hela Engelsforsserien av Sara Bergman Elfgren och Mats Strandberg) och mera djupgående själslig litteratur. Samt givetvis välskrivna böcker om hälsa. Har precis också läst underbara Karin Björkegren Jones bok  "Omstart", om hur hon tar hand om sitt lymfsystem efter strålskador.

I natt var första frostnatten. Gräset var lite krispigt men det var ingen is på tunnorna. Tur det. Jag har ännu mycket kvar ute. Men jag brukar ju vara lite speedad efter behandlingen så jag har nog ork idag att ta hand om en del.
Dessutom kommer Henrik. Han är stark och ger oss så mycket glädje.
Nu ännu mer än vanligt. Vi väntar nämligen vårt första barnbarn i dagarna!
Henrik och Hanna berättade det tidigt för oss så hela sommaren har vi känt sån glädje och följt den lillas utveckling och sett hur Hannas mage blivit allt rundare.
DET är mycket stort i vårt liv. Så nog har vi något att leva för och försöka må så bra så länge som möjligt. I går när jag kom hem hade Christer kraftig frossa. Det släppte något när jag väl var hemma. Vi behöver verkligen varann.

Jo, förresten. Jag fick hem varor från Maria Åkerberg i förra veckan. Hon hade ett jättefint erbjudande på hennes prisbelönade underbara dagkrämer, Face Lotion More, Face Dream och Face Lotion Clearing. Man får 100 ml till priset av 50 ml före den 31 oktober. Jag hade några beställningar och passade på att köpa lite mer. Så kommer du hit före 31 oktober kan du fynda julklappar till dig själv och andra. Nästa vecka bör jag vara fit for fight igen, hoppas jag.
Jag får hem olika varor från mina ekologiska leverantörer lite då och då. Du kanske behöver komplettera med något mer?

Mera cellgifter på torsdag.

Operationen förra veckan gick bra och jag kom hem fredag eftermiddag. Trött och skakig, men nu sitter det en ny uretärstent som skall klara ytterligare 9 månader.

Tyvärr räckte det inte med sex cytostatikabehandlingar, vilket jag hoppats på. Den synliga tumören på halsen har  krympt helt och hållet och jag trodde det var en bra indikator på att resten i kroppen också krympt.
Jadå, DT:n visade en långsam regress. Några hade krympt från 19 till 14 mm. Men det är alldeles för lite anser jag, efter allt jag gått igenom denna sommar. Men jag får ta till mig att det är en minskning.

Röntgen visade också på nya lungförändringar, vilka berodde på cellgifterna trodde min onkolog. Inte kul. Vad utsätter jag min stackars kropp för? Men jag har lättare att andas nu, vätskan i lung- och hjärtsäck var borta. Hoppas att qigongen och yogan fixar de här lungförändringarna så att det inte blir något allvarligt permanent.

Och som sagt, på torsdag är det dags igen för en härlig cocktail av cellgifter.

Vi har haft några härliga soliga höstdagar. I går var jag t o m ute och gick i skogen, med käpp visserligen, men tog mig runt hela rundan. Kunde även tanka lite vid mitt kära träd. Det var så länge sedan och jag kände mig så glad att jag klarade av det. Inga pauser på några bänkar, eftersom de var så blöta. Heja kroppen!
Och i dag har vi haft utejobbardag. Nu blir det inga fler sovtimmar i hammocken denna säsong. In med dynor, paviljongtak och de flesta pelargoner. Man får passa på innan Ophelia kommer.
Det står att orkanen Ophelia är på väg. Förhoppningsvis tappar hon fart innan hon kommer hit.

Jag har skördat rödbetor, mangold, tomater och den sista potatisen. Man känner sig så rik då man kan äta denna egenodlade, näringsrika skörd. Ekologiskt och närodlat, från landet direkt i grytan.

Och mina frukostar får jag nog äta inne nu. Tidigare har jag ju kunnat sitta ute under mullbärsträdet och njutit tillsammans med hönsen.
Nu lyser trädet gult och håller på att tappa sina löv.


Det vita mullbärsträdet i höstskrud



Jag avslutar med ett citat av Tage Danielsson som Helena af Sandeberg påminner om i Johan Cronemans intervju i dagens i DN.
"Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.
Det kan vara tungt, men man måste försöka.
Om man ger upp och drunknar i sorgen ökar man världens elände."

Låt oss leva efter dessa kloka ord.

Urologen

Ligger på Urologen, KS. Opererade in en ny uretärstent i går. Operationen gick bra vad jag kan förstå. Men bedövningen ville aldrig släppa. Det var spinalbedövning  (ryggen) . Eftersom jag har lite andnöd, ville inte narkosläkaren söva.
Han satte först in en artärinfart i handleden  , mycket smärtsamt. Han grävde och grävde.

Jag fick kraftigt tryckförband över, eftersom blödningen är riklig. Om det blir ärrbildning efteråt, så vet ni att det är inte något självmordsförsök.
Ingreppet gav i alla fall tydliga besked om blodstatus. Lågt  koldioxid, låga värden av aluminium, magnesium samt kalium. Jag fick dropp av de tre sista. Så nu är jag påfylld på nytt.

Jag har eget rum med utsikt över parken och i natt lyste fullmånen in genom fönstret. Så vackert.
Jag var dock för matt för att sätta igång med fullmåneqigong.
I morse gjorde jag i alla fall ett kort pass. Okej, inte samma energier som i trädgården. Men jag har inte rört mig på ett dygn, på grund av bedövningen, så det var skönt att strcka på sig. Ryggen värkte av allt liggande och sprutan.

Just nu äter jag en stor frukost. Härligt. Var fastande ett dygn nästan.
Ägget ser inte ut som Blommans. Blek gula med grön kant. Men vad kan man begära av ett fattigt landsting?

Jag har det i alla fall bra nu och hoppas få åka hem senare i dag.

(Skrivet på mobilen - inte min bästa kompis. Jag vill ha stort tangentbord)

Datortomografi igår och Christer 70 år

I går var det dags för ny datortomografi. Denna gång på hals, thorax och buk. Halsen har de inte tagit med de senaste gångerna, vilket jag påpekade för onkologen. Hon skickade därför en ny remiss där även halsen skulle fotograferas.
Min stora tumör ovan nyckelbenet har dock krympt väsentligt. Ett mycket gott tecken.
Christer skjutsade och det gick väldigt snabbt och smidigt på Globen Unilabs röntgen. Man kunde dock inte sätta in kontrast, pga. att jag får så mycket cytostatika och inte kan belasta njurarna mer.

I dag har ASIH varit här och tagit prover samt lagt om förband på halsen. Och nu skall även en läkare från ASIH komma och lyssna på lungor och hjärta.
De ringde nämligen från Urologen i måndags att det var dags för nefrostentbyte, en operation som är planerad till den 5 oktober. Ingen rast och ingen ro.
Så i stället för att behöva åka till KS två  gånger för inskrivning och läkarbesök kunde jag hemifrån digitalt svara på alla frågor, läkemedel osv samt slippa att träffa läkare som bara skulle lyssna. Nu kan ASIH fixa både prover och undersökning.
Så visst har jag det bra. Och jag glömmer inte att vara tacksam för det.

Jag är också så himla glad och tacksam över min familj.
Först hade vi kärt besök från Gotland då systerdottern Maria kom med sin fina familj. Hennes flickor Hanna och Julia är så kärleksfulla och underbara.

Så har vi firat Christers 70-årsdag med italiensk buffé, bara vi i familjen. Precis som Christer ville ha det. Så gott och mysigt.




Christer 70 år tillsammans med skalliga damen.
Det strävsamma gamla paret.

 

I eftermiddag skall jag på medicinsk yoga i ASIHs regi. Bara taxin kommer.

Förra onsdagen stod jag i 40 minuter och väntade. Det kom ingen bil. När jag efter 20 minuter ringde och sen äntligen fick svar från Resegarantin, fick jag meddelande att det fanns inga bilar. Jag hade i vanlig ordning förbeställt dagen innan.

Så i stället för att bli påfylld med energi blev jag totalt dränerad. Jag blev så besviken. Det fick bli hammocken.

 

 

En annan sak att glädjas över är att änglatrumpeten blommor, just nu med 7 klockar, men mera på gång.

Post festum - då behövs Epsomsalt och oil pulling

Usch så dåligt jag mått efter den senaste cytostatikabehandlingen i torsdags.
På fredagen var jag speedad som vanligt efter all kortison, knappt någon sömn trots tre melatonintabletter. Systemet gick på högvarv, fast orken inte fanns.

På lördagen kom tröttheten med värk och kramper och i går söndag var jag helt utslagen. Jag kände mig riktigt sjuk, hela kroppen var i total obalans.
Tack och lov har jag kunnat slumra i soffan inne och ute i hammocken - under dubbla yllefiltar. Jag vilar så bra där ute och har mycket lättare att andas.
Så är det så trevligt med hönsen som håller mig sällskap, sitter under bordet och putsar fjädrarna och passar på att ta sig en siesta de också.

Nu börjar jag så smått med operation uppbyggnad igen. De första dagarna gäller bara överlevnad. Dessutom är det väl meningen att cellgifterna skall få några dar på sig att göra det de är ämnade att göra, nämligen eliminera cancercellerna.

Min älskade IR-bastu la av i tisdags. Så nu hoppas vi att Christer kan laga den om han får tag på ett nytt kretskort. Det är ju ett av mina bästa sätt att detoxa, rena kroppen från toxiner.

I kväll blev det därför varmbad med en massa Epsomsalt, magnesiumsulfat. Det hjälper också till att detoxa kroppen. Huden är ju vårt största organ och genom att sänka kroppen i detta stärkande bad tar man in magnesium genom huden. Det är således perfekt när man har värk i kroppen och kramper. Det höjer också serotoninvärdet mm.

Nu gäller också att fylla på med massor av vitaminer och mineraler, gurkmeja och svartpeppar, CBD-olja, MSM, kolloidalt silver, Sancho, Iscador samt oilpulling med ekologiskt kokosfett.

Jag tror jag nämnt det tidigare. Man tar en klick kokosfett och jobbar med det runt i munnen en god stund efter tandborstning.
De cellgifter jag får brukar ge besvärliga blåsor i munnen, men peppar peppar har jag sluppit det. Kokosoljan fungerar också som en detox och hjälper till att dra ut gifter i munnen.
Oil Pulling är en tusenårig ayurvedisk metod för att få en bättre munhälsa och effektivare avgiftning. Det innebär att man använder rena oljor för att ”dra ut” skadliga bakterier, svampar och andra organismer ur munnen, från tänderna, tandköttet och halsen.
OBS du får förstås inte svälja oljan, utan spotta ut den någonstans där inte rören slammar igen. Vi vill ju inte ha fettproppar i vårt avloppsnät...

Man kan inte göra allt jämt utan ta det pö om pö allt eftersom krafterna återvänder.
Vilket jag hoppas de gör även denna gång.

Cytostatikabehandling nummer 6

Cellgifter är ett dj-a skit, men nu har jag kommit ända hit.
Sjätte omgången med cytostatika.

Ligger just nu på P13 på Radiumhemmet och får kroppen fylld med en massa toxiner.
Vi började med Avastin, sköljde med natriumklorid, nu Paclitaxel i tre timmar, skölja och sen avsluta med Karboplatin, full dos.

Sen blir det en veckas utslagenhet innan jag reser mig igen. Förhoppningsvis blir det så även denna gång.
Jag är så glad och tacksam över att min kropp hittills lyckats repa sig och värdena var riktigt bra senast.
Men jag gör ju vad jag kan för att hjälpa mina friska celler så de blir starka igen.

Efter denna omgång skall jag göra en ny datortomografi.  Då bestäms det om jag behöver ytterligare behandlingar.
Man har planerat minst 6, max 8 cellgiftsbehandlingar.

I går var jag på medicinsk yoga för andra gången.
Det är ett projekt som ASIH genomför och jag är så glad att jag tillfrågades om jag ville vara med.
Jag får åka taxi från dörr till dörr, det är väldigt bekvämt .
Jag gillar verkligen yogan och känner mig så energifylld efteråt.
Man fokuserar mycket på andningen, det är väldigt rofyllt och starkt.

Skall nu kolla om det går att sända detta från mobilen
Facebook fungerade inte tidigare.

Bakslag

Jag var på väg att resa mig från förra behandlingen, när jag fick ett bakslag förra veckan.
Det började med halsont, ASIH tog odling som inte visade någonting. Det fortsatte med en rejäl förkylning med feber, snuva, sura uppstötningar och en mycket kraftig hosta. Jag var mellan två behandlingar och då är immunförsvaret som lägst. Det är bara att inse att det finns inga marginaler. Jag tycker jag varit försiktig och inte träffat förkylda mänskor, men någonstans har i alla fall ett virus lyckats komma in i mig.

Nåja, det var inte det värsta.
Jag började spy.
Spontanuppkastningar utan föregående illamående eller svår magvärk. Jag kunde inget äta. Jag fick ringa ASIH.
Dvs. jag försökte ringa hela lördagen men kom inte fram. Det visade sig att det var vår telefon som lagt av. Mer om det nedan. Tur man har sin nödtelefon, mobilen.

ASIH kom snabbt på lördagskvällen med dropp och droppställning. Jag höll ju på att bli uttorkad igen.
Jag var övertygad om det åter var stopp i duodenum, att jag kanske hostat så kraftigt att stenten rubbats ur sitt läge. Sist tog det 14 dagar på Huddinge sjukhus, vill inte gärna uppleva det igen.
Christer fick hjälpa mig upp och ner för trappan till övervåningen och sovrummet. Man är väldigt låst med en droppställning.
Inte kunde jag gå ut och stänga för hönsen heller. Men jag var rätt matt. Jag är så glad att Christer finns och kan avlasta, även om han inte heller är så pigg.
På söndagen kopplade man bort droppet och jag försökte äta lite yoghurt med strimlad honung, dricka buljong, Richards ingefärsdricka och vatten. Och jag fick behålla det! Vi beslöt att avvakta med vidare dropp. Febern hade också gett med sig.
Sån glädje och tacksamhet jag kände.

Men magen hr inte fått något med substans, är det stopp har jag ju nu spontant rensat magsäcken.
Jag skall idag testa med lite mat, typ kokt fisk, lite banan i yoghurten, någon näringsdryck osv.
Jag hann gå ner 1 1/2 kg på kuppen. Det är inte bra. Jag har haft god aptit under cytostatikabehandlingen och lyckats hålla vikten 47,5 - 48 kg. Inte mycket att skryta med, men jag är nöjd. Skall försöka komma upp till det igen.
Jag hoppas kunna börja bygga upp immunsystemet på nytt inför nästa kur den 14. Man kan inte äta kosttillskott mm när man bara spyr upp det.

Men jag vet ännu inte orsaken till problemet.
Doktorn  ringde i morse för att kolla om de skulle planera in röntgen idag. Vi kom överens om att avvakta. Jag mådde ju rätt okej nu. Hon sa att en tänkbar orsak var något som kallas för körtelbuk. Normalt drabbar det barn under 12 år, men jag är väl tillräckligt barnslig eller ungdomlig menar jag, för att drabbas.

Ja, beträffande telefonen.
Christer testade allt, men det hjälpte inte. Han kunde dock felanmäla via datorn. Vi har ingen aning om hur länge den inte fungerat. Christer är så gott som döv och pratar aldrig i telefon. Vi fick detta svar idag från Telia.
"Efter felsökning och diverse åtgärder så ska det nu fungera, vänligen testa med ett utgående samtal. "
Ingen förklaring om vad som var felet.

Nu har vi riktigt höstrusk här med storm och regn. Vi har fått 17 mm, det regn våra växter längtade efter i somras.
Men jag har haft sköna dagar tidigare i hammocken tillsammans med hönsen och en god bok.


Blomman och Lilla Silke kommer gärna och håller mig sällskap vid hammocken.




Blomman passar på att ta sig en "tupplur". Lilla Silke vaktar.




Och nu är det Lilla Silkes tur att vila.
Bladen från bambun får ligga kvar. Lite kul att krafsa i och skönt at ligga på.



Blomman flyger gärna upp på bordet.
Där har hon bättre koll över trädgården, framför allt om grannens katter smyger omkring.
Så kan hon passa på att putsa fjädrarna i lugn och ro.

Femman var tuff

Ni är flera som undrat hur det gått, så jag känner mig manad att posta några rader.

Ja den femte cytostatikabehandlingen var tuff.
Värk i kroppen, enorm trötthet, helt utslagen - ja hela systemet pajade.
Men det är ju som det skall vara. Tacka 17 för att kroppen reagerar när den pumpas full med toxiner.
Kroppen opponerar sig, precis som den ska´.

Men nu har jag fått näsan över vattenytan igen. Jag försöker ju hjälpa min lilla sargade kropp så gott det går och vad jag orkar med. Men det går inte spikrakt uppåt framåt, det är en kurva som går ganska sicksack.

Denna gång fick jag också en lite starkare dos av Karboplatinet, eftersom kroppen hade repat sig så pass efter förra gången.

Det har blivit långa stunder i hammocken.

Nästa behandling är den 14 september.

Sommaren 2017, resumé:
Denna sommar är den första som jag inte har badat, pga. sjukdom/behandlingar och det svala vädret.

Vi har haft värmen på i huset hela sommaren. Både Christer och jag är ganska frusna av oss, så det har varit skönt att huset aldrig blivit genomkylt när den isiga nordanvinden legat på.

Inte heller har vi varit någonstans. Vare sig Christer eller jag har haft energi eller lust att ge oss iväg. "Vi har det ju så bra här hemma", som vi brukar säga. Det har varit väldigt kravlöst och skönt. Jag har ju också varit bunden av mina behandlingar och undersökningar och är rätt infektionskänslig.

Skörden blev väl si så där. Jag har vattnat en del, men det har inte räckt. Och inte har jag pysslat och donat eller rensat som jag brukar.
Tomaterna har fått pistillröta.
Dålig äppelskörd. Det lilla som finns verkar vara angripet av rönnbärsmal.
Broccolin hann jag skörda en del, men nu har det mesta börjat blomma.
Min enda gurkplanta har gett en liten gurka i veckan, ungefär.
Melonerna är på gång, men det måste bli en lång mild höst om de skall hinna få någon storlek.
Paprikorna växer bra och är goda.
Persilja och dill blommar. Jag skall försöka spara lite frö till nästa år.
Rödbetor rätt okej, bara jag kommer ihåg att vattna. Skördar lite efter hand, i stället för att gallra.
Morötter - uschligt.
Mangold, visst. Borde skörda mer.
De gula hallonen verkar helt ha tagit över de röda, tyvärr.
Fin körsbärsskörd.
Svarta vinbär - ack nej, Små och skrumpna. Röda bättre.
Krusbär okej.
Vita mullbär skördar jag till min yoghurt varje morgon.

Min fina magnolia som jag fick när jag slutade på DN, har rådjuren kalasat på. De har ätit upp och sabbat 4/5. Nu har vi inhägnat den lilla pinne som är kvar.

Lilla Silke har värpt väldigt dåligt. Hon är ingen riktig värphöna, men värpte bättre förr. Jag tror hon är stressad av grannens två svarta katter som stryker omkring.
Dessutom har en råttfamilj hittat att det är varmt och torrt under hönshuset. De har snart ätit upp all isolering. Vi har haft Nomor (Anticimex) här. Råttorna hade nämligen tagit sig in i hönshuset och där går gränsen för tolerans.
Vi har haft höns i fem år och har aldrig haft spår av råttor inne i hönshuset tidigare. Så trist.

Men Blomman har levererat. Hon är ju stor och kan skrämma de flesta, fast hon är världens snällaste.

Våra två närmaste grannar  skall flytta (det beror inte på oss...) och det är visning i morgon.
Nu blir det spännande att se vad vi får för nya grannar. En annan granne flyttade tidigare i somras, så det börjar bli omsättning på husen här.
Men vi trivs så himla bra och skulle aldrig orka med en flytt. 

För min del är ju trädgården en oas där jag hämtar styrka. Den vill jag inte lämna i första taget.

I morgon är det dags igen

Min favoritros, tror den heter Erotica.

I morgon torsdag skall jag åter vara på Radiumhemmet för en ny omgång cytostatika.
Nej, det är inget jag ser fram emot. Men förmodligen nödvändigt i detta läge.

Idag har vi mulet, med lite duggregn i luften. Så det blir nog soffan och inte hammocken efter maten.

Idag får ni lära er ytterligare ett ord på gutamål.

För två år sedan skrev jag i augusti:
"I morse kände jag mig "avmodnes". Det är ett utmärkt gotländskt uttryck som precis återgav min sinnesstämning. En del översätter det med trött och ledsen, men jag tycker det är mer trött, håglös, energifattig, tungandad."

Lite så känns det idag också.

Päustfullar

Päustfullar är gutamål och betyder ungefär andfådd, andtruten, flämtande, då man behöver vila.
Det var precis så jag kände mig idag när jag - lite väl ambitiöst - försökte börja rensa grusgången. Jag tänkte att efter de 3 mm regn vi fått (mycket efterlängtat), kanske det skulle gå att få upp lite grönt.
Men kroppen sa nej, så det fick bli hammocken igen.

Jag gillar gutamål. Jag har aldrig pratat det, men tycker det känns så fascinerande att läsa skalden Gustav Larssons dikter. Han är Gotlands "nationalskald". Hans dikter är bl. a översatta till isländska. Rytmen lär vara ungefär densamma.

Rytmen här hemma är att det lunkar på. Precis som vi trivs bäst med i nuläget.

Men vi var faktiskt inne i stan i måndags för att fixa ett bankärende. Och då ville jag passa på att besöka Paradiset, dvs en butik som lanseras som Sveriges största ekologiska butik.
(Det andra Paradiset får absolut vänta ett tag). Det var dock en besvikelse. Mycket av varorna är ju sånt jag har i mitt sortiment och bland färskvaror var det väldigt urplockat. Kanske för att det var måndag? Nåja, nu kan jag bocka av den butiken och behöver inte sukta över att det är svårt att komma dit.

Har jag besvär? Ja.
Är jag trött? Ja.
Mår jag bra? Ja.

Upp och ner - mest upp

Hälsoläget går upp och ner.

Efter cytostatikabehandlingen i torsdags var jag rätt speedad och knockad på samma gång. Hetta, hjärtklappning, hård mage, ingen sömn. Kroppen kunde inte varva ner.

Men sen i helgen kom kontrasten. Då var jag riktigt dålig. Hade värk, var illamående och enormt trött. Hela systemet var paj. Kände mig sjuk och låg i flämtade hela tiden. Tur jag har markservice, Christer fixade mat osv. Jag var ledsen för jag trodde inte jag kunde vara med och fira Richard som fyllde 35 i måndags.

Men på måndag eftermiddag började jag känna mig normal igen, så vi kunde åka till Vidja och njuta av den etiopiska buffén. Jag var så enormt glad att jag kände mig pigg och hade aptit. Gissa om jag var tacksam!
Det är så stimulerande att träffa ungdomarna. Det blev mycket prat och skratt, så när vi kom hem var vi alldeles utpumpade. Vi hade dessutom dels varit på banken innan, dels köpt hönsfoder. Det blev mycket på en dag. Det finns inga marginaler.

En dag kom en annan granne, Birgitta L. Hon hade varit inne i stan och handlat ost på Winjas, stans bästa ostbutik. Hon hade läst min blogg och hade tänkt köpa blommor, men undrade om jag kanske hellre ville ha Gruyèreost. Gissa om jag ville det? Vägen till mitt hjärta går definitivt genom magen.
Oh vad glad och tacksam jag blev. Jag omges av så mycket omtanke så jag blir alldeles varm i hjärtat. Nu njuter Christer och jag varje kväll av den fina osten och känner sån tacksamhet.

Av Annelie, den andra grannen har jag lånat en massa böcker. Bl. a har jag i sommar läst 9 Paulo Coelho. Jag trodde jag läst de flesta, men han har varit produktiv.
Men man måste varva med annat.
Jag har även läst Barck Obamas "Min far hade en dröm". Intressant.
Och många fler som jag inte minns just nu. Helt plötsligt har jag fått en massa tid för läsning. Privilegierad? Javisst!
Just nu har jag avslutat Lisa Genovas "Fortfarande Alice". Den handlar om Alice som fick tidig Alzheimer. En stark berättelse. Hon säger bland annat att få alzheimer är lågstatus och hon hade hellre önskat sig cancer. Har man alzheimer tar folk avstånd från en, men har man cancer får man sympatier. Tänkvärt.

Kära ASIH är här minst en gång i veckan. De lägger om min stora såriga tumör på halsen, som spruckit och vätskar sig. Och så är det provtagning väldigt ofta. Tänk så underbart att slippa behöva åka och köa för att ta prover.
Dessutom är de oerhört rara och snälla. Vi har så trevligt.

Richard var här i tisdags och sågade ner mycket av körsbärsträdet som blivit för högt. Nu kunde vi plocka körsbär sittande på en pall. Bekvämt för trötta pensionärer. Hittills har vi plockat nio liter! Jag fryser in och jag frossar varje dag. Jag har inte tröttnat, men det verkar hönsen ha gjort. Körsbärsträdet står i hönsgården, så det ramlar ner en hel del till dom.

Nu har jag precis kommit ut ur bastun, druckit Pau d´Acho te och citronvatten och skall strax dricka kaffe med Christer.
Jag har det bra.

Efter kur nummer 4

I går onsdag var jag som sagt åter på Radiumhemmet för att få min fjärde cytostatikakur.
Uppstigning före klockan 06, frukost och kort qigong. Och så dessa evinnerliga toabesök.

Taxin kom som den skulle. Taxichauffören, som kom från Bangladesh, trodde jag var från Kina. Kanske pga. mitt rakade huvud?

Eftersom jag ar dagpatient, måste jag ha med mig matlåda. Det blev även denna gång bovetecrepes med champinjonstuvning (eko) i den ena och getost/valnötsfyllning med lite honung i den andra. Som dessert.
Vita coco, kokosvatten som dryck. Plus en näringsdryck till senare. Hade även med mig smörgås till morgonkaffet som de faktiskt bjuder på. Det finns en automat i väntrummet på P13.

Jag fick min planerade kur, läste, slumrade, åt. Timmarna gick relativt fort. Vi var som vanligt fyra i rummet, men alla verkade lite trötta som tur var. Jag kände inte för att prata heller.

Dessvärre blev det struligt då jag skulle åka hem. Sjukresebeställningen hade tekniska problem. Jag fick ringa om flera gånger. Jag fick då försöka med automatsvar, där det tog all världens tid att förklara varifrån och vart jag skulle resa. Jag talade tydligt, men rösten hade ändå svårt att hitta rätt adress. Visste inte om den fattat rätt och hur dags bilen skulle komma.
Satte mig ute och väntade och efter en kvart kom det en bil med mitt namn. Skönt! Men mitt kort  fungerade inte. Jag fick gå in och ringa igen. Måste beställa ny bil som skulle ta 20 minuter, trots att jag hade en bil som väntade på mig. Han skulle då få en bomkörning. Vansinnigt. Till slut blev jag kopplad till kundtjänst. De sa att bilen var bokad som Färdtjänst, inte som sjukresa.
Jag reser nu gratis med sjukresor, eftersom jag betalat 1400 kr, som är gränsen för högkostnadsskydd. Färdtjänst måste jag betala för varje gång och har aldrig använt.
Nåja, jag fick använda mitt Färdtjänstkort och vänta på faktura. Så trist och onödigt.
Taxichauffören var irriterad att han måste vänta och satt och pratade hela tiden och lyssnade inte alls då jag försökte förklara. Mina sista krafter tog slut.

Efter 7 1/2 timme var jag äntligen hemma.
Jag drack en massa vatten och la mig i hammocken och flämtade.
Då kommer underbara grannen Anneli med en vacker stor tekopp med hönsmotiv i finaste Staffordshireporslin fylld till brädden med nyplockade vinbär. Vilken underbar gåva. Förstår inte hur jag skall klara mig utan henne när hon flyttar om en månad.

Vad gör jag då för att klara av den här pärsen.
I går kväll kunde jag inte sova, pga. hjärtklappning bl.a. Kroppen går på högvarv efter all kortison. Jag hade också ont i magen.
Klockan 01 gick jag ner till Christer och såg TV. Vi såg en inspelad Trenter, bra avkoppling. Jag körde också lämpliga frekvenser med min F-scan.
Jag äter extra melatonin för att kunna sova bättre, men det hjälpte inte.

Jag sov dock någon timme nu på morgonsidan.

Idag åt jag som vanligt min frukost ute, men det gick inte att sitta länge i solen. Hettan i ansiktet är enorm, kinderna alldeles röda. Så mycket överskott av Yang.
Jag gjorde som vanligt min qigong, barfota i gräset med ryggen mot solen. Tian Ti med visionen att stärka Yin så mycket som möjligt, framför allt njur- och levermeridianerna men även förstås mjälte, hjärta och hjärtsäck. Jag avslöt med fem wall squats (knäböj) och avrundade det hela med stängningsfrekvensen i LUQ (Lyft upp Qi).
Blev rätt stärkt av det.

Hönsen var med mig förstås.

Här är det fruktansvärt torrt. Perennerna hänger, så jag beslöt att vattna en hel del. Vi är ju så lyckligt lottade i Stockholm att vi får vatten från Mälaren och inte har något vattningsförbud. Även om jag kan tycka att det känns väl lyxigt att vattna växter med dricksvatten. Regnvattentunnorna sinar.

Att hålla på med vatten är också yinstärkande, njuranas element är vatten. Så det kändes som en bra idé.

Kosttillskott. Absolut.
Jag droppar Sancho på tungan och CBD-olja under tungan.
I min Proviva har jag Richards goda starka osötade ingefärsdricka samt lite rödbetsjuice. I det blandar jag i pulver av gurkmeja, nymald ekologisk svartpeppar, graviola, MSM, blåbär, tranbär (lite beroende av vad jag har för bär i yoghurten), C-vitamin, spirulina eller kelp.
Jag dricker Ferronol eller liknande  för att få upp blodvärden, äter matsmältningsenzym, borstar tänderna på kvällen med kokosfett och gör en "oilpulling" (klarade blåsor i munnen efter förra cytostatiken ev. pga. det),
Jag blandar ekologisk linfröolja och eko keso, enligt Dr Budwigs recept, tar Iscador subcutant var 3:e dag.
Äter kosttillskott av zink, selen + E-vitamin, (ej Q10 under cytostatikakuren enligt Dr Putra), ännu mera C-vitamin, D-vitamin, (låg dos under sommaren), B-vitamin, Omega 3, magnesium.

Ja, det blir en hel del och säkert har jag glömt något. Men det blir en vana att ta varje dag.

Så har jag ju även min underbara IR-bastu som är en utmärkt detoxare. dock inte i detta akuta "Hettaskede".

Det här med taxin var rätt intressant.
Jag låg i hammocken och försökte ta in vad som hände. Jag hade lagt mycket energi på att få rätt, de hade ju gjort fel. Slutändan blev ändå att jag måste betala. Hade jag accepterat det från början och sen bara släppt det, hade det blivit så mycket enklare.
Det var en liten KBT-övning eller NLP hur man klarar svårigheter.

I juni 2015 skrev jag följande i min blogg, beträffande en oförrätt var utsatt för.

"Jag tänkte mycket på boken "Radical Forgiveness" av Colin C Tipping, som jag läste när jag var på Arcadiakliniken i Tyskland för precis ett år sedan.
För att jag skulle må bra måste jag förlåta honom och släppa taget. Därför hade jag inte tänkt skriva om detta, inte älta om igen.

Men samtidigt är ju bloggen till även för mina medresenärer och jag vill gärna tipsa om sånt som får mig att må bra.

1. Först måste jag gå igenom vad som hänt, berätta för nära personer som vill lyssna, så att jag inte ser mig själv som offer. I det här läget är det MIN sanning som gäller.
2. Känn hur det känns. Känslorna är den verkliga kraften. Styrkan ligger i att få vara sårbar och mänsklig. "You cannot heal what you don't feel".
3. Sen får man försöka dra energin från episoden och inse att det är min tolkning av det hela. Okej, han var dum och jag blev orättvist behandlad, men när chocken släppt sitter det mesta i huvudet.
4. Jag kanske behövde detta för att växa som människa?
5. Sen kommer det svåra, att få kunskapen om detta att gå in på cellnivå, att integrera de fysiska, mentala, emotionella och andliga kropparna så att allt blir en enhet. Här krävdes fysisk aktivitet, djupandning etc."

I dag har jag fått leverans från HKC, tre kartonger att ta hand om. Det får bli lite pö om pö.
Jag försöker hålla liv i min lilla butik, framför allt för att jag själv vill ha alla nyttiga produkter hemma.

Ja, det blev mycket läsning denna gång.
Men jag vill ju så gärna dela med mig av mina erfarenheter. Och du som inte orkar göra allt jag gör, får inte känna dåligt samvete. Var och en gör efter sin förmåga. Det blir alltid bäst så.

I morgon är det dags igen.

I morgon, torsdag den 20, skall jag vara på Radiumhemmet klockan 08 (ruskigt tidigt). Då är det dags för ny cytostatikakur.

I går, tisdag, var jag på Radiumhemmet och träffade läkare och fick äntligen svar på datortomografin som jag gjorde den 27 juni.
Det var så positivt. Det syntes regress av lymfkörtelförstoringarna, dvs metastaserna hade krympt något.
Dessutom var blod- och njurvärden bättre.
Min duktiga lilla kropp som jobbar på så bra och repar sig trots tuffa behandlingar.

Eftersom värdena var så pass bra får jag maxdos av Paclitaxel i morgon plus den reducerade dosen av Karboplatin. (Karboplatin skadar njurarna, så därför törs man inte ge full dos.)
Dessutom får jag Avastin.

Beträffande Avastin läste jag en så bra artikel i DN där man skrev att det har visat sig att cancerpatienter som får Avastin också får bättre syn. Det skulle påverka Gula fläcken positivt. Och eftersom jag har makula degeneration vore det ju toppen om det kunde bli bättre.

Till saken hör att när läkemedelsbolaget som tillverkar Avastin fick höra att det hjälpte mot åldersförändringar i Gula fläcken, tog de fram ett nytt läkemedel, Lucentis, som registrerades som ett läkemedel mot gula fläcken. Innehållet är detsamma.
Avastin kostar ett par hundra per dos, Lucentis 9000 kronor.
Kommentarer överflödiga.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/manga-landsting-anvander-onodiga-dyra-lakemedel/

Bra skrivet Amanda Lindholm, DN! Det är viktigt att belysa dessa frågor.

För övrigt trivs jag väldigt bra med mitt rakade huvud. Det är så himla bekvämt.
Inget hår som ramlar ner i ögonen, jag kan duscha, bada bastu eller vara ute i fuktigt väder utan att behöva tänka på frisyren, så enkelt att "sköta". Jag behöver inte planera när jag skall tvätta håret, med tanke på att det skall hinna torka.
Jag hade fått lite klåda i hårbotten av cytostatikan. Nu kan jag lätt smörja in med kokosfett utan att det gör något. Det var svårt när jag hade hår.
Men det är kallt. Så blåser det måste jag ha min lilla mössa eller ta en peruk (fast det blir varmt och kliar).

Det skall bli spännande att se hur jag skall klara av nästa behandling. Förmodligen kommer jag att märka av biverkningarna mer, men det tar vi då. Hittills har jag klarat det förvånansvärt bra.
Blir det för mycket för kroppen, får vi sänka till nästa gång, som doktorn sa.

Sitter styrkan i håret, Simson?

Simson och jag.

 I torsdags började jag tappa håret. Stora sjok fastnade i borsten och idag måndag blev det ohållbart. Hår överallt. Undrar hur mycket styrka som sitter i håret för nog blev jag lite svagare allt eftersom håret föll?

Men nej, det var nog inbillning. Det kändes jätteskönt när Richard rakade bort allt. Det blev mycket svalare, vilket passade en så varm dag som idag. Och det känns väldigt ovant. Men så bekvämt! Killarna tyckte jag såg väldigt trendig ut.

 

 

 

 

Bilden är från i midsommar förstås. Den sista med hår.
Kransen fick Christer av Maj Dahlqvist när han fyllde år. Vi nändes inte "slakta" den.



Frisören och jag hade väldigt roligt.



 

 

Mitt nya jag.
(Den stora metastasen på halsen har spruckit, därav det vita förbandet.)
Och porten, som numera får cytostatika syns väl.

 

För övrigt mår jag förbluffande bra efter omständigheterna. Trött första, mycket även beroende även på dålig nattsömn. Jag måste springa upp många gånger på natten. Tarmen är besvärlig.

Ännu har jag ju inte heller fått maxdos av cytostatikan.

Och jag märker att jag har inga marginaler, men kräver å andra sidan inte så mycket av mig själv.

ASIH är här flera gånger i veckan. Det är  mycket provtagningar och det känns tryggt och bra.

 

Jag gör i vanlig ordning så mycket jag kan själv för att må så bra som möjligt.

Qigong varje morgon helst barfota i varmt gräs, kosttillskott, Iscador, visualisering, bastubad etc. Och framför allt har jag hittills haft tur med den mentala biten. Känner glädje nästan varje dag.

Skall man vara sjuk, skall man vara det på sommaren, när man kan ligga ute i hammocken och njuta av sol, grönska och fågelsång. Samt bra böcker. Hönsen går omkring och njuter de också i närheten av mig.

 

I växthuset växer det för fullt och jag bara väntar på att tomaterna skall börja mogna. Skördar en liten gurka nästan varje dag, plockar gula hallon som jag lägger i morgonyoghurten som inmundigas i solstol under mullbärsträdet. Har hittills även fått fyra vita mullbär. Det är på gång!

 

Och på terrassen blommar amaryllisen - tyvärr hamnade den inte på bilden. Även den har hittat sin rätta rytm.

Dagen efter

Hur gick det då?
Jag klistrar in det jag skrev på Facebook - inte öda energier i onödan.
Alla har ju inte Facebook.

 "Tack alla rara. Det blev en tuff dag i går och jag var helt utslagen efter 7 timmars behandling. Vimmelkantig, gick som i en bubbla och totalt utmattad. Det blev en cocktail med cortison, avastin, paclitaxel samt karboplatin. Går detta bra ökar man på dosen nästa gång. Min lilla stackars kropp.

Sovit dåligt - förstås trots trötthet - och skall nu detoxa och dricka mycket. Njurarna behöver hela tiden sköljas igenom. Den gamla värken har kommit tillbaka likaså lymfödemet, vilket nog inte är så konstigt med tanke på alla infusioner. Hjärta och lymfsystem orkar och hinner inte med.
Men annars mår jag bra :). Det blir en lugn midsommar."

Visst det blir flera och besvärligare biverkningar. Men det tar vi då, en sak i sänder, aldrig ta ut något negativt i förväg.

En sak  som kom efter förra behandlingarna var hesheten. Det gör det svårt att prata i telefon, ibland försvinner rösten och det är så ansträngande. Besvärligt, Christer hör inte i telefon och jag kan inte prata. Synd att vi inte kan komplettera varann där.

Nu har jag badat IR-bastu och gjort en kokosinpackning i håret. Hårbotten blev så skrovlig efter förra cytostatikan. Får se om jag kan få bukt med det innan jag tappar håret.
Smörjat in kroppen med Maria Åkerbergs Body oil med Cypress. Hon tipsade om det vid lymfödem.

Jag fick förresten hem varor både från Maria Åkerberg och Biofood, så visst är butiken öppen, om än i mindre utsträckning.
Dricker nu detoxte och har det rätt bra.
   
  

I morgon är det dags igen

I morgon klockan 9 skall jag vara på Radiumhemmet för att få en 6- 7 timmars intravenös cytostatikabehandling igen, denna gång med Paclitaxel. Man börjar med en svag dos av detta rävgift, samt Avastin.
Klarar kroppen Paclitaxelen höjer man successivt dosen varje gång. Tar man i för mycket måste kuren avbrytas då kroppen inte fixar det.
Jag klarade Karboplatinet rätt bra och blod- och urinvärden är okej, inte bra, men okej för att fortsätta behandling.
Tack för alla tankar och böner. Ni stärker mig!
Vi får se hur det går. En dag i sänder.

Jag har det bra och trivs hittills med tillvaron. Jag vilar och läser mycket men försöker också röra på mig så mycket jag orkar, klipper lite gräs, skolar om mina plantor i växthuset, vattnar, qigongar varje dag utomhus.
Finns det något ljuvligare än att stå med bara fötter i solvarmt gräs (man blir jordad) med solen i nacken och andas, föra in energi, qi, i kroppen? Det måste ju vara helande. Både kropp och själ mår så bra av det.

Jag skördar en liten gurka varje dag, någon jordgubbe och smultron, rädisorna är uppätna och jag har sått nya, squashen skall snart ut i kompostlådan. Den står ännu i växthuset pga. stormen.
Och blommorna avlöser vararandra. Prästkragar förstås, ett måste i midsommarbuketten.Vallmon och irisen lyser fint, pionerna har börjat blomma - oh denna ljuvliga doft. Jag såg första rosen idag, pelargonerna i trappan börjar slå ut och fläderns blomklasar börjar visa sig. Månne jag gör en osötad flädersaft i år också? Med mycket citron och förvaring i frysen funkar det.

Men det blir fort djungel. Vi hinner inte klippa ur och ner. Men varför hämma denna livskraft? Det är prunkande grönska, vilket ger ett ombonat och harmoniskt intryck.
Rådjuren gör vad de kan för att hålla nere blomingen. De mumsar på rosknoppar, flox och mycket mer. Och mördarsniglarna börjar dyka upp nu när vi fått några mm regn.

Vad gör man? Sniglarna kan man halshugga då man träffar på dem men det funkar inte med rådjuren. Ser jag några, försöker jag förstås skrämma bort dem. De tittar då lite förnärmat på mig att jag kommer och stör mitt i kalasandet.
Alla måste ju få finnas - men kanske inte just i min trädgård. De passar bättre i skogen.

Jag vill passa på att önska alla en Glad Midsommar!
Det blir spännande för min del att se hur jag mår "dagen efter", dvs dagen efter cellgiftsbehandling.

Genießen, genŏß, genösse, genŏssen



Tulpanrabatten blommade riktigt länge i år, tack vare de svala dagarna.
Jag är så glad att rådjuren inte hann ta alla knoppar.
Nu har den dock börjat vissna.



 

När jag nu går omkring i min trädgård dessa ljuvligt vackra soliga majdagar hör jag hela tiden mig själv säga ramsan ur den tyska grammatiken: Genießen, genŏß, genösse, genŏssen.

Det är märkligt vad som fastnar i hjärnan. (Tänkte flörta lite med mina tysktalande vänner.)

Ja, jag njuter verkligen.

Om ni undrar hur man skriver tyskt dubbel-s, eszett, på ett vanligt tangentbord, kan jag upplysa om att man tar Alt + 0223 på det numeriska tangentbordet.

Se där, en liten lektion, inta bara i tysk grammatik, utan även lite datakunskap. Är man besserwisser vill man gärna dela med sig.

 

De senaste veckorna har jag mått riktigt bra, fått tillbaka mina krafter, nåja reducerade, men ändå. Kompostlådorna är klara, många säckar jord blev det, nästan hela gräsmattan är klippt och jag går omkring och njuter samtidigt som jag blundar för sånt som inte blir gjort. Ogräset täcker jag med ny jord så det inte syns så väl. Det får vara måtta på vad man orkar med.

Hammocken har fått många timmars användning. Jag somnar så lätt i den.

 

Lymfödemet? Jadå, det frodas. I natt fick jag ligga med kompression för högerfoten var enormt svullen. Jag mätte låret i morse  för skojs skull. Höger lår är 1 dm tjockare en vänster.

 

I går fick vi kärt besök från Gotland. Min systerdotter Maria med familj kom och muntrade upp oss.

På lördag kommer de igen och på söndag kommer ungdomarna och firar Mors dag.
Så visst har vi ett bra liv.

 

I morgon är det dags för en ny cytostatikakur. Fortfarande av den "snällare" varianten. Blodvärdet och njurvärden är lite sämre, vilket är en naturlig följd av behandlingen. Men det får inte bli så mycket sämre. Och som sagt, jag tycker själv att jag mått riktigt bra. Jag tror att solen och värmen har gjort en hel del.

Jag är så förbluffad och enormt tacksam över hur min kropp kan resa sig varje gång.

 

Gången därpå blir det dock en tuff variant av cytostatika, men dom problemen tar vi då.

 

Något parkeringstillstånd för handikappade fick jag dock inte. Jag har ju inte rullstol. För en månad sedan, då jag knappt orkade gå 10 meter, hade jag nog protesterat. Nu får det vara.

 

Körsbärsträdet blommar i hönsgården. Ser ni Lilla Silke som ligger vid stenen och solar?

 

Här är hon, sötnosen Lilla Silke; i närbild.

ASIH

Ja nu är jag inskriven hos ASIH, dvs jag får Avancerad sjukvård i hemmet.
Det är ett fantastiskt system. De kommer hem minst en gång i veckan, kollar läget, tar prover och ger mig medicin som jag kanske behöver. Jag slipper åka till provcentralen, vårdcentralen, sitta i väntrum och kanske bli smittad av hostande medpatienter.
Så fin service. Snacka om skatteåterbäring.
I morgon kommer t ex en sjukgymnast och kollar min onda höft.
Jag skall få parkringstillstånd för handikappade, färdtjänst, hemtjänst. Det får man betala för förstås, men kuratorn på ASIH ordnar det praktiska med tillstånd osv.
En biståndshandläggare från stadsdelsförvaltningen har varit här och på tisdag skall det komma städhjälp.

Så har jag fått städhjälp i trädgården av goda vänner. Stort tack till Gun, Barbro och Ingela.
Det kändes genast lättare att andas. Nu kan jag gå omkring och småpula med sånt jag orkar och mår bra av. Det är tomater och annat som skall skolas om, pelargoner som skall ut från källaren.
Och nu hoppas jag att frostnätterna skall vara över, för idag var Richard här och hjälpte oss med en massa. Bl. a har han burit ut olivträdet, citronkrukan, Afrikas blå lilja, stor pelargonkruka och kaphyacint till terrassen, yuccapalm och clivia till balkongen.
Dessutom har han fyllt fyra skottkärror med kompostjord, så nu är det bara för mig att pytsa i krukor och /eller lägga på rabatter.
När han ändå var i farten passade han på att såga ner och ur trädet framme vid nerfarten. Det skjuter i väg meterlånga skott och blir svåra att hantera.

Jag har klarat av cytostatikan riktigt bra tycker jag. Jag vet förstås inte vad blodproven visat, men kroppen har inte varit helt däckad. Fast mage och tarm havererade direkt. Jag har haft rejält smärtsamt och besvärligt med sömnlösa nätter.
Både Christer och jag har akuta tarmbesvär som en följd av strålningsbehandlingar vi båda gick igenom för flera år sedan, och då är det skönt att vi har tre toaletter, en på varje våningsplan.
Och nu med mina biverkningar av cytostatikan så håller man sig helst hemma.
Men det är ju ändå här som jag trivs allra bäst.

Nej det är fusk. Det är inte Afrikas blå lilja, Agapanthus, som redan börjat blomma. Gammal bild.

P13, here I come samt Tack!

P13, nej det är inte namnet på något pansarregemente jag skall besöka, utan onkologavdelningen på Radiumhemmet i Solna.
I morgon börjar jag nämligen med cytostatikabehandling.
Som jag skrev om i förra bloggen, blev de senaste månaderna för tuffa för kroppen. I tre år, då jag fick bekräftat återfall av cancern,  har jag lyckats hålla metastaserna stången. Men det finns gränser för hur mycket ett nedsatt immunförsvar klarar av.
Så nu är läget akut och då får man ta till vad som står till buds. Jag får i första omgången en något "mildare" variant, Karboplatin, för att senare eventuellt ta i med värsta släggan med starkare medel och ännu mera biverkningar. Om kroppen tål det.  Njurvärdena är inte de bästa efter de sönderstrålade urinledarna för sju år sedan. Över huvud taget har kroppen varit i bättre form. En månads svält med stillaliggande och andningssvårigheter har inte heller varit optimalt för kroppen.

Nu tar vi en dag i taget. Och jag skall prata snällt med alla celler och tala om att de nu får hjälp att klara av inkräktarna. Jag får se cellgiftet som målsökare, som snabbt tar sig till metastaserna och låter resten av celler vara. Allt för att minimera skadorna och obehaget.

Men jag fick i alla fall vara hemma och fira min födelsedag med mina kära. Det blev en jättefin dag, precis som jag ville ha den.
Stort tack alla som hörde av sig.
Klistrar in det nytagna kortet av en pigg 70-åring.

Skål och tack!
(Ja det är Christers hand som syns. Han håller mig uppe både bokstavligt och bildligt talat.)

Ingen återvändo

Nej det blev för mycket för kroppen denna vinter.
Och den senaste månadens kroppsliga trauma suddade ut den lilla marginal jag hade kvar.
Tumörerna har vuxit enormt. Intravenös glukoslösning när jag inte fick eller kunde äta gillade tumörerna storligen. Äntligen fick de lite bränsle. Men det var ju samtidigt ett sätt att hålla kroppen vid liv.
Jag har under tre år kunnat hålla dem i schack tack vare mitt levnadssätt, med tillskott, rena livsmedel och miljö, hjälp från andra etc. Och har haft ett fantastiskt bra liv.
Men nu blev det för mycket för kroppen. Det finns en gräns vad ett försvagat immunförsvar klarar av.

Jag är enormt trött och orkeslös. Det är framför allt andningen som gör att jag inget orkar. Det känns som om jag hela tiden befinner mig på 5000 meters höjd i  syrefattig luft. Varje liten grej blir en stor kraftansträngning. Jag går ut till hönsen, sätter mig och vilar, gör rent, vilar etc. Likadant i trädgården. Sitter och klipper några vissna perenner, försöker rensa ut lite i växthuset men måste hela tiden sätta mig ner och andas.

Fast i morse satt jag i solen under mullbärsträdet medan hönsen "badade" i växthuset. Då njuter jag och tycker att egentligen har vi det rätt bra.

Min berömda matlust har inte kommit tillbaka. Får kämpa med att få i mig något och tvingas dricka  näringsdrycker. Jag måste försöka bygga upp lite muskler och fett.

För nu är det ingen återvändo.
Jag måste börja med cellgifter. Tumörerna har börjat bli så besvärliga och täpper till och irriterar organen.
Nästa vecka skall jag till min onkolog på Radiumhemmet och det hela drar igång.
OM kroppen är så stark att jag klarar av det är det en sex månaders kur som planeras. Så jag har sommaren inplanerad....

Jag tar en dag i taget och skall försöka ta reda på hur jag skall göra för att minimera skadorna. Om jag orkar. Man tappar snabbt fotfästet och fighting spirit.

Om jag tidigare bett om böner är det inget mot vad jag nu kommer att behöva.

💓💓💓

Gastroskopi avklarad

Så fick jag då äntligen göra min akuta datortomografi.
Det visade sig att jag hade ett stopp i duodenum,  tolvfingertarmen. Magsäcken var utspänd som en ballong och höll nästan på att spricka. Inte undra på att jag inte kunnat äta och hade ont.

Det blev smärtsam införsel av sond för att tömma magsäcken i flera dar,  samtidigt som jag kräktes hela tiden. Tack och lov fick jag, efter tjat, näringsdropp och inte bara saltlösning och glukoslösning  (det gillade tumörerna. Så mycket socker på en gång har de inte fått på många år).

Gastroskopi med operation för att vidga duodenum med en stent planerades. Jag förbereddes för operation på onsdagen, dusch, rena lakan, inte dricka, bara lite dropp. Operationen sköts upp. Det kom andra akuta fall. Samma procedur på torsdagen.  Torsdagkvällen konstaterades att man hann inte den dagen heller. Då var jag beredd att ge upp. Totalt Slut och mycket ledsen.

Fredag morgon fick jag då äntligen åka ner till operation och sövdes.
Vad jag vet har det gått bra och idag lördag får jag dricka vatten men har en smärtsam sond i näsan ner till magsäcken. Det blev knappt någon sömn i natt.

I går tömdes många platser för sjukhuset hade katastrofläge  pga det tragiska attentatet i Stockholm.  "Men du får ligga kvar", sa man till mig.

Fast jag längtar hem. Trots att familjen varit på besök nästan varje dag. Hanna, som jobbar här på HS,, har varit så engagerad och kommit efter jobbet. En kväll tillsammans med sin chef och de kunde dra i lite trådar så att något hände.

Nu har jag varit hemifrån en månad, alldeles för länge tycker både Christer, hönsen och jag.